Vem fan tror du att du e?
Jag ska ligga med din mamma. Din mamma är en fin mamma.
Snälla, ta mitt s.ünd i rygen för cash.
Fuck allt och allez.
Snälla, ta mitt s.ünd i rygen för cash.
Fuck allt och allez.
Vem fan tror du att du e?
Jag ska ligga med din mamma. Din mamma är en fin mamma.
Snälla, ta mitt s.ünd i rygen för cash.
Fuck allt och allez.
Snälla, ta mitt s.ünd i rygen för cash.
Fuck allt och allez.
Hola señorita! - Barcelona.
På grund av en högst tvivelaktig internetuppkoppling kommer reserapporten lite såhär i efterhand.
Allt handlar om timing.
Bilresan till lufthavnen i köpenhamn gick så smidigt det bara kan gå. Väl på plats checkade vi snabbt in vårt bagage och begav oss in i den lokala flygplatspuben för att stärka självförtroendet inför flygresan. Första rundan av totalt sex (en per person i resesällskapet, som sig bör) går snabbt av stapeln med en stor stark och en sexa gammeldansk. Det är redan högt i tak och minnen, eller snarare bristen på sådana, från förra resan pratats det livligt om. Vi sänker våra rusdrycker och beger oss mot vår gate (ja Kindgren, vi var på en flygplats) på vägen dit känner vi dock att vi nog hinner med ett stopp till för en runda till. Slutsnackat och ännu en 70cl öl med en sexa gammaldansk beställs in och sveps på vad som skulle kunna vara olympiskt rekord. Väl därefter springer jag ner på toaletten och hör då en arg röst i högtalarna som tydligen annonserade att det var "last call" för vårt flyg. Det blev en jäkla löprunda och klockan 13:03 gick vi på vårt plan för att mötas av blickar från våra medresenärer som, om vi varit nyktra, kunde dödat.
Planet lyfte 13:05.
The F-word.
Av någon anledning var vi tvunga att mellanlanda i Paris för att kunna ta oss vidare mot Barcelona. Valet av aktivitet var dock tämligen självklart och de fyra personer som inte fick en "chans" att köpa en runda i köpenhamn fick äntligen möjlighet. Väl på planet blir vi utspridda och jag sitter bredvid en trevlig man ifrån Los Angeles och vi snackar om allt mellan himmel (Himler) och jord. Under vår diskussion vänder jag mig om några gånger och får då arga blickar ifrån en äldre dam, "aja hon är väl bitter" tänker jag och vänder mig om igen. Det visade sig att hon inte bara var bitter, hon var en satkärring. När vi landar i Barcelona och jag säger hejdå till min nyfunne vän kommer nämnligen den äldre damen fram till mig och påstår att jag använt "the F-word" lite för många gånger för hennes smak. Jag försöker på min bästa fylleengelska förklara mig men det var ganska så döfött.
Viva España!
Pengar för inget.
Väl framme i Barcelona begav vi oss med taxi till vårt hotell och installerade oss. Väl därefter blev det middag och en spansk specialitet i form av tapas där de som överraskade mest var de HELA, ja HELA med huvuden och allt, fiskarna som var lite smått friterade. Tur att man var berusad. Vinet och maten flödade i den härliga spanska höstnatten. På väg ifrån resturangen mot ett ställe där man kunde titta på "stångadans" blev vi smått överfallna av ett helt gäng med glädjeflickor som ville älska oss lång tid. Vi var inte sugna på något längre förhållande utan satte oss i en taxi därifrån. När vi skulle betala taxin upptäckte en av medresenärerna att pengarna var borta från sin ficka. Glädjeflickorna visade sig bara vara ute efter pengar, suprise! I tron att även företagskortet var borta ringde vi snabbt och spärrade kortet, som såklart skulle visa sig ligga på hotellrummet.
800€ fattigare, inte mycket glädje rikare.
En halv meter.
Andra dagen börjar som sig bör med två Resorb och en dålig hotellfrukost. Vi beger oss ut från hotellet för att "hitta" en bar cirka 50cm ifrån entren där vi gick in för att fortsätta gårdagens öldrickande. Vi började sedan vårt turistande genom att gå ner på stranden där vi sen satt i säkert 2-3 timmar på en uteservering och drack öl och tittade på lokala förmågor. Vad som sen hände på kvällen är inte rumsrent nog för att sättas i pränt utan det får MTy veta på annat sätt.
Öl.
Forza Barca!
För att inte bli långrandig hoppar vi rakt på fotbollen. Vi begav oss i rätt god tid till Camp Nou för att titta på bygget och för att vissa skulle inhandla lite lokala souvenirer. Väl på plats visade det sig att vi skulle vara en del av cirka 30 000 turister. Vi gick in på arenen där vi fått relativt bra platser på långsidan och arenan började fyllas på. Tyvärr så dog mobilbatteriet så alla bilderna är från cirka två timmar innan match. Spelarna kommer in till 75 000 åskådare där cirka 100 utgjorde "klacken" på en kortsidan. "Sämre än häcken" är ett understatement.
6 - 1 blev matchen och allas vår Zlatan stod för två av dessa. Propagandafotboll av FCB, trevligt.
Hem för att "fira".
Efter detta blev det ausfahrt ifrån Barcelona till Sverige för 5/6-delar av resesällskapet och en lååång resa till Estepona för undertecknad. Mer om det i nästa avsnitt av "Hola señorita!".
Allt handlar om timing.
Bilresan till lufthavnen i köpenhamn gick så smidigt det bara kan gå. Väl på plats checkade vi snabbt in vårt bagage och begav oss in i den lokala flygplatspuben för att stärka självförtroendet inför flygresan. Första rundan av totalt sex (en per person i resesällskapet, som sig bör) går snabbt av stapeln med en stor stark och en sexa gammeldansk. Det är redan högt i tak och minnen, eller snarare bristen på sådana, från förra resan pratats det livligt om. Vi sänker våra rusdrycker och beger oss mot vår gate (ja Kindgren, vi var på en flygplats) på vägen dit känner vi dock att vi nog hinner med ett stopp till för en runda till. Slutsnackat och ännu en 70cl öl med en sexa gammaldansk beställs in och sveps på vad som skulle kunna vara olympiskt rekord. Väl därefter springer jag ner på toaletten och hör då en arg röst i högtalarna som tydligen annonserade att det var "last call" för vårt flyg. Det blev en jäkla löprunda och klockan 13:03 gick vi på vårt plan för att mötas av blickar från våra medresenärer som, om vi varit nyktra, kunde dödat.
Planet lyfte 13:05.
The F-word.
Av någon anledning var vi tvunga att mellanlanda i Paris för att kunna ta oss vidare mot Barcelona. Valet av aktivitet var dock tämligen självklart och de fyra personer som inte fick en "chans" att köpa en runda i köpenhamn fick äntligen möjlighet. Väl på planet blir vi utspridda och jag sitter bredvid en trevlig man ifrån Los Angeles och vi snackar om allt mellan himmel (Himler) och jord. Under vår diskussion vänder jag mig om några gånger och får då arga blickar ifrån en äldre dam, "aja hon är väl bitter" tänker jag och vänder mig om igen. Det visade sig att hon inte bara var bitter, hon var en satkärring. När vi landar i Barcelona och jag säger hejdå till min nyfunne vän kommer nämnligen den äldre damen fram till mig och påstår att jag använt "the F-word" lite för många gånger för hennes smak. Jag försöker på min bästa fylleengelska förklara mig men det var ganska så döfött.
Viva España!
Pengar för inget.
Väl framme i Barcelona begav vi oss med taxi till vårt hotell och installerade oss. Väl därefter blev det middag och en spansk specialitet i form av tapas där de som överraskade mest var de HELA, ja HELA med huvuden och allt, fiskarna som var lite smått friterade. Tur att man var berusad. Vinet och maten flödade i den härliga spanska höstnatten. På väg ifrån resturangen mot ett ställe där man kunde titta på "stångadans" blev vi smått överfallna av ett helt gäng med glädjeflickor som ville älska oss lång tid. Vi var inte sugna på något längre förhållande utan satte oss i en taxi därifrån. När vi skulle betala taxin upptäckte en av medresenärerna att pengarna var borta från sin ficka. Glädjeflickorna visade sig bara vara ute efter pengar, suprise! I tron att även företagskortet var borta ringde vi snabbt och spärrade kortet, som såklart skulle visa sig ligga på hotellrummet.
800€ fattigare, inte mycket glädje rikare.
En halv meter.
Andra dagen börjar som sig bör med två Resorb och en dålig hotellfrukost. Vi beger oss ut från hotellet för att "hitta" en bar cirka 50cm ifrån entren där vi gick in för att fortsätta gårdagens öldrickande. Vi började sedan vårt turistande genom att gå ner på stranden där vi sen satt i säkert 2-3 timmar på en uteservering och drack öl och tittade på lokala förmågor. Vad som sen hände på kvällen är inte rumsrent nog för att sättas i pränt utan det får MTy veta på annat sätt.
Öl.
Forza Barca!
För att inte bli långrandig hoppar vi rakt på fotbollen. Vi begav oss i rätt god tid till Camp Nou för att titta på bygget och för att vissa skulle inhandla lite lokala souvenirer. Väl på plats visade det sig att vi skulle vara en del av cirka 30 000 turister. Vi gick in på arenen där vi fått relativt bra platser på långsidan och arenan började fyllas på. Tyvärr så dog mobilbatteriet så alla bilderna är från cirka två timmar innan match. Spelarna kommer in till 75 000 åskådare där cirka 100 utgjorde "klacken" på en kortsidan. "Sämre än häcken" är ett understatement.
6 - 1 blev matchen och allas vår Zlatan stod för två av dessa. Propagandafotboll av FCB, trevligt.
Hem för att "fira".
Efter detta blev det ausfahrt ifrån Barcelona till Sverige för 5/6-delar av resesällskapet och en lååång resa till Estepona för undertecknad. Mer om det i nästa avsnitt av "Hola señorita!".
Now what?
Miss av både örebro, gais och kalmar away är ett jävla avbräck.
Ett jävla avbräck.
Do a little dance, make a little love, get down tonight. Typ.
Ett jävla avbräck.
Do a little dance, make a little love, get down tonight. Typ.
When MTy takes over
Infinity var bra. Väldigt bra. Men. Hade 50% MTy haft Guettas "When love takes over" hade vi inte kommit hem. And thats what Buck calls a fact.
Bcuk W.
Bcuk W.
forts
Vadret tillat ingen hiking. Regn. Istallet blev det till att lasa slut min bok och chilla lite med folket pa hostlet. Vid 13 tiden slar jag mig ner framfor Sagan om Konungens aterkomst. Hinner avnjuta tva timmar innan Alvaro ber mig om kartan jag lanat av receptionen, nagon ska ut och cykla. Dessa nagra visar sig vara ett svenskt par fran gotet och snabbt bytts Frodo och orcher ut mot kuperad, blot terrang. Vi foljde slinga tolv mot Zlata Koruna, val dar hade vi fatt mer smak for naturen och mountainbikarna sa vi fortsatta stadiga 2mil till. Vi hade aptur och hade uppehall hela tiden. Pa vag tillbaka slog hungern till och vi stannar for pizza o 1L pivo vid Zlata Korunas rafting camp. Vi ar tillbaka, smutsiga och trotta men glada vid Hostel99 fem timmar senare. Pa kvallen vankas utgang da storre delen av Hostlet drar ner till Travellers. Sa en tankt chilldag slutar med harlig traningsverk efter en underbar utflykt pa cykelsadeln genom vackra sma tjeckiska landsbyar pa hoglandet. Inte mycket har forandrats har.
Tog aven en tvangsmassig tur till Cesky Krumlovs stadion. Ratt sot. Hela huvudlaktaren gjord av tra.
Istallet blir sondagen chilldag. Skaffar rakningsverktyg och tva veckorsskagget far sakta men sakert boja sig for den urusla engangshyveln. Bokar aven boende i Olomouc och kollar upp tagtider for morgondagens resa till jindrichuv hradec.
Pa kvallen blir jag glatt overraskad nar Kristoffer med syster loggar in pa Hostlet vid sextiden. De har foljt mitt rad och kommit ner fran prag. Ett riktigt trevligt aterseende. Gemensam middag med de andra fran dormen pa restaurangen mittemot. En ol blir tre innan vi drar ner till stan och Travellers. Kristoffer ar i hogform och en Absinth Delirium Festival inleds. Jag och Kristoffer ar enda deltagarna. Detta ackomanjeras av klassiska krus till bredden fyllda med mork Eggenberg. Festivalen haller pa att fa stanga i fortid nar Kristoffer tander fyr pa Absinthen underifran samtidigt som han haller ut halva pa trabordet. En smarre brand utbryter till allas gladje. Om vi stanger stallet eller stallet stanger oss later jag vara oklart. Men efter att vi sagt hej och godnatt hor jag roster fran Hostlets kok. Receptionisten som ska borja jubba om sex timmar star dodsfull och pissar ut fran koksfonstret och vralar X MARKS THE SPOT. Far sjuka Ostling,kryptan, Saw-vibbar. Fran fonsterblacket han star pa ner till marken ar det ett fint fall pa tio meter. Vid bordet sitter en medvetslos Australiensare vid namn Mitch med en samre vodka i handen. Han vaknar till och james, receptionisten visar mig att pa ett brunnslock tio meter ner faktiskt finns ett vitmalat X. Klockan ar tre och vi ar helnojda. Och da far jag se skylten. Pa det gemensamma kylskapets dorr star dar PLEASE LABEL ALL ZOUR THINGS AND PUT INTO PLASTIC BAGS WITH NAME AND DATE. OR WE WILL EACH MONDAY CLEAN OR EAT IT UP. Klockan ar over midnatt det ar mandag. James blir lyrisk och flyger in genom i kylen. Ut kommer en halvforpackning agg, yogurt, vodka, bananer. Sicken fest. Vi tar upp det hogst amoraliska med var handling men refererar till lappen pa dorren och vi spelar ju saledes enligt den efter reglerna. Mitch ramlar efter middagen och vodkan bort. James mamma ar filippinsk och lyssnar fascinerat till mina berattelser darifran och berattar om nar han var sexton och backpackade Skottland sjalv. Kallt ensamt och obehagligt. Samtalet blir harligt sentimentalt oppenhjartligt grabbigt och vi fortsatter tills han bara har tva timmar kvar tills han ska ga pa sitt tva veckors pass.¨
Morgonen darpa SMS fran Kristoffer JAG MAR OFORTJANT BRA. SES FOR FRUKOST-
Lever jag-
Masar mig upp, sager hejda till alla och moter upp Kristoffer och syrran for crepes med gradde bananer och jordnotter. Elvis would have loved it. Kristoffer ser verkligen inte ut att ma ofortjant bra. Jag mar som jag fortjanar. Syrran ser frasch ut. Men sen deltog hon ju inte heller i festivalen.
De undrar om jag vill joina en sightseeing dag men kanner att jag gjort mitt och sager hej da.
Ner till tagstationen och efter byte i Budejovice osterut till Jindrichuv Hradec. Hamnar pa ett sjukt stort o lika obehagligt ode hostel. Sjukt harda sangar och ser inte en javel dar. Ena toaletten av tva i hallen ar totalt bajsfylld och forstoppad. Stank.
Dagen darpa.
Mysig liten stad med typ inget att gora. Blir dock makta imponerad av det vackra slottet och tar en guidad tur for nagon tia. fett vart det. Historia at its best.
Kollar aven har in den tveksamma ursakten till idrottsplats. Ser mest ut som en byggnadsplats.
Nej. Thats it for now. Hamnar om allt gar enligtr planerna i Olomouc i eftermiddag dar jag moter up Claire och Johnny. Ar nu i Telc.
kram
Tog aven en tvangsmassig tur till Cesky Krumlovs stadion. Ratt sot. Hela huvudlaktaren gjord av tra.
Istallet blir sondagen chilldag. Skaffar rakningsverktyg och tva veckorsskagget far sakta men sakert boja sig for den urusla engangshyveln. Bokar aven boende i Olomouc och kollar upp tagtider for morgondagens resa till jindrichuv hradec.
Pa kvallen blir jag glatt overraskad nar Kristoffer med syster loggar in pa Hostlet vid sextiden. De har foljt mitt rad och kommit ner fran prag. Ett riktigt trevligt aterseende. Gemensam middag med de andra fran dormen pa restaurangen mittemot. En ol blir tre innan vi drar ner till stan och Travellers. Kristoffer ar i hogform och en Absinth Delirium Festival inleds. Jag och Kristoffer ar enda deltagarna. Detta ackomanjeras av klassiska krus till bredden fyllda med mork Eggenberg. Festivalen haller pa att fa stanga i fortid nar Kristoffer tander fyr pa Absinthen underifran samtidigt som han haller ut halva pa trabordet. En smarre brand utbryter till allas gladje. Om vi stanger stallet eller stallet stanger oss later jag vara oklart. Men efter att vi sagt hej och godnatt hor jag roster fran Hostlets kok. Receptionisten som ska borja jubba om sex timmar star dodsfull och pissar ut fran koksfonstret och vralar X MARKS THE SPOT. Far sjuka Ostling,kryptan, Saw-vibbar. Fran fonsterblacket han star pa ner till marken ar det ett fint fall pa tio meter. Vid bordet sitter en medvetslos Australiensare vid namn Mitch med en samre vodka i handen. Han vaknar till och james, receptionisten visar mig att pa ett brunnslock tio meter ner faktiskt finns ett vitmalat X. Klockan ar tre och vi ar helnojda. Och da far jag se skylten. Pa det gemensamma kylskapets dorr star dar PLEASE LABEL ALL ZOUR THINGS AND PUT INTO PLASTIC BAGS WITH NAME AND DATE. OR WE WILL EACH MONDAY CLEAN OR EAT IT UP. Klockan ar over midnatt det ar mandag. James blir lyrisk och flyger in genom i kylen. Ut kommer en halvforpackning agg, yogurt, vodka, bananer. Sicken fest. Vi tar upp det hogst amoraliska med var handling men refererar till lappen pa dorren och vi spelar ju saledes enligt den efter reglerna. Mitch ramlar efter middagen och vodkan bort. James mamma ar filippinsk och lyssnar fascinerat till mina berattelser darifran och berattar om nar han var sexton och backpackade Skottland sjalv. Kallt ensamt och obehagligt. Samtalet blir harligt sentimentalt oppenhjartligt grabbigt och vi fortsatter tills han bara har tva timmar kvar tills han ska ga pa sitt tva veckors pass.¨
Morgonen darpa SMS fran Kristoffer JAG MAR OFORTJANT BRA. SES FOR FRUKOST-
Lever jag-
Masar mig upp, sager hejda till alla och moter upp Kristoffer och syrran for crepes med gradde bananer och jordnotter. Elvis would have loved it. Kristoffer ser verkligen inte ut att ma ofortjant bra. Jag mar som jag fortjanar. Syrran ser frasch ut. Men sen deltog hon ju inte heller i festivalen.
De undrar om jag vill joina en sightseeing dag men kanner att jag gjort mitt och sager hej da.
Ner till tagstationen och efter byte i Budejovice osterut till Jindrichuv Hradec. Hamnar pa ett sjukt stort o lika obehagligt ode hostel. Sjukt harda sangar och ser inte en javel dar. Ena toaletten av tva i hallen ar totalt bajsfylld och forstoppad. Stank.
Dagen darpa.
Mysig liten stad med typ inget att gora. Blir dock makta imponerad av det vackra slottet och tar en guidad tur for nagon tia. fett vart det. Historia at its best.
Kollar aven har in den tveksamma ursakten till idrottsplats. Ser mest ut som en byggnadsplats.
Nej. Thats it for now. Hamnar om allt gar enligtr planerna i Olomouc i eftermiddag dar jag moter up Claire och Johnny. Ar nu i Telc.
kram
Cesky Krumlov fortsatter
Claires kropp var inte lika beundransvard i bikini under var kanotfard. Paddlade mellan 13 till 20 inkluderat fyra vatskekontrollstopp. Statsvetaren snarkade som fan under natten. Sparkade honom ratt hart nagra ggr. Claire hade varit pa roskilde och snackade om svennebanan. Blev stor hjalte nar jag drog igang den pa mobilen.
Idag har jag hajkat upp for hogsta toppen around called Klet. Efter en bit fick jag sallskap av tre pratsamma tjeckiskor i 25ars aldern. Dom hade kartor och allt sa en kortare dagstur utvecklades till en serios dagsvandring med flera lackra utkiksplatser. Dom var val beresta och Helena hade varit pa exakt samma stallen pa Island som jag. Klockan fyra var vi svettiga solbranda och hungriga nere i Krumlov igen. Mottes efter en dusch och nagra andetag for ol downtown.
Om vadret tillater blir det mer vandring imorgon. Da i nationalparken Sumava.
Idag har jag hajkat upp for hogsta toppen around called Klet. Efter en bit fick jag sallskap av tre pratsamma tjeckiskor i 25ars aldern. Dom hade kartor och allt sa en kortare dagstur utvecklades till en serios dagsvandring med flera lackra utkiksplatser. Dom var val beresta och Helena hade varit pa exakt samma stallen pa Island som jag. Klockan fyra var vi svettiga solbranda och hungriga nere i Krumlov igen. Mottes efter en dusch och nagra andetag for ol downtown.
Om vadret tillater blir det mer vandring imorgon. Da i nationalparken Sumava.
forts
Anda nice att jag softade prag. Budejovice var fett i den meningen att ingen annan var dar. Drar med mina sariga feet till tagstationen i budejovice. Taget till cesky krumlov kommer in om en timme. Billiga mackor och en halvliter lokal ol och nagra sidor senare i anders ostling bok kommer tager. Jag trivs. vi snackar old style osteuropa. Tjejgange mittemot frontar den hittils sotasta tjeckiskan. och dom ar vackra satan vilka kroppar. Hon gar av i Hublov. Vilka lappar. Leendet. Ogonen. Vara blickar mottes. Minns hon mig? Rosa topp. Mittemot mig pensioner frossar i korv o brod. Min Gambrinus e slut. Regnar i Krumlov. Slar folje med en nordig tysk. Loggar in pa hostel99. Nagot av det basta jag gjort. Free kegg. Free beer. Manga solo resenarer. Clairee 31. Ljuger om att jag ar 29. Hon hanglar upp Johnny 27 fran Irland som sover i samma dorm. Well well. Bandet som spelar pa hostlets pub ar bra. Claire. Satans fucking MFF. Hata allt o mkt mer. Vilken kropp. Hata viktvaktarna. Ja... stal en ol fran gemensamma kylen och Johnny drog med Claire. Fair enough? Nej. Men thats life. Stan ar sanslost vacker. Stolt over att jag drog ivag faktiskt. Latt att snacka. Svarare att agera. Mitt dorm heter The Pit. Imorgon ska vi, johnny claire, thomas, statsaren och flera andra paddla floden.
The Pit.
The Pit.
czech point
Alarmet pa tio ja. Vaknar full o czechar ut. Men, rutinerad backpacker, snickar sig in i gympasalen igen och sover soft till 12. Receptionen knacker en da pa ryggen och en snabbpackning senare, glomde handduken, ar vi ivag. Nu javlar ska jag ivag. Skulle ju fan i hela helvete inte ens stannat i praha. Ceske Budejovice kostar 211 koruna med tag och det ar taget. tre timmar med musik senare landar vi. Satan vad svart att hitta boende. Inte alls som prag. Valmaende smastad. Trampar sonder fotterna. AT Pension, en sexig blond inhemsk tveksam dama loggar in mig i deras vardagsrum. Seriost. Vardagsrum. Trodde jag skulle fa ett nummer pa nyckeln och sa. Men nej. En del av deras lagenhet. The mysterious of backpacking. Varmt, varmt. Vilken vacker stad! Parker, kanaler, softar barefeet. Klattrar nervost over staket till fotbollsarenen. Allseaters. Horor. Sellout. Vem har rad? Vara skolpennor gors ar. Koh I Noor. Tidigt sangdags. Kvallsmiddag blir chockladkex 3applen och yoghurt. Hungrig. Vaknar 6. Sen 11. Ser ingen och lamnar en pedantisk 40tals lagenhet. Mer parker. Valmaende stad. Underbar oldtown. Fotterna gor ont. Blaser.
Thats it for now.
Thats it for now.
Czech it out
Dag 1
Egentligen skulle jag bara in till Prag och byta tag till Ceske Budejovice. Men nar jag satt pa metron fran flygplatsen till prag C slog det mig- jag ar i Prag. Prag. Sa jag trampade i mina nya Reebok. Karlsbron till Gamla stan. Vi snackar the works. Torn kyrkor varmt som fan. Parker. Va en icke engelsk talande busschaufor till Slavia Prags nya sponsrade intetsagande arena. Kontraster. Krockback intill nya miljon allseater arenan. Inser att jag kommer stanna natten i Praha. Ringer Hostel Elf och far rum i ett dorm. Kommer dit och HSV poptown har klibbat hela stallet. Ogillar det och organiserar en Buck Walker tripp runt hippie hostlet med MFF stickers. Seriost HSV. Ni suger. Larry som lider av samma skagg dilemma som jag. Kan saga att han ar 30 men ar 20 loggar in. Vi drar svindyr ickebbbudget middag med 4 aussies pa det maktiga stortorget. Efter det back to the elf. Meeting point lokala puben 30min senare over gatan. Olen 10kr for 50cl. Whiskey colan inte dyrare. Bartendern kan inte ett ord engelska. Vaknar upp. Full. Maste czecha out 10. Vi tanker parker att sova i. Pretin pertin kanske hill. Traffar mot manga odds tva svenska hjaltar med vilka undertecknad tillbringar en javligt varm dag med. Maste fixa nytt boende. Christer senare christan och kristoffer tipsar om en gympasal for sunkig for dom. Jag gillar det. 70kr for en sang i dubbelsang i en skolgympa sal som pa sommaren forvandlas till prags vidrigaste hostel. Loggar in bara for att senare mota vara svenska hjaltar pa en biergarten i centrala prag. Plankar.nu metron och njuter av billig ol o en usel trubadur. Drar vidare till ett riktigt ascoolt place pub slace bar. Absinthen och spyorna, mest aben, flodar och vi traffar damer. Vidare till lokala innestallet Roxy. Bara tjecker men far se den sjukaste lesbiska dansen ever. Tack. Vidare till fem vaningsdiscor. Christer heter christian och ar en krigare av sallan skadad rang. Raggar och hamtar. Tanker pa Iris. Tung trance och vi czeckar loss pa vaningarna. halv sex drar jag till gympa salen. Vaknar upp halv tio till alarm.
Egentligen skulle jag bara in till Prag och byta tag till Ceske Budejovice. Men nar jag satt pa metron fran flygplatsen till prag C slog det mig- jag ar i Prag. Prag. Sa jag trampade i mina nya Reebok. Karlsbron till Gamla stan. Vi snackar the works. Torn kyrkor varmt som fan. Parker. Va en icke engelsk talande busschaufor till Slavia Prags nya sponsrade intetsagande arena. Kontraster. Krockback intill nya miljon allseater arenan. Inser att jag kommer stanna natten i Praha. Ringer Hostel Elf och far rum i ett dorm. Kommer dit och HSV poptown har klibbat hela stallet. Ogillar det och organiserar en Buck Walker tripp runt hippie hostlet med MFF stickers. Seriost HSV. Ni suger. Larry som lider av samma skagg dilemma som jag. Kan saga att han ar 30 men ar 20 loggar in. Vi drar svindyr ickebbbudget middag med 4 aussies pa det maktiga stortorget. Efter det back to the elf. Meeting point lokala puben 30min senare over gatan. Olen 10kr for 50cl. Whiskey colan inte dyrare. Bartendern kan inte ett ord engelska. Vaknar upp. Full. Maste czecha out 10. Vi tanker parker att sova i. Pretin pertin kanske hill. Traffar mot manga odds tva svenska hjaltar med vilka undertecknad tillbringar en javligt varm dag med. Maste fixa nytt boende. Christer senare christan och kristoffer tipsar om en gympasal for sunkig for dom. Jag gillar det. 70kr for en sang i dubbelsang i en skolgympa sal som pa sommaren forvandlas till prags vidrigaste hostel. Loggar in bara for att senare mota vara svenska hjaltar pa en biergarten i centrala prag. Plankar.nu metron och njuter av billig ol o en usel trubadur. Drar vidare till ett riktigt ascoolt place pub slace bar. Absinthen och spyorna, mest aben, flodar och vi traffar damer. Vidare till lokala innestallet Roxy. Bara tjecker men far se den sjukaste lesbiska dansen ever. Tack. Vidare till fem vaningsdiscor. Christer heter christian och ar en krigare av sallan skadad rang. Raggar och hamtar. Tanker pa Iris. Tung trance och vi czeckar loss pa vaningarna. halv sex drar jag till gympa salen. Vaknar upp halv tio till alarm.
Vi lever!
asdsdasddas
Efterlysning!
Osbourne...?
Osbourne Cox?
Osbourne Cox?
Buck Walkers 3 dagar i London innehöll lika många matcher
Hade jag varit den minsta gnutta religiös hade jag kallat det ett mirakel. Solen omfamnade mig och hela London i ett molnfritt, nästan löjligt perfekt, vårväder denna lördag medens jag gick genom Bishops Park ner mot Craven Cottage. För att vara på den säkra sidan hade jag tagit tuben ut till Putney Bridge dagen innan match för att förvissa mig om biljett och slippa alldeles för långa köer. Tanken hade först varit att köpa min biljett via deras hemsida men när jag gick genom parken och njöt av att se barnen vara ute och spela boll med sina föräldrar och se Thamsen fridfullt följa med mig på parkens västra sida sörjde jag inte att jag väntat. Craven Cottage´s Ticket Office ligger snyggt inbyggd i baksidan av Johnny Haynes Stand och där köpte jag biljett till Hammersmith End inför morgondagens drabbning mot West Bromwich Albions. En match som av allt att döma Fulham skulle ta hem.
Efter en stärkande lunch bestående av ett par pints London Pride och en klassisk brittisk inbakad paj började jag i god tid röra mig mot resans första match. Långt borta från glitter och glamour, pengar och all-seater arenor ligger Underhill Stadium i norra London. Då halva tunnelbane systemet, i sedvanlig ordning, var avstängt på grund av gud vet vad tar det längre tid än tänkt för Northern Line att ta mig till High Barnet Underground Station.
På tunnelbanan börjar jag prata med en äldre herre som visar sig vara Bradford-supporter i exil. Bosatt i London har han ändå årskort på forna Valley Parade (nuvarande Coral Windows Stadium) då det bara kostar 120pund och "det är viktigt att stötta klubben även ekonomiskt efter alla motgångar". När han blir på det klara med att jag är från Sverige undrar han förvånat om jag vet att matchen spelas i League 2 och menar på att jag borde titta på Arsenal eller Chelsea. Men jag försäkrar honom om att jag helst undviker Premier Leagues "keep-quite and sit down-riktlinjer". Neutral åskådare som jag är slår jag följe med honom till puben där Bradford anhängarna värmer upp inför matchen. Stämningen är trevlig och våren har lockat ut öldrickandet till uteserveringen som är full till bristningsgränsen. Inga Bradford supportrar verkar tvivla på att deras lag ska komma vinnande ur matchen. Barnet har inte vunnit hemma sen oktober förra året och ligger farligt nära nedflyttningsstrecket medens Bradford siktar på en play-off plats. En halvtimme innan matchstart tackar jag för mig och vandrar den korta biten ner till Underhill. Passande namn förresten. High Barnet brer ut sina villakvarter uppe på en höjd och vid foten, under the hill, ligger Underhill Stadium. Således försvinner min teori om Sagan om Ringen anknytning...
Deras klubbshop gör ingen glad och killen bakom kassan rättfärdigar det klena utbudet med att en ny försändning souvenirer är att vänta inom två veckor. Förutom matchprogrammet blev det i alla fall en pin.
Första halvlek ser jag sittandes på Main Stand precis ovanför pressektionen. Första halvlek bjuder på härligt öppen anfallsglad fotboll och halvvägs mot pausvilan tar Barnet ledningen. Målet ingjuter självförtroende i Barnet och deras passningsspel överraskar mig positivt. Dom vågar hålla i bollen, spela runt och vänta tills rätt tillfälle dyker upp och då slå den avgörande passningen. Två noll kommer strax innan första 45 via en frissparkssituation.
Dom cirka sjuhundra tillresta Bradford fansen mittemot mig ser ut att vara i koma. Inte mycket sång hörs från deras ståplatssektion. Då är det bättre fart på den tappra skara av skolungdomar som håller låda på samma läktare som Bradford fansen, men en bit längre högerut och åtskiljda av avspärrningar och matchvärdar.
Stämningen på min sektion har inte varit mycket att hurra över. Ett par Stone Island prydda herrar vid sidan av mig har som mest gapat oförskämdheter åt den rätt hygglige domaren. Så jag vandrar bort till ståplats för att insupa atmosfären där.
Trots att Bradford gör 2-1 en bit in i andra trummar Barnet på utan att tillsynes bli nervösa. Vilket betalar av sig när vänsterspringaren Yannick Bolaise snyggt drar sin försvarare och petar in 3-1. Ungdomarna i Barnet-klacken är som sagt svältfödda på framgångar och egenkomponerade ramsor till "When The Saints Go Marchin In", "Twist and Shout" samt Beatles "Let It Be" avlöser varandra i takt till en något överambitiöst använd trumma.
När Barnet punkterar matchen med 4-1 hetsar Barnetklacken Bradford med "Did the Ripper, did the Ripper, did the Ripper take your mum" och "Shall we sing a song for you" på samma melodi. Barnetkillarna ska nog vara glada över polisnärvaron och avspärrningarna.
Efter att domaren blåst av matchen och Barnet spelarna kramat om varandra börjar de gå fram och tacka sin klack. Men inte särskilt helhjärtat vilket förvånar mig då dom faktiskt hållit igång bra i 90 minuter och i synnerhet som det är första hemmavinsten på månader. Men ett par spridda applåder av spelarna på avstånd är allt dom får till tack. Riktigt dåligt!
Men jag är nöjd. Fem mål på intima Underhill har varit höjdpunkten på en härlig lördag.
Fulham - WBA sparkar igång halv två på söndagsförmiddagen. Så det blir inte mycket mer än frukost på Palmers Lodge innan jag sitter med en pint i handen och en på bordet framför mig på en pub ett kvarter ifrån Craven Cottage. För att komma in på puben var man tvungen att visa årskort eller biljett då det var "Only Fulham Supporters" på matchdagar.
Även här förärades klubbshopen med ett besök. Skillnaden var oceanisk mot Barnets. Också på den punkten att Fulhams var fylld med asiater. Något som stal min shoppinglust och jag nöjde mig med en pin även här.
I jakt på matchprogram stötter jag på en kille som säljer fanzinet "There's only one F in Fulham". Glad över att hitta aktiva supportrar lägger jag hellre mina sura pund på att stötta deras verksamhet än att köpa det officiella programmet.
Det behöver väl knappast sättas på papper att skillnaden mellan Underhill och Craven Cottage var milsvidd. Jag hittade snabbt och enkelt min plats på nedre "Hammy End" och blir varse alla små viftflaggor som klubben trevligt valt att dela ut på hemmasektionerna. Shackrutiga med emblemet på skapades en italieninspirerad flaggkoreografi när spelarna sprang in till eurodisco-dunk. Något jag inte var likaförtjust i, förutom att jag var tvungen att sitta ner i 90minuter, var materialet vilket ytan av läktaren var byggd i. Någon form av hård playwood är bästa sättet jag kan beskriva det på. Tänk byggnadsställningsmaterial. Annars var sikten formidabel, inga skymmande pelare och närheten till planen var lika bra och skapade samma intima känsla som Underhill.
Trots ett massivt spelövertag av Fulham stod det noll noll i halvlek. Då hade både Danny Murphey och Clint Dempsey träffat virket med riktiga kanoner. Men WBA spelade riktigt tafatt och andra halvlek såg lovande ut med Fulham ögon sett. Enda positiva med WBAs första halvlek var deras tillresta supportrar som tveklöst sjöng ut Fulhams dito. Mycket riktigt tog Fulham tag i saker och ting andra halvlek.
Bobby Zamoras fem månader långa måltorka tog slut med en halvtimme kvar att spela och tog musten ur det lilla motstånd som fanns kvar. Två noll gjordes av Andy Johnson och för att kröna WBAs misär passade Roman Bednar på att missa en straff (Mark Schwarzer gjorde en mycket bra räddning).
Efter matchen blev Fulham fansen tackade av sina spelare på samma loja sätt som Barnet tackat sina. Dessa överbetalade fotbollspelare borde vara betydligt mer ödmjuka mot dom som faktiskt är grunden i klubben. Supportrarna.
Det är lätt hänt när man är i London, att det bara blir fotboll, öl, shopping och fotboll. Därför grävde jag på måndagsförmiddagen ner mig i Londons fantastiska historia genom att gå med på en rundvandring. Old City of London var temat och en bra och inlevelsefull guide bjöd under tre timmar på intressanta fakta och roliga anekdoter längs vår promenad. Efter lunch på Covent Garden blev det ett obligatoriskt stop på Lillywhites för prisvärd shopping innan jag kostade på mig en siesta inför avfärden mot Wycombe.
För att ta sig till Adams Park där Wycombe Wanderers FC huserar får man ta tåget dryga fyrtiofem minuter västerut ifrån London. Särskilt billigt var det inte heller. 18pund fick jag betala. 3pund dyrare än vad kvällens match mellan serieledande Wycombe och rödklädda Rotherham United skulle kosta mig.
Framme på tågstationen High Wycombe var det inte helt uppenbart hur jag skulle ta mig till arenan. Mörkret låg tätt över den rätt öde stationen och jag visste inte i vilken riktning Adams Park låg. Jag började planlöst vandra ner på vad jag trodde var huvudgatan när jag får syn på en kille i matchtröja. Frågar efter vägledning varpå han svarar "Grab a cab mate, it's a fourty minute walk from here". Sagt och gjort, sju pund fattigare, kommer jag fram till Adams Park.
Wanderers står som ägare till Adams Park men delar den med rugbylaget London Wasps varpå även klubbshopen var delad i en ljusblå Wycombe halva och en svartgul Wasps del. Helt klart den bästa shopen av de tre jag besökte. Ett bra urval av souvenirrelaterade artiklar såväl som stilrena t-shirts och andra klädesplagg. Frågade damerna bakom kassen efter provrum och fick " you can just strip here boy" till svar vilket utlöste ett unisont skratt bland kassörskerna. Sagt och gjort gjorde jag så tills deras stora glädje. Tröjan satt fint och hamnade tillsammans med en halsduk och, föga förvånande, en pin i en vit plastkasse med Wycombes emblem på.
Jag hade hört rykten om att det skulle gå en buss tillbaka till järnvägsstationen efter matchen. Så jag frågar en publikvärd om han vet var den ska avgå ifrån men han är inte säker utan ger mig dirigerar mig till Adams Parks Reception där jag ska kunna få svar. Receptionen ser ut som en reception på ett riktigt stiligt hotell. Bakom disken i ek sitter en kostymklädd äldre man och ler vänligt mot mig när jag kommer in genom svängdörrarna. Jag ställer min fråga varpå han reser sig från sin plats och går runt disken och ber mig följa med så ska han visa. Vi går ut och han visar mig till ett hörn på parkeringen en bit ner från arenan. Mannen var genuint intresserad över att hjälpa mig och gjorde sig till och med besväret att följa mig till platsen när en vägbeskrivning egentligen räckt. En vänlighet man nuförtiden allt mer sällan kan förvänta sig att bli bemött med i förstadivisionerna men som fortfarande frodas i de lägre.
Med varmt hjärta och halsduken på plats löser jag entre till hemmakortsidans ståplats Valley Terrace. En rätt snygg ståplats, lagom brant och med bra tak för akustik. Mäktiga huvudläktaren Frank Adams Stand reser sig med sina två etage till vänster om ståplatssektionen. Eftersom det är min första kvällsmatch någonsin i England slår det mig hur mörkt det är. En häftig detalj jag blir varse när domaren blåser igång bataljen är att allt ljus på läktaren släcks. Endast strålkastarljuset badar gräsmattan. Detta gör att man faktiskt ser skeendena på planen bättre. Jag får en känsla av att stå i en hockeylada, kallt, mörkt och en trumma som ständigt dunkar. Faktiskt har ungdomarna i klacken två trummor vilka de använder hellre än bra. Men ingen förutom en handfull killar i 25årsåldern som står vid mig verkar klaga. Grabbarna runt mig, med tydliga Football Factory influenser, skriker dock bort mot trummorna "time for school tomorrow" och "Your are worse than Rotherham". Splittringar i klacken.
Frågan är om dom egentligen inte skulle ha behållit läktarljuset på, för första halvlek är ett sömnpiller modell starkare. Ett riktigt mittfältskrig och när domaren blåser av för vila har dom båda lagen knappt mäktat med varsitt skott mot motståndarmålet. Under halvlek tänds ljuset och någon form av underhållning äger rum på planen, vilket jag missar för ett besök på toaletterna.
Ljuset släcks och andra halvlek är nästan sorgligare än första. Kallt är det också. Riktigt kallt. Killarna runt mig håller värmen genom att håna deras yngre medsupportrar och skölja strupen med som måste vara medhavd vodka. Det kan behövs till en match som denna.
Noll noll känns rättvisst. Spelarna bemödar sig inte heller här med att visa sin uppskattning till klacken. Jag skyndar mig ut för att ta bussen mot järnvägsstationen. På översta våningen av dubbeldäckaren träffar jag en norsk familj som också groundhoppat i tre dagar och tydligen också sett The Whites dagen innan. Jag bjuder dock inte in till vidare konversation utan somnar invirad i min Wanderers halsduk mot glasrutan och vaknar precis i tid för att ramla ut till stationen.
På tåget tillbaka snackar jag med två väldigt sympatiska Wanderers supportrar. Dom ställde sig liksom den äldre Bradford supportern undrande över vad jag gjorde ute i en Londonförort en måndagskväll. Dom frågade vad jag tyckte om matchen och jag svarade sanningsenligt att jag inte var imponerad. Dom däremot, var helnöjda. Det jag sett som ett nittio minuter långt ställningskrig analyserade dom i bitar och hyllade deras lags defensiva arbeta. Diskussioner kring italiensk, svensk och engelsk läktarkultur avlöste varandra och dom rekommenderade mig att besöka bland annat Bristol som enligt dom bjöd på bra stämning och trevlig fotboll.
Framme i London igen skiljdes vi åt.
Captains log chapter five
En takfard genom naturen,
En taktik som spolierades och satte mig i konkurs,
En somnloskvall pa stranden,
Och ett sorgligt farval,
Jag ger er kapitel fem i Kaptenens logbok (The swedish version)
Sist som jag skrev har sa var vi nere i Puerta Princesa for att ladda upp med pengar infor dem nastkommande veckorna. Att fa ut pengar var inga problem sa farden forsatte norrut pa on Palawan ute till vast i det Filippinska o-riket. Nasta destination pa var fantastiska resa var satt till Port Barton. I var kara guidebok sa forklarades Port Barton som ett schysst lite mer layd back stalle dar man bara kunde ta det lungt och se hur tiden forsvann framfor en. Det skulle vissa sig att ett av dessa pastaenden skulle stamma...
Efter att ha suttit pa taket i ca 3 timmar pa en jeppney (ni far googla det for att det ar omojligt med ord att beskriva detta transportfordon) sa var vi antligen framme i denna smastads stad. Vi borjade ga runt pa stranden i jakt efter ett boende. Efter att ha gatt dar i nan minut sa slog det en "Var fan ar alla manniskorna?". Typ alla vi hade snackat med langst var resa pa Palawan skulle dit. Vi tankte inte mer pa det utan riktade istallet in oss pa att hitta ett boende. Da lyckan inte riktigt infann sig sa kom jag pa tekniken att det var onodigt att springa runt i 35 gradig varme med vara vaskor och leta efter hotell sa Hans satte sig ner som vaskvakt och jag forsatte letandet. Sjalvklart uppkom scenariet dar dem forst visade mig ett dyrt alternativ sen nar jag borjade ga dar ifran sa "Kanske, kanske sa kande dem nagon som kankse hade nagot billigare". Denna nagon visade sig vara killens mormor och dar hade hon sjalvklart plats. Bokade in oss en natt dar for vi ville vara narmare stranden dem andra dagarna.
Klockan borjade nu narma sig eftermiddagssol sa vi bada kunde avnjuta stranden utan att Hans drog sig undan i jakt efter skugga (galet hur latt han brande sig). Pa kvallen intogs det god mat och jag som under resans gang har underhallit mig lite smatt med att konstant ha siffror som hoppar runt i huvudet konstaterade att vi nog fick leva pa en ganska tajt budget om vi skulle lyckas vara ute i ca 2 veckor utan bankomat.
Vi gick och la oss och vaknade senare runt tre pa morgonen av att hundarna ute pa gaten spelade upp sin version av who let the dogs out. For vem fan slappte ut dem? Jaaavlar vad dem skallde och hade sig.
Dag tva var det hotellbyte och snorklingstrip pa schemat. Forsta stallet var inget speciellt. Det andra var riktigt najs dar det bjods pa ett stort rev precis utanfor stranden. Dar verkade aven vara tva personer som hade stallt upp ett talt pa denna ode strand och bott dar i nagra dagar. Jag drog slutsatsen att dem forsokte sig pa nan "Survival diet" for kvinnan hade former om man ska utrycka det snallt.
Tillbaka i staden Port Barton och det var dags for kvallsmat. Vi hittade ett nytt stalle som hade billiga veggieburgare som var helt okej. Dock sa var det forfarande inget folk ute. Dem enda vi hittade var ett gang australiensiska ungdomar som vi sett nagra dagar tidigare i en annan stad. Men mot dem hade vi svurit nan tyst ed att varken prata eller halsa pa. Ni vet en san klassisk sak man hade i skolan; Dar var vissa man traffade ganska ofta men man aldrig riktigt halsade pa.
Dag tre och Mr.Martin borjade fa spel och klattra pa vaggarna sa rastlos jag var. Jag hade egentligen ingenting imot att bara ligga pa stranden men det vara bara det att det inte fanns nagot som hande i stan. Mitt pa dan gick jag och duschade. Inte for att bli ren, ooooh no, utan for att doda tid! Jag duschade for att doda tid!
Hans sag ganska snabbt att detta inte skulle halla och la snallt och politiskt fram forslaget om vi skulle forflytta oss till nasta stad. Jag som konstant hade siffror i huvudet kom snabbt fram till att vi da skulle spendera 12 dagar dar. Tank om dar sog?! Detta kunde inte vara varre an detta tankte jag sa jag godtog hans forslag.
Vidare pa kvallen var det nu glada minner och nya pingisrack inne i spelrummet. Detta hjalpte inte Hans nagot vidare utan han akte pa whoop ass aterigen. Dock sa kunde han gladja sig at att han hittat ett nytt favorit snack; Mobys! Chokladdrankta rispuffar. Yum yum
Pa morgonen fick vi hjalp av tva tyskar ikladda S:t Pauli t-shirtar att hitta till busscentralen. Eller ja, busscentral ar kankse ett stort ord att ta i mun. Vi nojer oss istallet med stadens storsta korsning.
In i Jeepneyn hoppade vi ovanligt glada och vi diskutera allt fran favorit radioreklamer till hur MFF skulle stalla upp. Upp pa denna farkost klev aven en medelaldersman i sin laderhatt med tillhorande 1.55 langa filippinska tjej. Jag och Hans borjade direkt kora igang med vara fordomar. Bade det ena och det andra halkade ut fran vara tungor som bambi pa hal is. Nar vi val kommit fram till nasta anhalt dar vi forovrigt skulle byta buss sa borjade jag och Hans smasnacka pa svenska och helt plotsligt svarar medelaldersmannen oss pa nan hallandsk/smalands dialekt. Vi blev grymt passiva och visste inte riktigt hur mycket han hade hunnit snappa upp pa jeppeynin. Lyckligtvis sa tycktes det vara sa att han inte hort nat och hans filippinska tjej var faktiskt hans fru sen tjugo ar tillbaka sa han skulle absolut inte domas.
Bussen som skulle ta oss till El Nido rullade in och Hans borjade genast leta efter en plats att sitta pa. Jag stog dock kvar utanfor med fuktade lappar och bara blickade pa taket av bussen. Hans tittade sig omkring och med en suck forklara han att det sag morkt ut. Jag kastade mig mot stegen men Hans hann fore och bara pa nagra sekunder sa var vi uppe pa taket med alla vaskor och allt annat brate. Farden skulle visa sig vara 6 timmar men vi intala oss sjalva att det nog inte skulle droja salange innan nan inneifran bussen skulle av.
Ut pa vaggarna begav vi oss i en himla fart! Och kul var det. Sa fort vi kom in i nat mindre samhalle sa var man tvungen att se upp for telefonlinor som hangde for langt ner och som, i den farten vi korde i, kunde betraktas som livsfarliga. nar vi kort en stund sa kunde man se fyra man langre fram som stog vid vagkanten och blickade ner for klipporna. Nar vi korde upp brevid dem sa kunde aven vi se att langt dar nere lag en kraschad buss av samma modell som den vi for tillfallet satt pa taket pa. Lite skraj blev man och greppade ett annu hardare ta. Efter 6 timmar pa ett tak med grym omgivning med all vaxtlighet samt Magnus Tingsek (Han ar som ett bra argangsvin; det blir bara battre och battre med tiden) i oronen sa var vi antligen framme i El Nido. Efter att vi vandrat runt i nagra minuter i jakt efter boende sa fick Hans syn pa en liten skylt som sa "cheap rooms", precis san reklam som tilltalade oss.
El Nido Plaza Inn ar kankse ett namn som kanns lite i overkant for ett bamborum med lovtunna vaggar, en sang och en flakt. Men da det kostade halften av vad dem andra hotellen i stan kostade sa blev det perfekt for oss. Agaren visade oss stolt runt pa sitt omrade och avslutade tillslut utanfor sitt hus/kontor/snickarbod och sa "If you get boored you can just knock on my door". Vet inte riktigt om man ska ha fritolkning pa det...
Kvallen avslutades med ett kartaterseende av Rob fran Kanada samt var nyfunna van Veroniqa fran Holland. Vi tog nagra glas och lyssnade pa ett av stadens manga liveband
Dag tva var det tankt att vi skulle ut och klattra med da vi vaknade upp av att det regnade sa kandes det sadar sakert. Sa vi skjot upp klattringen nagra dagar och begav oss istallet till Art Cafe dar det erbjods dyr mat/dricka, en bokhandel samt ett bra urval av sallskapsspel. Undertiden Hans var pa toaletten sa plockade jag fram monopol vilket uppskattades av mitt resesallskap.
Tyvarr maste jag medge att jag fick total kross av den impulskopande Hans C Fridlund-koncernen som kopte allt dem kom over. Medans vi i östling-Real Estate satsade pa ett mer langsiktig arbete och holl lite mer i pengarna, nu i finanskristider och allt. Men undertiden jag, som ordforande for öre, oftade hamnade i fangelset for brott som fortfarande ar konfidentiella, sa passade HCFK pa att kopa upp mestadelen av marken i stan. Nar jag val kom ut fran kaken sa sag varlden annorlunda ut an den jag var van vid. Efter ett panikinsatt styrelsemote sa dok iden upp om ett mer kommunalttank dar vi istallet skulle rikta in oss pa tagstationerna, vattenverket samt elverket med den enkla motiveringen "att detta ar saker allmanheten alltid kommer att nyttja. Oavsett vilken samhallsklass man tillhorde". Argumentet koptes och fick totalt 11 av styrelsens 13 roster. Vi gick ut starkt och lyckades komma over mestadelen av den tilltankta marknaden. Tyvarr verkade nu HCFK vara klar med sitt markkopande och gick nu in pa bostadsmarknaden och borjade satta upp sma lattare hus for en hyffsad hyra. Vi borjade kanna oss innestangda i ett horn da vara el- och vattenverk inte riktigt gav den utdelningen vi hade hoppats pa. Efter ett antal jordsnurr (gatt runt spelplanen) sa borjade nu HCFK pengabors vaxa och istallet for billiga hus sa borjade man nu resa stora maffiga roda hotell.
Det var efter mitt femte besok pa kaken som det kom en skank fran ovan. Forst fick sig HCFK ett stort bakslag da dem skattat for lite pa sina bostadsratter det senaste aret och tvingades nu oppna upp planboken. Darefter sa fick jag en lucky number 10 och helt plotsligt stog en extar finansiar vid dorren vid namn FP (free parking) och ville hjalpa mig bestrida denna motvind jag lyckats hamna i. öre kunde nu aven vi borja investera i hotell och faktiskt aven kopa upp ett antal av HCFK:s gator da affarerna borjade ga daligt for dem. Men trots ljusa tider sa skulle det bli en tuff host for öre. Vi hade forst fatt ge upp var mest vardefulla gata da vi stog pa troskeln till att ga bankrutt. Med denna forsaljning sa oppna vi aven upp mojligheten for HCFK att borja anlagga hus och aven senare hotell i stans mest attraktiva omrade. Det var sen under en resa i mitten av oktober som var ekonomiansvarig hade gjort nagra missrakningar och helt plotsligt stog vi dar, pa Mayfair street med det stora roda hotellet som bara glanste och skrattade at oss. Det var kvall och vi var tvugna att checka in, men tyvarr for 4500 anstallda och for hela öre-organisationen var det aven kvallen vi fick ansoka om konkurs.
Tredje dagen i El nido stack vi ut pa annu en snorklingstur. Denna var val helt okej aven om solen inte riktigt ville sammarbeta med oss. Vi fick dock se den svenska inspelningsplatsen for expedition Robinson dar dem spela in for fullt och vissa omraden var avstangda. Pa sista stoppet fragade jag El capitano om det fanns nan chans att se havsskoldpaddor och han sag tveksamt pa mig och sa "Maybe". jag hoppade i vattnet och letade och letade..utan lycka.
Upp pa baten igen dar kaptenen sa att dem hade sett en. Jag som var overtygade pa att han skojade borjade torka mig nar den tysk dam fick overtyga att dem faktiskt hade sett en. Jag suckade djupt och kastade pa mig min mask igen och borjade simma ut igen. Efter bara nagra minuter tyckte jag att jag kunde urskilja nagot stort morkt pa botten langre fram. Och da var den! Denna markliga skapelse av skold och sex stumpar. Jag stack ner ett flertal ganger for att ligga brevid den men den tycktes inte bry sig utan bara fortsatte att kaka. Sen bestamde den sig for att det var dax for lite frisk luft sa den borjade simma mot yttan med mig bakom sig. Upp gick den, tog en snabb nypa luft, sen ner snabbt som fan igen. Verkligen haftigt nar man lag brevid den. Trots sina langsamma rorelser sa var den ganska snabb.
Dag fyra var det mest chill och inte sa mycket att kommentera
Dag fem var det antligen dax for var klattring. I "aktivitetsparmen" stog det: Some experince and good shoes. Da jag saknade det forsta och Hans det andra sa kandes det som om vi skulle kompletera varandra val...
Var bergsget till guide var bara en vanlig lokalbo som pa dagarna forsorjde sig genom att agera tricycle-chauffor.
Detta var en klatting som ABSOLUT inte hade varit laglig i Sverige. iaf inte utan linor. For vi klattrade verkligen pa vissa vaggar som var 90 grader och stenarna runt om och under en var sylvassa! Guiden borjade fraga runt om vad vi gjorde dar hemma och Hans satte ribban direkt nar han forklarade det att han var politiker med Skanes infrastruktur som framsta inriktning. Jag valde ett mindre skrytsamt yrke nar jag forklarade att jag pluggade till att bli polis. Maste saga att Hans skotte sin logn bast da han verkade mest trovardig. Jag hade bara problem att namna vilka utbildningar jag hade gatt och vad mer jag skulle ga. Men efter ca en timmes klattrande sa var vi antligen uppe och utsikten var fenomonal!
Pavagen ner sa diskuterade vi alkohol och guiden tipsade oss om olika dryckor som var billiga och som smakade helt okej.
dag 6 stack Hans ut ensam pa en ny snorklingstur da jag kande for att spara pengar. Jag borjade dagen med att byta boende fran Plaza inn till Bayview som hade annu lagre standard men var annu billigare!
Laste mest min bok och gick runt och fikade har och dar innan vi motes upp igen vid 6-tiden da Hans fick beratta om sin dag och jag om min
Dag 7 sa blev det en ny gameday dar vi spelade mycket Schack dar Hans nu paallvar kunde borja utmanna mig. Biljard stog jag fortfarande som mesta mastare. Vi bokade aven in oss pa en overnattningstrip. Runt om El Nido fanns det 50 oar och ca 210 strander. Om man bara akte ut pa dem sma snorklingsturerna (som vi gjort dagarna innan) sa sag man bara en musbit av allt fick vi forklarat for oss. Vi blev hel pepp och bokade in oss den nastkommande dagen. Dyrt var det men jag sag fram imot det med stor entusiasm.
Dag 8 gled vi ner till stranden dar vi kaka frukost och fick forkalrat for oss att det anslutit ytterliggare tva medresenarer till var overnattningstrip i form av Mustafa, som emigrera till Sverige 71 fran Makedonien och Maria som aven hon Emigrerat till Sverige faktiskt fran just Filippinerna. I borjan holl vi oss mest for oss sjalva. Efter forsta stoppet dar jag forovrigt slicade upp mina fingrar pa nagra klippor sa borjade vi diskutera vad vi gjorde dar hemma osv och det skulle visa sig att Mustafa var en javla krigare med eget dackforetag upp i Goteborg. Stoppen var trevliga och vi fick se manga fracka grottor. Efter snake Island sa dukades det upp till middag. Men Mustafa som kom fran den gamla makedonska skolan kunde inte ata mat forran han fatt sin salad och sup. Tur da att han sjalv tagit med sig alla tillbehoren till sin salad. Till och med ost och oliver hade han tagit med anda fran Sverige. Och supen, den bestod av 58% hembrant fran Makedonien. Som den stolta jugge han var sa delade han med sig av allt. Maten var nog det godaste vi atit har pa filippinerna och det bestod av krabba med pumpa och kokosmjolk tillsammans med ris. MUMMA! Efter ett flertal stopp pa olika snorklingsplace sa var det dax att stanna till for natten. Efter nagra om och men sa blev det tillslut en strand som bjod pa en finfin solnedgang. Samtidigt som jag och Mustafa-the pyroman, startade en lagereld sa forberedes kvallsmaten uppe pa baten. Maten intogs och genom att forse oss med en flaska rom och lite iste sa sa besattningen godnatt och drog sig tillbaka. Pa stranden satt jag, Hans och Mustafa kvar lange och diskuterade allt fran tipsextra till hur vi skulle locka fram den lilla rattan som sprang runt pa stranden. Jag drog mig lite senare tillbaka men hade hyffsat svart att somna sa jag lag istallet och lyssnade pa dem andra tva herrerna och deras politiksnack.
Vaknade lite senare pa kvallen av att Hans fatt ge upp sin drom om att faktiskt sova under stjarnorna och istallet fick atervanda till sitt talt da tidvattnet hade borjat gora honom blot.
Dag 8 var det ater dax att ge sig ut pa havet och det roligaste idag var val hoppen fran baten och att jag hittade en dod tigerhaj pa botten. Eller ja, fragar du Hans sa skulle han nog garanterat sagt att valljuden i small lagun var roligast. Vi bada snorklade brevid varandra nar jag borjade gora fagellaten och Hans svarade tillbaka. Nar jag sedan gick over till vallaten sa kunde inte Hans halla sig for skratt utan holl nastan pa att drunka da han konstant fick ta in vatten i munnen.
Pa kvallen skulle jag spela War Craft med 12 ariga Chance som fyllde tretton dagen efter men alla internetstallen var fulla. Sa det blev istallet vanligt internetsurfande med nagra ol sen sangen.
Resten av dagarna tog vi det valdigt lugnt. Stack bland annat ut och fiskade med kass utdelning. Jag fick tva sma firrar, Mustafa fick en och Hans som var sa sjosjuk att guiden fick fiska till han fick en med (jo vi raknar sa!). Mustafa satt och smasjong samtidigt som han slog takten med sin vanstra fot som endast inneholl fyra tar. Nar vi kom tillbaka skulle vi grilla var lilla fangst men blev istallet inbjudna till Mustafa och Maria dar det bjods pa krabba, blackfisk och saklart vara fiskar. Riktigt trevligt och framforallt riktigt gott! Aven vid denna maltiden sa dukades det fram salad och hembrant innan den riktiga maten. Pa kvallen undrade jag nar vi skulle ha en sista rojarkvall tillsammans da vi var inne pa Hans sista dagar. Det var inte riktigt planerat men vi bada borjade dricka lite ol sen kande vi oss pepp. Slog oss ner pa en gaturesturang dar Husmamman redan var sa toppad att hon inte visste sitt egna namn. Deras tjej till son (ladyboy) gick in och fixade ris till oss samtidigt som vi borjade kommentera tva bikinibilder pa vaggen och husmamman borjade visa upp dem olika poserna. Farsan i familjen tog nu fram ett shotglas och gav mig ett glas. Nu var det gigg! Hans tog snabbt kommandot over deras dvd som agerade cd-spelare och bytade ut deras kareoke-skivor mot klassiker som Modern talking (Brother louie louie louie!) och Madonnas - like a virgin. Nar vi kom till refrangen i den sistnamnda sa klamde alla i och sjong som en enad kor. Nar vi kom till meningen "Like a virgin - touched for the very first time" sa pekade samtliga familjemedlemmar pa deras sex ariga dotter som nu stog och dansade pa bardisken. Riktigt surrialistiskt var det hela. Med "Won't you take me to - funky town" i bakgrunden sa lamnade vi deras gigg for att ta in pa nasta. Efter nagra minuter sa hittade vi en ny bar dar dem hade ett liveband. I bandet fanns Toto som med overdrivna munrorelser var en javel pa att sjunga reggea i allmanhet men Bob Marley i synnerhet. Tyvarr inneholl detta band aven tva andra medlemmar och av nan dum anledning sa skulle saklart alla sjunga. Gitarristen var val okej, men basiste. Aaaah denna basist...
Basisten valde att sjunga bla I'm yours av Jason Mraz och Red hot chilli peppers - Slide. Det var som om han hade stallt upp Jason Mraz framfor sig och sa fort han oppnade munnen och viskade ut den forsta versen bara borjade sla pa stackars Jason och hans livsverk. Hans slog och slog tills Jason inte andades mer och det enda som kom ut ur hans mun var fragma. Likadant med Red hot. Ja jaaavlar vad han totalt misshandlade latarna.
Drickandet fortsatte och vi blev mer och mer sentimentala och vi tackade varandra for en underbar tid och gav med oss av vara basta minnen. Vi somnade bada valdigt glada och nojda
Dagen dar efter sa tog vi det mestadels lugnt och pa kvallen sa blev det aterigen dax for oldrickande. Hans passade pa att boka sitt flyg hem nar han anda var igang och fick tillslut en biljett skriven pa "Hand Fridlund". Blev tillbaka till samma bar som kvallen innan dar svenska Max (Hans sa Mats halva kvallen) fick ga upp pa scenen och freestyla lite. Lat faktiskt riktigt bra. Efter att baren stangt sa drog vi oss vidare till det lokala discot dar dem overforfriskade Max och hans van Texas tog taten. Jag kande att jag skulle kasta in handduken sa jag gav upp. Hans darimot kande att han hade energi nog att fortsatta kriga.
Morgonen darefter vaknar jag upp av att Hans borjat skriva en egen lat dar forsta ordet alltid var Mr.(och sen ett slangord for det manliga konsorganet). Han fortsatte sedan vidare att sjunga om vad han gjort under sin resa. Men alltid for att aterkomma till han dar mistern i refrangen. Vi gick bada ut for frukost sen slog bakfyllan till for den gode Hans. Vi gick hem och Hans blev sedan sangliggandes hela dagen. Tydligen hade Hans forsokt dricka ikapp med den 130 kg tunga Max..nagot som kanske hade slatt lite fel.
Resan ner till Puerta Princesa gick via en minibuss dar vi fick klamma in oss i baksatet. Det ar som en kille en gang sa till oss:
Do you know how many people you can fit in to a filippino bus?
- One more
For dem trycker fan alltid in nan mer an vad det far plats.
Sista kvallen tillsammans sa satt vi och spelade schack och pratade lite latt om allt vi upplevt innan vi gick och la oss.
Morgonen darefter gick vi upp hyffsat tidigt och hade frukost tillsammans innan vi akte till flygplatsen och med fuktiga ogon sa farval av varandra och tackade for denna tiden.
Jag borjade min vandring tillbaka till hotellet och insag att en ny era av min resa tog vid.
(Kapitel sex, antagligen det sista kapitlet rorande asien och om mina sista dagar kommer val forhoppningsvis i dagarna)
Life will smile for you
Detta ar Martin ö som signar ut - SLUT!
En taktik som spolierades och satte mig i konkurs,
En somnloskvall pa stranden,
Och ett sorgligt farval,
Jag ger er kapitel fem i Kaptenens logbok (The swedish version)
Sist som jag skrev har sa var vi nere i Puerta Princesa for att ladda upp med pengar infor dem nastkommande veckorna. Att fa ut pengar var inga problem sa farden forsatte norrut pa on Palawan ute till vast i det Filippinska o-riket. Nasta destination pa var fantastiska resa var satt till Port Barton. I var kara guidebok sa forklarades Port Barton som ett schysst lite mer layd back stalle dar man bara kunde ta det lungt och se hur tiden forsvann framfor en. Det skulle vissa sig att ett av dessa pastaenden skulle stamma...
Efter att ha suttit pa taket i ca 3 timmar pa en jeppney (ni far googla det for att det ar omojligt med ord att beskriva detta transportfordon) sa var vi antligen framme i denna smastads stad. Vi borjade ga runt pa stranden i jakt efter ett boende. Efter att ha gatt dar i nan minut sa slog det en "Var fan ar alla manniskorna?". Typ alla vi hade snackat med langst var resa pa Palawan skulle dit. Vi tankte inte mer pa det utan riktade istallet in oss pa att hitta ett boende. Da lyckan inte riktigt infann sig sa kom jag pa tekniken att det var onodigt att springa runt i 35 gradig varme med vara vaskor och leta efter hotell sa Hans satte sig ner som vaskvakt och jag forsatte letandet. Sjalvklart uppkom scenariet dar dem forst visade mig ett dyrt alternativ sen nar jag borjade ga dar ifran sa "Kanske, kanske sa kande dem nagon som kankse hade nagot billigare". Denna nagon visade sig vara killens mormor och dar hade hon sjalvklart plats. Bokade in oss en natt dar for vi ville vara narmare stranden dem andra dagarna.
Klockan borjade nu narma sig eftermiddagssol sa vi bada kunde avnjuta stranden utan att Hans drog sig undan i jakt efter skugga (galet hur latt han brande sig). Pa kvallen intogs det god mat och jag som under resans gang har underhallit mig lite smatt med att konstant ha siffror som hoppar runt i huvudet konstaterade att vi nog fick leva pa en ganska tajt budget om vi skulle lyckas vara ute i ca 2 veckor utan bankomat.
Vi gick och la oss och vaknade senare runt tre pa morgonen av att hundarna ute pa gaten spelade upp sin version av who let the dogs out. For vem fan slappte ut dem? Jaaavlar vad dem skallde och hade sig.
Dag tva var det hotellbyte och snorklingstrip pa schemat. Forsta stallet var inget speciellt. Det andra var riktigt najs dar det bjods pa ett stort rev precis utanfor stranden. Dar verkade aven vara tva personer som hade stallt upp ett talt pa denna ode strand och bott dar i nagra dagar. Jag drog slutsatsen att dem forsokte sig pa nan "Survival diet" for kvinnan hade former om man ska utrycka det snallt.
Tillbaka i staden Port Barton och det var dags for kvallsmat. Vi hittade ett nytt stalle som hade billiga veggieburgare som var helt okej. Dock sa var det forfarande inget folk ute. Dem enda vi hittade var ett gang australiensiska ungdomar som vi sett nagra dagar tidigare i en annan stad. Men mot dem hade vi svurit nan tyst ed att varken prata eller halsa pa. Ni vet en san klassisk sak man hade i skolan; Dar var vissa man traffade ganska ofta men man aldrig riktigt halsade pa.
Dag tre och Mr.Martin borjade fa spel och klattra pa vaggarna sa rastlos jag var. Jag hade egentligen ingenting imot att bara ligga pa stranden men det vara bara det att det inte fanns nagot som hande i stan. Mitt pa dan gick jag och duschade. Inte for att bli ren, ooooh no, utan for att doda tid! Jag duschade for att doda tid!
Hans sag ganska snabbt att detta inte skulle halla och la snallt och politiskt fram forslaget om vi skulle forflytta oss till nasta stad. Jag som konstant hade siffror i huvudet kom snabbt fram till att vi da skulle spendera 12 dagar dar. Tank om dar sog?! Detta kunde inte vara varre an detta tankte jag sa jag godtog hans forslag.
Vidare pa kvallen var det nu glada minner och nya pingisrack inne i spelrummet. Detta hjalpte inte Hans nagot vidare utan han akte pa whoop ass aterigen. Dock sa kunde han gladja sig at att han hittat ett nytt favorit snack; Mobys! Chokladdrankta rispuffar. Yum yum
Pa morgonen fick vi hjalp av tva tyskar ikladda S:t Pauli t-shirtar att hitta till busscentralen. Eller ja, busscentral ar kankse ett stort ord att ta i mun. Vi nojer oss istallet med stadens storsta korsning.
In i Jeepneyn hoppade vi ovanligt glada och vi diskutera allt fran favorit radioreklamer till hur MFF skulle stalla upp. Upp pa denna farkost klev aven en medelaldersman i sin laderhatt med tillhorande 1.55 langa filippinska tjej. Jag och Hans borjade direkt kora igang med vara fordomar. Bade det ena och det andra halkade ut fran vara tungor som bambi pa hal is. Nar vi val kommit fram till nasta anhalt dar vi forovrigt skulle byta buss sa borjade jag och Hans smasnacka pa svenska och helt plotsligt svarar medelaldersmannen oss pa nan hallandsk/smalands dialekt. Vi blev grymt passiva och visste inte riktigt hur mycket han hade hunnit snappa upp pa jeppeynin. Lyckligtvis sa tycktes det vara sa att han inte hort nat och hans filippinska tjej var faktiskt hans fru sen tjugo ar tillbaka sa han skulle absolut inte domas.
Bussen som skulle ta oss till El Nido rullade in och Hans borjade genast leta efter en plats att sitta pa. Jag stog dock kvar utanfor med fuktade lappar och bara blickade pa taket av bussen. Hans tittade sig omkring och med en suck forklara han att det sag morkt ut. Jag kastade mig mot stegen men Hans hann fore och bara pa nagra sekunder sa var vi uppe pa taket med alla vaskor och allt annat brate. Farden skulle visa sig vara 6 timmar men vi intala oss sjalva att det nog inte skulle droja salange innan nan inneifran bussen skulle av.
Ut pa vaggarna begav vi oss i en himla fart! Och kul var det. Sa fort vi kom in i nat mindre samhalle sa var man tvungen att se upp for telefonlinor som hangde for langt ner och som, i den farten vi korde i, kunde betraktas som livsfarliga. nar vi kort en stund sa kunde man se fyra man langre fram som stog vid vagkanten och blickade ner for klipporna. Nar vi korde upp brevid dem sa kunde aven vi se att langt dar nere lag en kraschad buss av samma modell som den vi for tillfallet satt pa taket pa. Lite skraj blev man och greppade ett annu hardare ta. Efter 6 timmar pa ett tak med grym omgivning med all vaxtlighet samt Magnus Tingsek (Han ar som ett bra argangsvin; det blir bara battre och battre med tiden) i oronen sa var vi antligen framme i El Nido. Efter att vi vandrat runt i nagra minuter i jakt efter boende sa fick Hans syn pa en liten skylt som sa "cheap rooms", precis san reklam som tilltalade oss.
El Nido Plaza Inn ar kankse ett namn som kanns lite i overkant for ett bamborum med lovtunna vaggar, en sang och en flakt. Men da det kostade halften av vad dem andra hotellen i stan kostade sa blev det perfekt for oss. Agaren visade oss stolt runt pa sitt omrade och avslutade tillslut utanfor sitt hus/kontor/snickarbod och sa "If you get boored you can just knock on my door". Vet inte riktigt om man ska ha fritolkning pa det...
Kvallen avslutades med ett kartaterseende av Rob fran Kanada samt var nyfunna van Veroniqa fran Holland. Vi tog nagra glas och lyssnade pa ett av stadens manga liveband
Dag tva var det tankt att vi skulle ut och klattra med da vi vaknade upp av att det regnade sa kandes det sadar sakert. Sa vi skjot upp klattringen nagra dagar och begav oss istallet till Art Cafe dar det erbjods dyr mat/dricka, en bokhandel samt ett bra urval av sallskapsspel. Undertiden Hans var pa toaletten sa plockade jag fram monopol vilket uppskattades av mitt resesallskap.
Tyvarr maste jag medge att jag fick total kross av den impulskopande Hans C Fridlund-koncernen som kopte allt dem kom over. Medans vi i östling-Real Estate satsade pa ett mer langsiktig arbete och holl lite mer i pengarna, nu i finanskristider och allt. Men undertiden jag, som ordforande for öre, oftade hamnade i fangelset for brott som fortfarande ar konfidentiella, sa passade HCFK pa att kopa upp mestadelen av marken i stan. Nar jag val kom ut fran kaken sa sag varlden annorlunda ut an den jag var van vid. Efter ett panikinsatt styrelsemote sa dok iden upp om ett mer kommunalttank dar vi istallet skulle rikta in oss pa tagstationerna, vattenverket samt elverket med den enkla motiveringen "att detta ar saker allmanheten alltid kommer att nyttja. Oavsett vilken samhallsklass man tillhorde". Argumentet koptes och fick totalt 11 av styrelsens 13 roster. Vi gick ut starkt och lyckades komma over mestadelen av den tilltankta marknaden. Tyvarr verkade nu HCFK vara klar med sitt markkopande och gick nu in pa bostadsmarknaden och borjade satta upp sma lattare hus for en hyffsad hyra. Vi borjade kanna oss innestangda i ett horn da vara el- och vattenverk inte riktigt gav den utdelningen vi hade hoppats pa. Efter ett antal jordsnurr (gatt runt spelplanen) sa borjade nu HCFK pengabors vaxa och istallet for billiga hus sa borjade man nu resa stora maffiga roda hotell.
Det var efter mitt femte besok pa kaken som det kom en skank fran ovan. Forst fick sig HCFK ett stort bakslag da dem skattat for lite pa sina bostadsratter det senaste aret och tvingades nu oppna upp planboken. Darefter sa fick jag en lucky number 10 och helt plotsligt stog en extar finansiar vid dorren vid namn FP (free parking) och ville hjalpa mig bestrida denna motvind jag lyckats hamna i. öre kunde nu aven vi borja investera i hotell och faktiskt aven kopa upp ett antal av HCFK:s gator da affarerna borjade ga daligt for dem. Men trots ljusa tider sa skulle det bli en tuff host for öre. Vi hade forst fatt ge upp var mest vardefulla gata da vi stog pa troskeln till att ga bankrutt. Med denna forsaljning sa oppna vi aven upp mojligheten for HCFK att borja anlagga hus och aven senare hotell i stans mest attraktiva omrade. Det var sen under en resa i mitten av oktober som var ekonomiansvarig hade gjort nagra missrakningar och helt plotsligt stog vi dar, pa Mayfair street med det stora roda hotellet som bara glanste och skrattade at oss. Det var kvall och vi var tvugna att checka in, men tyvarr for 4500 anstallda och for hela öre-organisationen var det aven kvallen vi fick ansoka om konkurs.
Tredje dagen i El nido stack vi ut pa annu en snorklingstur. Denna var val helt okej aven om solen inte riktigt ville sammarbeta med oss. Vi fick dock se den svenska inspelningsplatsen for expedition Robinson dar dem spela in for fullt och vissa omraden var avstangda. Pa sista stoppet fragade jag El capitano om det fanns nan chans att se havsskoldpaddor och han sag tveksamt pa mig och sa "Maybe". jag hoppade i vattnet och letade och letade..utan lycka.
Upp pa baten igen dar kaptenen sa att dem hade sett en. Jag som var overtygade pa att han skojade borjade torka mig nar den tysk dam fick overtyga att dem faktiskt hade sett en. Jag suckade djupt och kastade pa mig min mask igen och borjade simma ut igen. Efter bara nagra minuter tyckte jag att jag kunde urskilja nagot stort morkt pa botten langre fram. Och da var den! Denna markliga skapelse av skold och sex stumpar. Jag stack ner ett flertal ganger for att ligga brevid den men den tycktes inte bry sig utan bara fortsatte att kaka. Sen bestamde den sig for att det var dax for lite frisk luft sa den borjade simma mot yttan med mig bakom sig. Upp gick den, tog en snabb nypa luft, sen ner snabbt som fan igen. Verkligen haftigt nar man lag brevid den. Trots sina langsamma rorelser sa var den ganska snabb.
Dag fyra var det mest chill och inte sa mycket att kommentera
Dag fem var det antligen dax for var klattring. I "aktivitetsparmen" stog det: Some experince and good shoes. Da jag saknade det forsta och Hans det andra sa kandes det som om vi skulle kompletera varandra val...
Var bergsget till guide var bara en vanlig lokalbo som pa dagarna forsorjde sig genom att agera tricycle-chauffor.
Detta var en klatting som ABSOLUT inte hade varit laglig i Sverige. iaf inte utan linor. For vi klattrade verkligen pa vissa vaggar som var 90 grader och stenarna runt om och under en var sylvassa! Guiden borjade fraga runt om vad vi gjorde dar hemma och Hans satte ribban direkt nar han forklarade det att han var politiker med Skanes infrastruktur som framsta inriktning. Jag valde ett mindre skrytsamt yrke nar jag forklarade att jag pluggade till att bli polis. Maste saga att Hans skotte sin logn bast da han verkade mest trovardig. Jag hade bara problem att namna vilka utbildningar jag hade gatt och vad mer jag skulle ga. Men efter ca en timmes klattrande sa var vi antligen uppe och utsikten var fenomonal!
Pavagen ner sa diskuterade vi alkohol och guiden tipsade oss om olika dryckor som var billiga och som smakade helt okej.
dag 6 stack Hans ut ensam pa en ny snorklingstur da jag kande for att spara pengar. Jag borjade dagen med att byta boende fran Plaza inn till Bayview som hade annu lagre standard men var annu billigare!
Laste mest min bok och gick runt och fikade har och dar innan vi motes upp igen vid 6-tiden da Hans fick beratta om sin dag och jag om min
Dag 7 sa blev det en ny gameday dar vi spelade mycket Schack dar Hans nu paallvar kunde borja utmanna mig. Biljard stog jag fortfarande som mesta mastare. Vi bokade aven in oss pa en overnattningstrip. Runt om El Nido fanns det 50 oar och ca 210 strander. Om man bara akte ut pa dem sma snorklingsturerna (som vi gjort dagarna innan) sa sag man bara en musbit av allt fick vi forklarat for oss. Vi blev hel pepp och bokade in oss den nastkommande dagen. Dyrt var det men jag sag fram imot det med stor entusiasm.
Dag 8 gled vi ner till stranden dar vi kaka frukost och fick forkalrat for oss att det anslutit ytterliggare tva medresenarer till var overnattningstrip i form av Mustafa, som emigrera till Sverige 71 fran Makedonien och Maria som aven hon Emigrerat till Sverige faktiskt fran just Filippinerna. I borjan holl vi oss mest for oss sjalva. Efter forsta stoppet dar jag forovrigt slicade upp mina fingrar pa nagra klippor sa borjade vi diskutera vad vi gjorde dar hemma osv och det skulle visa sig att Mustafa var en javla krigare med eget dackforetag upp i Goteborg. Stoppen var trevliga och vi fick se manga fracka grottor. Efter snake Island sa dukades det upp till middag. Men Mustafa som kom fran den gamla makedonska skolan kunde inte ata mat forran han fatt sin salad och sup. Tur da att han sjalv tagit med sig alla tillbehoren till sin salad. Till och med ost och oliver hade han tagit med anda fran Sverige. Och supen, den bestod av 58% hembrant fran Makedonien. Som den stolta jugge han var sa delade han med sig av allt. Maten var nog det godaste vi atit har pa filippinerna och det bestod av krabba med pumpa och kokosmjolk tillsammans med ris. MUMMA! Efter ett flertal stopp pa olika snorklingsplace sa var det dax att stanna till for natten. Efter nagra om och men sa blev det tillslut en strand som bjod pa en finfin solnedgang. Samtidigt som jag och Mustafa-the pyroman, startade en lagereld sa forberedes kvallsmaten uppe pa baten. Maten intogs och genom att forse oss med en flaska rom och lite iste sa sa besattningen godnatt och drog sig tillbaka. Pa stranden satt jag, Hans och Mustafa kvar lange och diskuterade allt fran tipsextra till hur vi skulle locka fram den lilla rattan som sprang runt pa stranden. Jag drog mig lite senare tillbaka men hade hyffsat svart att somna sa jag lag istallet och lyssnade pa dem andra tva herrerna och deras politiksnack.
Vaknade lite senare pa kvallen av att Hans fatt ge upp sin drom om att faktiskt sova under stjarnorna och istallet fick atervanda till sitt talt da tidvattnet hade borjat gora honom blot.
Dag 8 var det ater dax att ge sig ut pa havet och det roligaste idag var val hoppen fran baten och att jag hittade en dod tigerhaj pa botten. Eller ja, fragar du Hans sa skulle han nog garanterat sagt att valljuden i small lagun var roligast. Vi bada snorklade brevid varandra nar jag borjade gora fagellaten och Hans svarade tillbaka. Nar jag sedan gick over till vallaten sa kunde inte Hans halla sig for skratt utan holl nastan pa att drunka da han konstant fick ta in vatten i munnen.
Pa kvallen skulle jag spela War Craft med 12 ariga Chance som fyllde tretton dagen efter men alla internetstallen var fulla. Sa det blev istallet vanligt internetsurfande med nagra ol sen sangen.
Resten av dagarna tog vi det valdigt lugnt. Stack bland annat ut och fiskade med kass utdelning. Jag fick tva sma firrar, Mustafa fick en och Hans som var sa sjosjuk att guiden fick fiska till han fick en med (jo vi raknar sa!). Mustafa satt och smasjong samtidigt som han slog takten med sin vanstra fot som endast inneholl fyra tar. Nar vi kom tillbaka skulle vi grilla var lilla fangst men blev istallet inbjudna till Mustafa och Maria dar det bjods pa krabba, blackfisk och saklart vara fiskar. Riktigt trevligt och framforallt riktigt gott! Aven vid denna maltiden sa dukades det fram salad och hembrant innan den riktiga maten. Pa kvallen undrade jag nar vi skulle ha en sista rojarkvall tillsammans da vi var inne pa Hans sista dagar. Det var inte riktigt planerat men vi bada borjade dricka lite ol sen kande vi oss pepp. Slog oss ner pa en gaturesturang dar Husmamman redan var sa toppad att hon inte visste sitt egna namn. Deras tjej till son (ladyboy) gick in och fixade ris till oss samtidigt som vi borjade kommentera tva bikinibilder pa vaggen och husmamman borjade visa upp dem olika poserna. Farsan i familjen tog nu fram ett shotglas och gav mig ett glas. Nu var det gigg! Hans tog snabbt kommandot over deras dvd som agerade cd-spelare och bytade ut deras kareoke-skivor mot klassiker som Modern talking (Brother louie louie louie!) och Madonnas - like a virgin. Nar vi kom till refrangen i den sistnamnda sa klamde alla i och sjong som en enad kor. Nar vi kom till meningen "Like a virgin - touched for the very first time" sa pekade samtliga familjemedlemmar pa deras sex ariga dotter som nu stog och dansade pa bardisken. Riktigt surrialistiskt var det hela. Med "Won't you take me to - funky town" i bakgrunden sa lamnade vi deras gigg for att ta in pa nasta. Efter nagra minuter sa hittade vi en ny bar dar dem hade ett liveband. I bandet fanns Toto som med overdrivna munrorelser var en javel pa att sjunga reggea i allmanhet men Bob Marley i synnerhet. Tyvarr inneholl detta band aven tva andra medlemmar och av nan dum anledning sa skulle saklart alla sjunga. Gitarristen var val okej, men basiste. Aaaah denna basist...
Basisten valde att sjunga bla I'm yours av Jason Mraz och Red hot chilli peppers - Slide. Det var som om han hade stallt upp Jason Mraz framfor sig och sa fort han oppnade munnen och viskade ut den forsta versen bara borjade sla pa stackars Jason och hans livsverk. Hans slog och slog tills Jason inte andades mer och det enda som kom ut ur hans mun var fragma. Likadant med Red hot. Ja jaaavlar vad han totalt misshandlade latarna.
Drickandet fortsatte och vi blev mer och mer sentimentala och vi tackade varandra for en underbar tid och gav med oss av vara basta minnen. Vi somnade bada valdigt glada och nojda
Dagen dar efter sa tog vi det mestadels lugnt och pa kvallen sa blev det aterigen dax for oldrickande. Hans passade pa att boka sitt flyg hem nar han anda var igang och fick tillslut en biljett skriven pa "Hand Fridlund". Blev tillbaka till samma bar som kvallen innan dar svenska Max (Hans sa Mats halva kvallen) fick ga upp pa scenen och freestyla lite. Lat faktiskt riktigt bra. Efter att baren stangt sa drog vi oss vidare till det lokala discot dar dem overforfriskade Max och hans van Texas tog taten. Jag kande att jag skulle kasta in handduken sa jag gav upp. Hans darimot kande att han hade energi nog att fortsatta kriga.
Morgonen darefter vaknar jag upp av att Hans borjat skriva en egen lat dar forsta ordet alltid var Mr.(och sen ett slangord for det manliga konsorganet). Han fortsatte sedan vidare att sjunga om vad han gjort under sin resa. Men alltid for att aterkomma till han dar mistern i refrangen. Vi gick bada ut for frukost sen slog bakfyllan till for den gode Hans. Vi gick hem och Hans blev sedan sangliggandes hela dagen. Tydligen hade Hans forsokt dricka ikapp med den 130 kg tunga Max..nagot som kanske hade slatt lite fel.
Resan ner till Puerta Princesa gick via en minibuss dar vi fick klamma in oss i baksatet. Det ar som en kille en gang sa till oss:
Do you know how many people you can fit in to a filippino bus?
- One more
For dem trycker fan alltid in nan mer an vad det far plats.
Sista kvallen tillsammans sa satt vi och spelade schack och pratade lite latt om allt vi upplevt innan vi gick och la oss.
Morgonen darefter gick vi upp hyffsat tidigt och hade frukost tillsammans innan vi akte till flygplatsen och med fuktiga ogon sa farval av varandra och tackade for denna tiden.
Jag borjade min vandring tillbaka till hotellet och insag att en ny era av min resa tog vid.
(Kapitel sex, antagligen det sista kapitlet rorande asien och om mina sista dagar kommer val forhoppningsvis i dagarna)
Life will smile for you
Detta ar Martin ö som signar ut - SLUT!
Att vara hemma
- Det känns väldigt ovant att vara inomhus en del dag. I tre månader har vi i princip varit utomhus.
- Här är vädligt lite folk.
- Jag sa "God Morgon" till Erik. Klockan var tre. På eftermiddagen.
- Det kanns konstigt att skriva med åäö.
- Man kan dricka vatten från kranen.
- Jag har faktiskt inte porrsurfat än.
- Farmor&Farfar dök upp samma minut som jag. Stalking? :)
- Erik är Långängens nya Casanova!
- Torsdagsklubben imorgon ska bli fantastiskt rolig. Middag innan!
- Här är mörkt. Överallt. Ute och inne.
- Rummen i huset är mindre än närjag åkte.
- Måste "ha" en ny data. Kan knappt lägga in bilder från resan.
- När jag kom hem kändes det som att jag varit borta i fem minurer. Lite som Narnia.
- Det är svårt att berätta om resan. Man bara pladdrar pa osammanhängande och skrattar åt minnen och bilder. Känen sig lite schizo :).
Hoppas du har det bra Martin!
- Här är vädligt lite folk.
- Jag sa "God Morgon" till Erik. Klockan var tre. På eftermiddagen.
- Det kanns konstigt att skriva med åäö.
- Man kan dricka vatten från kranen.
- Jag har faktiskt inte porrsurfat än.
- Farmor&Farfar dök upp samma minut som jag. Stalking? :)
- Erik är Långängens nya Casanova!
- Torsdagsklubben imorgon ska bli fantastiskt rolig. Middag innan!
- Här är mörkt. Överallt. Ute och inne.
- Rummen i huset är mindre än närjag åkte.
- Måste "ha" en ny data. Kan knappt lägga in bilder från resan.
- När jag kom hem kändes det som att jag varit borta i fem minurer. Lite som Narnia.
- Det är svårt att berätta om resan. Man bara pladdrar pa osammanhängande och skrattar åt minnen och bilder. Känen sig lite schizo :).
Hoppas du har det bra Martin!
London London stad i varlden
Klockan tio var det samling utanfor Tower Hill undergorund station. Jag, fyra amerikaner och en smatt galen men extremt kunnig och trevlig gudie tog oss for 9pund igenom Old City of London Tour. Allmanbildande, trevligt och intressant. har varit har manga ganger men man vet sa lite. Nu vet jag mycket mer. Marcel, guiden, var en riktigt harlig lirare som bjod pa manga sjuka stories mellan sina berattelser om gamla London. Ska definitivt ga deras andra rundervandringar vid tillfalle!
Efter tre timmars promenerande var jag vard mat och ol och detta lostes pa The Old Lion vid Covent Garden. En pint London Pride slank ner till en harlig "pie" med rotmos. Efter denna forstarkning tog jag stegen in till Lush. Ah Lush. I love it. Lush har tagit sig forbi alla kladaffarer och ar nu min numero uno favorit butik i Europas huvudstad. Trevlig tillmotesgaende personal och en cool lokal att shoppa i. Och dofterna. Dofterna dofterna.
Favorit butik numero dos Lillywilly blev ocksa forarad med min narvaro dar jag knappt kunde komma ut da killen i kassen hejdlost borjade prata Asien nar han sag min Cambodge troja.
Pa vag tillbaka till Generator shoppade jag en forvanansvart dyt biljett till Wycombe. Men men.
Telefonmysteriet loste sig ocksa. Det var Elin! Trevligt trevligt men pga av Generators oformaga att skriva ratt numemr i ratt foljd och en flight som narmar sig hinner vi nog tyvarr inte ses. Lite trist. Hade varit trevligt.
Mot Wycombe!
Buck
Efter tre timmars promenerande var jag vard mat och ol och detta lostes pa The Old Lion vid Covent Garden. En pint London Pride slank ner till en harlig "pie" med rotmos. Efter denna forstarkning tog jag stegen in till Lush. Ah Lush. I love it. Lush har tagit sig forbi alla kladaffarer och ar nu min numero uno favorit butik i Europas huvudstad. Trevlig tillmotesgaende personal och en cool lokal att shoppa i. Och dofterna. Dofterna dofterna.
Favorit butik numero dos Lillywilly blev ocksa forarad med min narvaro dar jag knappt kunde komma ut da killen i kassen hejdlost borjade prata Asien nar han sag min Cambodge troja.
Pa vag tillbaka till Generator shoppade jag en forvanansvart dyt biljett till Wycombe. Men men.
Telefonmysteriet loste sig ocksa. Det var Elin! Trevligt trevligt men pga av Generators oformaga att skriva ratt numemr i ratt foljd och en flight som narmar sig hinner vi nog tyvarr inte ses. Lite trist. Hade varit trevligt.
Mot Wycombe!
Buck
"Buck Walker PLEASE COME TO RECEPTION"
Har har man varit ute pa bio pa Leichester Square och ska hem och sova innan rundvandring imorgon. Pa dorm. dorren ar ett a4 uppklistrar BUCK WALKER Room 8 Bed 6 PLEASE COME TO RECEPTION". Val dar, ny lapp: PLEASE CALL 07503718290 URGENTLY.
Jojo, om det numret hade existerat sa. Klapare.
Ring garna igen, bara trevligt, men ge mig en sportslig chans att ringa upp dig igen! :)
Genertor Hostel Rejects
BUCK
Jojo, om det numret hade existerat sa. Klapare.
Ring garna igen, bara trevligt, men ge mig en sportslig chans att ringa upp dig igen! :)
Genertor Hostel Rejects
BUCK
Martin!
Tack! Tack. Fran fyllesnack hos Ronald till vattenkastning pa Vietnameser! Inte utan dig. Tankte beratta lite om flygplatsen i Manila.
Du ska till terminal 1 for att flyga till Hong Kong. Dit tar du dig med Airport Shuttlebus, gratis. Daremot kostade det 40pesos att antra Puerto Princesas flygplats, kanske liknande pa ovriga.
Terminal 1 ar kall. Overjavligt svinkall. Jag var dar i 20h typ. Manga vanliga leende och god adobo men kallt, kallt! jag sov helt okej pa stolsraderna. Kanske 3h samanlagt. Scarfsen ar suveran, kombinerad kudde och ogonbindel.
Det var inga problem att bli incheckad med bagage till London!
Att lamna Manila kostar forbluffande 750pesos! Man kunde inte vaxla Hong Kond dollars har idag. Dom var slut.
Verkar ha lost sig med Easy Jet for min del. Dom har skickat nagot helvete iaf som ska ta mig hem.
Skot om dig sa hors vi brorsan!
"Lets check it out, maybe they have Sprite"! :)
Hans
Du ska till terminal 1 for att flyga till Hong Kong. Dit tar du dig med Airport Shuttlebus, gratis. Daremot kostade det 40pesos att antra Puerto Princesas flygplats, kanske liknande pa ovriga.
Terminal 1 ar kall. Overjavligt svinkall. Jag var dar i 20h typ. Manga vanliga leende och god adobo men kallt, kallt! jag sov helt okej pa stolsraderna. Kanske 3h samanlagt. Scarfsen ar suveran, kombinerad kudde och ogonbindel.
Det var inga problem att bli incheckad med bagage till London!
Att lamna Manila kostar forbluffande 750pesos! Man kunde inte vaxla Hong Kond dollars har idag. Dom var slut.
Verkar ha lost sig med Easy Jet for min del. Dom har skickat nagot helvete iaf som ska ta mig hem.
Skot om dig sa hors vi brorsan!
"Lets check it out, maybe they have Sprite"! :)
Hans
Captains log chapter four
Efter ett uppehall pa en manad och 13 dagar sa kanner jag att det ater ar dags for mig att ge lite reflektioner om vad vi hittar pa har i fjarran oster. Trodde detta skulle vara en latt uppgift men ser nu att jag inte bara ska summera vara senaste dagar pa Filippinerna utan aven en del dagar i Vietnam. Aja
Here we go!
Efter ett par harliga dagar i Saigon (Ho Chi Minh City for den mer avancerade) sa drog vi vidare norrut i Vietnam till Mui Ne. Har var det planerat att man antligen skulle fa lov att kanna sanden under fotterna och det salta havsvattnet doda ens ogon aterigen. Kommer av bussen och 10 man overfaller oss med massa olika hotellerbjudande, det ena battre an det andra. Jag och Hans kande att vi blivit tillrackligt hard core och bara sa "no thanks" och satte kurs mot Mellow hotell. Dar var det dock fullbokat sa vi fick ga en bit innan vi hittade en riktigt fin Bungalow som var var for 10 dollar natten. Vi sprang snabbt ner pa stranden dar Mr. Fridlund inte var sen att kasta sig i det bla. Jag (som hade klagat over bristen pa bad de senaste veckorna) bara la mig ner och insop lite sol. Vi hittade sedan ett billigt matstalle som bjod pa fin grillad fisk innan vi begav oss hemmat med en flaska rom for 15 kr och lite cola. Kvallen var fullbordad.
Dagen efter var det aterigen dax for en mopedutflykt och jag kande mig som ett barn nar jag vaknade da jag skulle vara Mr.Driverman. Mopeden hyrdes och lite bensin kastades i innan vi gav oss ut pa dem oppna vagarna. Dagens destinationer var Red sand desert, White sand desert och Red canyon. Hans fick agera Tina Torner bakom mig med en karta i sin hand som bestod av ett visitkort fran ett av hotellen. Efter en 15 minuters korning med millimeter precision sa kunde vi se en massa sand vid vagens slut. Val dar sa korde vi in var farkost till sidan dar en man tog i mot vara hjalmar och hangde dem pa styret. Detta skulle visa sig vara borjan pa en het batalj med ord om varandras dodsoden.
Vi drog in i oknen som faktiskt var en oken. Jag ar samst pa att uppskatta saker men skulle nog vilja pasta att det var 90x70 m stort. Men bara massa rod sand. Vi hade aven ett entourage pa ca 12 kids bakom oss som ville hyra ut deras hemmagjorda slador sa att man skulle kunna aka ner fran sandhogarna. Samtidigt som vi gick runt dar i sanden och tittade oss omkring sa skrek barnen i kor om att vi skulle hyra. Efter att vi lyckats fa ner det till en tredjedel av deras utgangspris sa satte vi oss ner pa deras bit plastgolv (sant som man hade i sina badrum back in the days) och gled ner. Lagom kul men man var liksom tvungen att ha gjort det. Nar vi val kommit tillbaka till var moped sa kande jag mig extremt torstig sa vi satte oss ner pa en resturang och bestallde in vatten. Detta var dock inte den resturang som vi hade stallt var moped utanfor....
Dricker upp vart vatten och vandrar sedan over till var vita Yamaha. Agaren kommer da ut och sager "Money" och haller fram sin hand. Hans suckar tung och sager ingenting. Jag fattar inget men det slar mig snabbt att dem vill ha betalt for att dem haft "koll" pa var moped. Jag borjar argumentera om att jag tyckt att det varit en shcysst deal om dem sagt till oss fran borjan om att dem skulle ha betalt for da hade jag bara stallt den pa andra sidan vagen. Dem borjar skrika mer och mer pa oss och blockerar var vag darifran. En aldre man spottar i marken samtidigt som han svar at oss. Jag tankte ge dem 5000 dong vilket ar ca 3 kr men tittade upp pa Hans som stirra pa mig med en blick som sa "Ohhh no you don't". Jag hoppar pa moppen och borjar backa ut. Da borjar dem skrika pa oss "I hope you die" och borjar iscensatta traffikolyckor. "Jaja" tankte jag och forsatte att leta mig mot vagen. Dem fortsatte att skrika pa oss:
"I hope you die and you go to hell!"
"Well see you there" sa jag snabbt och startade maskineriet. Hans hoppar pa och agaren kommer nu upp mot oss och sager nagot som jag inte riktigt lyckas uppfatta. Hans, som varit sa lugn under hela munbajsandet, fick nu se sin bagare rinna over och skickade en liter vatten over killen. Jag kande att det var min signal att dra dar snabbt ifran sa vi gasade snabbt ivag nojda att vi lost det hela pa ett sa moget och seriost satt som mojligt.
Red Canyon var en mega spricka i marken dar vi sprang runt lite och Hans gjorde lite runskrifter ala 2000-talet (= Rispa in lite grupptillhorligheter i den roda leran med en pinne). Traffade sedan tolvariga An som sprang upp till oss for att snacka lite strunt. Efter att vi avklarat dem vanliga fragorna where are you from och what's your name sa fick jag syn pa Ans roda korg som han hade i handen och undrade vad han hade i den. Da strackte den lilla parvel ner sin hand och tar upp en stor svart/brun rund sak som jag snabbt identifierar till att vara Kobajs. Han undrar om jag vill ha men jag tackar snallt nej. Vi tackar for oss och skakar hand (sjalvklart med hans kobajs hand) och fortsatter till Whitesand desert. Och vilken oken detta var. Riktigt javla lackert. Forst kom en vacker lite sjo sen bara lag den dar nastan kritvitt. Riktigt javla stor. Efter att vi varit nojda med var dagsutflykt och jag dragit av varenda tuktukchauffors-kommentar som jag samlat pa mig pa var resa sa drog vi oss hemmat. Kanonfina vagar langst kusten avlosta varandra. Vi sag An, nu pa andra sidan vagen, som fortfarande var ute och samlade pa sig koskit. Vi bada hade brant oss efter var lilla utflykt. Eller jag skams nastan att pasta att jag brant mig om man jamforde med det Hans hade lyckats med. Han var verkligen helt rod dar hans klader inte lyckats skydda han under dagen. Sag ut att gora riktigt ont. Han gick och la sig tidigt med ett en centimeter tjockt lager aftersun pa hela kroppen medans jag drack ol med tre killar fran Australien.
Dagen efter drog vi till Dalat uppe i bergen. Fantastiska omgivningar. Otroligt gront sa langt ogat kunde na. Nan nackdel? Ja det skulle vara det att vid frukost var det ca 10 grader och det blev som varmast 18 grader under hela dagen. Element pa rummet? Galen!? Har skulle det sparas pengar sa vi kastade in oss i ett kallarum utan element och ett fonster som inte gick att stanga! Vi drog ut pa en motorcykeltur dar dem visade upp det "riktiga" Vietnam. Detta var nat jag aldrig trodde jag skulle fa se i detta land. Skog overallt, typ svenskskog! Vietnam verkar vara ett riktigt sjalvforsorjande land. Behover man nat - sa odlar man det. Vi borjade som sagt uppe i bergen i 10 grader Mr.östling som var dagen till ara kladd i ett par shorts hoppade pa en motorcykel och resan paborjades. Hans var betydligt mer rutinerade efter alla hans turer i dem svenska fjallen sa hans mundering fanns det inget att klaga over. Vi drog ner for bergen dar det var betydligt varmare och fick se allt fran kaffeplantage till hur man gjorde silke. Jag och Hans passade aven pa att kaka tva silkesmaskar var, smakade lite salt (usch vad jag vill skriva "Slammigt men mattande" men det vore en logn).
Efter Dalat blev det Nah trang som var ratt segt. Vi bada var forkylda sa vi varken drack eller gjorde nagra utflykter. Vi borjade dock kolla upp var resa till Manila och Filippinerna. Anda gisslet var bara det att man var tvungen att ha sin utresa klar innan man fick lov att entra landet. Jag visste inte om jag ville stanna kvar ute sjalv eller aka hem med Hans och nu hade jag ca 3 timmar pa mig att bestamma mig. Tur var da att jag laste att varldens basta vanner skulle befinna sig i Spanien i mars manad sa angestattackerna kunde antligen fa sig ett slut.
Efter Nah Trang blev det nattbuss med mycket Magnus Tingsek till Hoi An dar vi sydde upp lite klader (det visade sig att vi valt samma jacka att sy upp) och drack 2 kronors ol i trevligt sallskap med en australiensiskfamilj. Ja just det! Vi kollade aven in stadens stolthet, den japanska bron som var enastende.....NOT!
Efter Hoi An sa drog vi till Hue dar det mest regnade sa vi holl oss mest inne letandes efter resor hem till Europa. Efter ett par dramatiska timmar dar visa hemsidor ville fungera och andra inte sa satt vi bada glada och nojda som innehavare av tva biljetter till London.
Vi drog aven ut pa en resa runt det omrade som separera Nordvietnam fran Sydvietnam (Med USA i spetsen). Det var svart att fa ett helhetsintryck av det hela da det nufortiden bara var skog och stora slatter och inte massa bombhal och sonderskjutna tanks som jag hoppades pa. Vi fick dock nojet att ga ner i ett nytt tunnelsystem. Denna gangen var det tunnlar som dem civila anvandt sig av under kriget och vi var som mest 23 meter under jorden. Jag och Hans gjorde vart basta for att underhalla var kvinnliga guide som gav ifran sig ett par harliga fnitter da och da.
Sedan flog vi fran Hue aterigen ner till Saigon dar vi hade 17 timmar att doda till nasta plan till Manila avgick. Vi vagrade checka in pa ett hotell sa vi kopte ol och kollade sen pa bio. Vi delade en lovers combo bestande av en popcorn och tva lask och firade vart tva manaders forhallande i Asien.
Val pa flygplatsen sa forsokte jag somna ratt snabbt men det gick sadar da alla vietnameser gick fram, fick syn pa mig dar jag lag i mitt horn, fnissade lite, gick darifran, kom tillbaka - denna gangen med fem andra. Hans gjorde det basta av situationen och gick ner och kopte mer ol och satte upp lite MFF relaterad propaganda.
Efter ca 4 timmars somn (en timme for Hans) sa vakna vi upp friska och glada. Resan till Manila gick bra dar vi till och med bjods pa en fin Biffmaltid och en konstig lila efterratt som Hans beskrev som "Den var god. Men jag skulle nog inte vilja ata tio pa rak". Val i Manila sa fixa vi ett 59 dagars visum innan vi akte till Malate Pensionat. 7 dollar var(!) for ett skankigt vandrarhem var lite val mycket ansag jag men fick helt enkelt gilla laget. Gick ner pa gatan till en kvarterskrog dar aldre engelska man satt och raggade upp yngre Filippinska flickor (Vem forsoker dem lura egentligen? Lont att kopa dem massa drinkar till dem...) Jag kopte in en San Miguel for 6 kr och sen en av den legendariska Red Horse olen. En svenskkille hade tipsat oss om dem. Pa flaskorna sa star det ingen alkoholsats men efter den olen sa kandes det som om jag druckit 4-5 st vanliga. Ingen av oss gilla staden da den verkade skitig och marklig. Vid varje serios resturang/bank stog det bevapnade vakter. Och nu menar jag inte en batong i ett holster ala Sverige. Utan nu menar jag en stenhard kille i ett par Ray Ban pilot brillor och en skarpladdad Hagelbossa i navarna som bara vantade pa att fa saga "Hasta la vista babay!".
Vi kakade kollade lite Two and a half men pa var dvd innan vi somnade hyffsat tidigt.
Dag tva i den Filippinska huvudstaden borjade med att Hans ringde ner till staden Donsol for att forhora sig om dem beromda valhajarna var pa plats. Nar han fatt ett positivt besked sa paborjade han nasta steg i operationen: Hitta en buss som kunde ta oss ifran denna staden fortaren kvickt! Nackdelen var bara den att detta var inte Thailand dar man kunde ga ner pa gatan och man genast fick 97 travelagents efter sig. Har var det istallet att ringa en kille som visste lite om en annan kille som gav en ett nummer dar dem sedan gav oss en adress. Lite som Snoop dog hade sagt 'I know a guy that knows a guy, that knows a guy, that rob people". Efter ett mindre dektektivarbete hade Hans slutligen fatt fram ett namn pa ett bussbolag och en adress. Vi drog dit bokade en resa men hade inga pengar pa oss. Nar man tittade ut sag man ett hundratal arbetslosa manniskor och det sista vaktena sa innan vi gick pa jakt efter en bankomat var "Be careful". Bankomaten hittades och resan bokades.
Resan var seg som fan och bor darfor inte namnas utan bara fortrangas...
Donsol var en somnig stad som bara levde pga att valhajarna valde att kaka utanfor dess kust. Dag tva sa akte vi ut i perfekt vader med ett trevligsallskap bestaende av en norrman, en amerikan, en spanjor och en fransman. Hans var overtygade om att dem tva sistnamnda var homosexuella. Redan efter nagra minuter in pa resan kande jag att nagot inte riktigt stog ratt till med min mage men forsokte bara att ignorera det. Efter att magen sagt till mig "You can run but you can not hide" en tionde gang sa kande jag att detta kommer inte halla. Jag fragar snallt kaptenen efter en toalett och han tittar underligt pa mig. Da kommer var guide och pekade pa vattnet. Samtidigt som bondmelodin "To live or let die" spelades upp i mitt huvud sa sprang jag langst bak pa baten och...forenade manniskan med naturen. Det ovriga resesallskapet var fullt sysselsatta med att spanna in delfinerna som simmat upp brevid oss sa jag skickade ett tack till the big man upstairs for denna disstraktion.
Innan vi fatt hoppa pa batarna sa hade vi fatt se en introfilm om att man skulle respektera djuren ,att man bara fick vara en bat per valhaj (= 6 pers), inte komma for nara och yada yada yada. Allt detta skulle visa sig vara bullshit. For sa fort en bat hade fatt syn pa en val sa stormade alla dit och hoppade i vattnet. Vi hade nog cirklurat i en timme innan en bat fick syn pa en haj och alla kastade pa sig sin utrustning och guiden bara skrek "go go go!". Val i vattnet var det ett gatlopp fram till det stackars djuret och alla knep var tillatna. Nan kille tog tag i mina axlar och drog mig bakat. Men javlar vad maktigt det var! Valhajen var ca sju meter och sju meter later inte stort i text. Men jag kan lova er, nar man ligger brevid den sa ar S-J-U meter stort! Andra gangen vi hoppade i sa tappade jag var undervattenskamera i hoppet sa nar jag val kommit i vattnet sa forsokte jag leta reda pa den. Tittade hoger inget dar, tittade vanster ing... ett tva meter stort huvud kom rakt mot mig. Skit i kameran tankte jag och drog efter valen. Allt som allt var vi i 4 ganger dock samma valhaj varje gang men det var riktigt maktigt. Nar vi val kom av baten sa kande man sig som ett litet barn som fatt varldens basta leksak i present och varlden bara log mot en.
Efter Donsol sa bar det av till en liten o vid namn Malapascua med kankse 300 invanare. Akte ut pa en snorklingstrip dar vi bland annat sag ett nerskjutet japanskt fartyg fran WW2 och simmade runt i kristallklart vatten dar jag utmannade nagra clownfiskar (Nemo). Dag tva akte vi ut pa annu en utflykt nu lite langre ut till en helt perfekt o som knappt ens guds egna hand skulle kunna skapa. Eller som jag beskrev det "Detta ar som en windows XP bakgrunds bild!". Perfekt, PERFEKT vatten och inte ett hus i sikte. Kim som guiden hette som aven blivit lite av var van grillade forst upp underbar kyckling och sedan fisk och blackfisk undertiden jag och Hans snorklade efter skoldpaddor (utan lycka, men jag ska se en innan jag aker hem!). Med pa resan var tyvarr aven 7 kineser. Dem vill inte bli brunna for det anses inte som snyggt sa dem tacker sig sjalva med allt dem kan komma over. En av tjejerna satt i en regnjacka under hela resan dit och hem och bara tittade rakt fram surt. Och nu snackar vi liksom i 5 timmar! Kim gillade dem inte heller. Dem klagade pa alla och allt och under var maltid vande han sig mot mig med ryggen mot "dem" och suckade och sa "Crazy people". Han bad senare om ursakt om vi tyckt han varit underlig och sa att det var hans forsta och sista resa med kineser. Kvallen avslutade pa stranden med tre flaskor rom, 2 killar fran USA och en tjej fran Tyskland. Ovanfor oss sa stralade miljontals stjarnor. Och nar ni laser detta sa tanker ni bara att jag overdriver, men jag menar verkligen det. Ju mer man tittade upp ju fler dok upp. Magiskt!
Har ifran blev det sedan Cebu, Filippininernas andra storsta stad dar vi sedan flog vidare till on Palawan dar vi nu ar. Aakte ifran huvudstaden Puerto Princesa till Sabang dar vi akte in i en underjordisk flod. 8 km rakt in i ett berg. Javligt frackt. Tavlar aven om att bli ett av varldens nya sju underverk. Hans har lovat att dra sitt stra till stacken genom att rosta soma aldrig forr. Vi kom sen pa att det inte fanns nagra bankomater pa hela on forutom i just Puerto Princesa och vart cash flow borjade sakta men sakert forsvinna. Darfor fick vi atervanda hit till Puerto Princesa som vi far nagra dagar sedan verkade trakig men idag sa blommade staden. Blev lite fika och en vandring pa en lokala marknaden innan vi hamnade pa detta svettiga internetkaffet dar Hans nyss hintade mig "Jag maste snart dra. Kommer svettas ihjal har inne!"
Imorgon drar vi till Port Barton dar det ska vara bra strander och snorkling sa det blir val lite strandhang dar.
Kan ju aven papeka vara olika hemresedatum:
Hans kommer att flyga fran Manila den 20 feb och landa i London den 21 for att sedan spendera nagra dagar dar med fotboll,pints och en massa Footballfactory citat.
Jag kommer att flyga fran Manila den 7 mars och landa den 8 mars i London. Om allt gar som det ska och min budget haller sa kommer jag darifran aka ner till Spanien och Marbella en vecka med gott umgange och fotboll for att sedan atervanda hem till B-flow den 15 eller 16 mars (troligtvis den sextonde)
Om ni undrar vad jag ska gora nar jag ar ensam sa bokade jag precis en resa till Boracay har pa Filippinerna som ska ha en av varldens vackraste strander.
Detta blev aterigen ett langt inlagg fran min sida och jag vet att en del dar hemma klagar over att jag ska skriva sa mycket men hey! Deal with it!
Life will smile for you
Detta ar Martin ö som signar ut - SLUT!
Here we go!
Efter ett par harliga dagar i Saigon (Ho Chi Minh City for den mer avancerade) sa drog vi vidare norrut i Vietnam till Mui Ne. Har var det planerat att man antligen skulle fa lov att kanna sanden under fotterna och det salta havsvattnet doda ens ogon aterigen. Kommer av bussen och 10 man overfaller oss med massa olika hotellerbjudande, det ena battre an det andra. Jag och Hans kande att vi blivit tillrackligt hard core och bara sa "no thanks" och satte kurs mot Mellow hotell. Dar var det dock fullbokat sa vi fick ga en bit innan vi hittade en riktigt fin Bungalow som var var for 10 dollar natten. Vi sprang snabbt ner pa stranden dar Mr. Fridlund inte var sen att kasta sig i det bla. Jag (som hade klagat over bristen pa bad de senaste veckorna) bara la mig ner och insop lite sol. Vi hittade sedan ett billigt matstalle som bjod pa fin grillad fisk innan vi begav oss hemmat med en flaska rom for 15 kr och lite cola. Kvallen var fullbordad.
Dagen efter var det aterigen dax for en mopedutflykt och jag kande mig som ett barn nar jag vaknade da jag skulle vara Mr.Driverman. Mopeden hyrdes och lite bensin kastades i innan vi gav oss ut pa dem oppna vagarna. Dagens destinationer var Red sand desert, White sand desert och Red canyon. Hans fick agera Tina Torner bakom mig med en karta i sin hand som bestod av ett visitkort fran ett av hotellen. Efter en 15 minuters korning med millimeter precision sa kunde vi se en massa sand vid vagens slut. Val dar sa korde vi in var farkost till sidan dar en man tog i mot vara hjalmar och hangde dem pa styret. Detta skulle visa sig vara borjan pa en het batalj med ord om varandras dodsoden.
Vi drog in i oknen som faktiskt var en oken. Jag ar samst pa att uppskatta saker men skulle nog vilja pasta att det var 90x70 m stort. Men bara massa rod sand. Vi hade aven ett entourage pa ca 12 kids bakom oss som ville hyra ut deras hemmagjorda slador sa att man skulle kunna aka ner fran sandhogarna. Samtidigt som vi gick runt dar i sanden och tittade oss omkring sa skrek barnen i kor om att vi skulle hyra. Efter att vi lyckats fa ner det till en tredjedel av deras utgangspris sa satte vi oss ner pa deras bit plastgolv (sant som man hade i sina badrum back in the days) och gled ner. Lagom kul men man var liksom tvungen att ha gjort det. Nar vi val kommit tillbaka till var moped sa kande jag mig extremt torstig sa vi satte oss ner pa en resturang och bestallde in vatten. Detta var dock inte den resturang som vi hade stallt var moped utanfor....
Dricker upp vart vatten och vandrar sedan over till var vita Yamaha. Agaren kommer da ut och sager "Money" och haller fram sin hand. Hans suckar tung och sager ingenting. Jag fattar inget men det slar mig snabbt att dem vill ha betalt for att dem haft "koll" pa var moped. Jag borjar argumentera om att jag tyckt att det varit en shcysst deal om dem sagt till oss fran borjan om att dem skulle ha betalt for da hade jag bara stallt den pa andra sidan vagen. Dem borjar skrika mer och mer pa oss och blockerar var vag darifran. En aldre man spottar i marken samtidigt som han svar at oss. Jag tankte ge dem 5000 dong vilket ar ca 3 kr men tittade upp pa Hans som stirra pa mig med en blick som sa "Ohhh no you don't". Jag hoppar pa moppen och borjar backa ut. Da borjar dem skrika pa oss "I hope you die" och borjar iscensatta traffikolyckor. "Jaja" tankte jag och forsatte att leta mig mot vagen. Dem fortsatte att skrika pa oss:
"I hope you die and you go to hell!"
"Well see you there" sa jag snabbt och startade maskineriet. Hans hoppar pa och agaren kommer nu upp mot oss och sager nagot som jag inte riktigt lyckas uppfatta. Hans, som varit sa lugn under hela munbajsandet, fick nu se sin bagare rinna over och skickade en liter vatten over killen. Jag kande att det var min signal att dra dar snabbt ifran sa vi gasade snabbt ivag nojda att vi lost det hela pa ett sa moget och seriost satt som mojligt.
Red Canyon var en mega spricka i marken dar vi sprang runt lite och Hans gjorde lite runskrifter ala 2000-talet (= Rispa in lite grupptillhorligheter i den roda leran med en pinne). Traffade sedan tolvariga An som sprang upp till oss for att snacka lite strunt. Efter att vi avklarat dem vanliga fragorna where are you from och what's your name sa fick jag syn pa Ans roda korg som han hade i handen och undrade vad han hade i den. Da strackte den lilla parvel ner sin hand och tar upp en stor svart/brun rund sak som jag snabbt identifierar till att vara Kobajs. Han undrar om jag vill ha men jag tackar snallt nej. Vi tackar for oss och skakar hand (sjalvklart med hans kobajs hand) och fortsatter till Whitesand desert. Och vilken oken detta var. Riktigt javla lackert. Forst kom en vacker lite sjo sen bara lag den dar nastan kritvitt. Riktigt javla stor. Efter att vi varit nojda med var dagsutflykt och jag dragit av varenda tuktukchauffors-kommentar som jag samlat pa mig pa var resa sa drog vi oss hemmat. Kanonfina vagar langst kusten avlosta varandra. Vi sag An, nu pa andra sidan vagen, som fortfarande var ute och samlade pa sig koskit. Vi bada hade brant oss efter var lilla utflykt. Eller jag skams nastan att pasta att jag brant mig om man jamforde med det Hans hade lyckats med. Han var verkligen helt rod dar hans klader inte lyckats skydda han under dagen. Sag ut att gora riktigt ont. Han gick och la sig tidigt med ett en centimeter tjockt lager aftersun pa hela kroppen medans jag drack ol med tre killar fran Australien.
Dagen efter drog vi till Dalat uppe i bergen. Fantastiska omgivningar. Otroligt gront sa langt ogat kunde na. Nan nackdel? Ja det skulle vara det att vid frukost var det ca 10 grader och det blev som varmast 18 grader under hela dagen. Element pa rummet? Galen!? Har skulle det sparas pengar sa vi kastade in oss i ett kallarum utan element och ett fonster som inte gick att stanga! Vi drog ut pa en motorcykeltur dar dem visade upp det "riktiga" Vietnam. Detta var nat jag aldrig trodde jag skulle fa se i detta land. Skog overallt, typ svenskskog! Vietnam verkar vara ett riktigt sjalvforsorjande land. Behover man nat - sa odlar man det. Vi borjade som sagt uppe i bergen i 10 grader Mr.östling som var dagen till ara kladd i ett par shorts hoppade pa en motorcykel och resan paborjades. Hans var betydligt mer rutinerade efter alla hans turer i dem svenska fjallen sa hans mundering fanns det inget att klaga over. Vi drog ner for bergen dar det var betydligt varmare och fick se allt fran kaffeplantage till hur man gjorde silke. Jag och Hans passade aven pa att kaka tva silkesmaskar var, smakade lite salt (usch vad jag vill skriva "Slammigt men mattande" men det vore en logn).
Efter Dalat blev det Nah trang som var ratt segt. Vi bada var forkylda sa vi varken drack eller gjorde nagra utflykter. Vi borjade dock kolla upp var resa till Manila och Filippinerna. Anda gisslet var bara det att man var tvungen att ha sin utresa klar innan man fick lov att entra landet. Jag visste inte om jag ville stanna kvar ute sjalv eller aka hem med Hans och nu hade jag ca 3 timmar pa mig att bestamma mig. Tur var da att jag laste att varldens basta vanner skulle befinna sig i Spanien i mars manad sa angestattackerna kunde antligen fa sig ett slut.
Efter Nah Trang blev det nattbuss med mycket Magnus Tingsek till Hoi An dar vi sydde upp lite klader (det visade sig att vi valt samma jacka att sy upp) och drack 2 kronors ol i trevligt sallskap med en australiensiskfamilj. Ja just det! Vi kollade aven in stadens stolthet, den japanska bron som var enastende.....NOT!
Efter Hoi An sa drog vi till Hue dar det mest regnade sa vi holl oss mest inne letandes efter resor hem till Europa. Efter ett par dramatiska timmar dar visa hemsidor ville fungera och andra inte sa satt vi bada glada och nojda som innehavare av tva biljetter till London.
Vi drog aven ut pa en resa runt det omrade som separera Nordvietnam fran Sydvietnam (Med USA i spetsen). Det var svart att fa ett helhetsintryck av det hela da det nufortiden bara var skog och stora slatter och inte massa bombhal och sonderskjutna tanks som jag hoppades pa. Vi fick dock nojet att ga ner i ett nytt tunnelsystem. Denna gangen var det tunnlar som dem civila anvandt sig av under kriget och vi var som mest 23 meter under jorden. Jag och Hans gjorde vart basta for att underhalla var kvinnliga guide som gav ifran sig ett par harliga fnitter da och da.
Sedan flog vi fran Hue aterigen ner till Saigon dar vi hade 17 timmar att doda till nasta plan till Manila avgick. Vi vagrade checka in pa ett hotell sa vi kopte ol och kollade sen pa bio. Vi delade en lovers combo bestande av en popcorn och tva lask och firade vart tva manaders forhallande i Asien.
Val pa flygplatsen sa forsokte jag somna ratt snabbt men det gick sadar da alla vietnameser gick fram, fick syn pa mig dar jag lag i mitt horn, fnissade lite, gick darifran, kom tillbaka - denna gangen med fem andra. Hans gjorde det basta av situationen och gick ner och kopte mer ol och satte upp lite MFF relaterad propaganda.
Efter ca 4 timmars somn (en timme for Hans) sa vakna vi upp friska och glada. Resan till Manila gick bra dar vi till och med bjods pa en fin Biffmaltid och en konstig lila efterratt som Hans beskrev som "Den var god. Men jag skulle nog inte vilja ata tio pa rak". Val i Manila sa fixa vi ett 59 dagars visum innan vi akte till Malate Pensionat. 7 dollar var(!) for ett skankigt vandrarhem var lite val mycket ansag jag men fick helt enkelt gilla laget. Gick ner pa gatan till en kvarterskrog dar aldre engelska man satt och raggade upp yngre Filippinska flickor (Vem forsoker dem lura egentligen? Lont att kopa dem massa drinkar till dem...) Jag kopte in en San Miguel for 6 kr och sen en av den legendariska Red Horse olen. En svenskkille hade tipsat oss om dem. Pa flaskorna sa star det ingen alkoholsats men efter den olen sa kandes det som om jag druckit 4-5 st vanliga. Ingen av oss gilla staden da den verkade skitig och marklig. Vid varje serios resturang/bank stog det bevapnade vakter. Och nu menar jag inte en batong i ett holster ala Sverige. Utan nu menar jag en stenhard kille i ett par Ray Ban pilot brillor och en skarpladdad Hagelbossa i navarna som bara vantade pa att fa saga "Hasta la vista babay!".
Vi kakade kollade lite Two and a half men pa var dvd innan vi somnade hyffsat tidigt.
Dag tva i den Filippinska huvudstaden borjade med att Hans ringde ner till staden Donsol for att forhora sig om dem beromda valhajarna var pa plats. Nar han fatt ett positivt besked sa paborjade han nasta steg i operationen: Hitta en buss som kunde ta oss ifran denna staden fortaren kvickt! Nackdelen var bara den att detta var inte Thailand dar man kunde ga ner pa gatan och man genast fick 97 travelagents efter sig. Har var det istallet att ringa en kille som visste lite om en annan kille som gav en ett nummer dar dem sedan gav oss en adress. Lite som Snoop dog hade sagt 'I know a guy that knows a guy, that knows a guy, that rob people". Efter ett mindre dektektivarbete hade Hans slutligen fatt fram ett namn pa ett bussbolag och en adress. Vi drog dit bokade en resa men hade inga pengar pa oss. Nar man tittade ut sag man ett hundratal arbetslosa manniskor och det sista vaktena sa innan vi gick pa jakt efter en bankomat var "Be careful". Bankomaten hittades och resan bokades.
Resan var seg som fan och bor darfor inte namnas utan bara fortrangas...
Donsol var en somnig stad som bara levde pga att valhajarna valde att kaka utanfor dess kust. Dag tva sa akte vi ut i perfekt vader med ett trevligsallskap bestaende av en norrman, en amerikan, en spanjor och en fransman. Hans var overtygade om att dem tva sistnamnda var homosexuella. Redan efter nagra minuter in pa resan kande jag att nagot inte riktigt stog ratt till med min mage men forsokte bara att ignorera det. Efter att magen sagt till mig "You can run but you can not hide" en tionde gang sa kande jag att detta kommer inte halla. Jag fragar snallt kaptenen efter en toalett och han tittar underligt pa mig. Da kommer var guide och pekade pa vattnet. Samtidigt som bondmelodin "To live or let die" spelades upp i mitt huvud sa sprang jag langst bak pa baten och...forenade manniskan med naturen. Det ovriga resesallskapet var fullt sysselsatta med att spanna in delfinerna som simmat upp brevid oss sa jag skickade ett tack till the big man upstairs for denna disstraktion.
Innan vi fatt hoppa pa batarna sa hade vi fatt se en introfilm om att man skulle respektera djuren ,att man bara fick vara en bat per valhaj (= 6 pers), inte komma for nara och yada yada yada. Allt detta skulle visa sig vara bullshit. For sa fort en bat hade fatt syn pa en val sa stormade alla dit och hoppade i vattnet. Vi hade nog cirklurat i en timme innan en bat fick syn pa en haj och alla kastade pa sig sin utrustning och guiden bara skrek "go go go!". Val i vattnet var det ett gatlopp fram till det stackars djuret och alla knep var tillatna. Nan kille tog tag i mina axlar och drog mig bakat. Men javlar vad maktigt det var! Valhajen var ca sju meter och sju meter later inte stort i text. Men jag kan lova er, nar man ligger brevid den sa ar S-J-U meter stort! Andra gangen vi hoppade i sa tappade jag var undervattenskamera i hoppet sa nar jag val kommit i vattnet sa forsokte jag leta reda pa den. Tittade hoger inget dar, tittade vanster ing... ett tva meter stort huvud kom rakt mot mig. Skit i kameran tankte jag och drog efter valen. Allt som allt var vi i 4 ganger dock samma valhaj varje gang men det var riktigt maktigt. Nar vi val kom av baten sa kande man sig som ett litet barn som fatt varldens basta leksak i present och varlden bara log mot en.
Efter Donsol sa bar det av till en liten o vid namn Malapascua med kankse 300 invanare. Akte ut pa en snorklingstrip dar vi bland annat sag ett nerskjutet japanskt fartyg fran WW2 och simmade runt i kristallklart vatten dar jag utmannade nagra clownfiskar (Nemo). Dag tva akte vi ut pa annu en utflykt nu lite langre ut till en helt perfekt o som knappt ens guds egna hand skulle kunna skapa. Eller som jag beskrev det "Detta ar som en windows XP bakgrunds bild!". Perfekt, PERFEKT vatten och inte ett hus i sikte. Kim som guiden hette som aven blivit lite av var van grillade forst upp underbar kyckling och sedan fisk och blackfisk undertiden jag och Hans snorklade efter skoldpaddor (utan lycka, men jag ska se en innan jag aker hem!). Med pa resan var tyvarr aven 7 kineser. Dem vill inte bli brunna for det anses inte som snyggt sa dem tacker sig sjalva med allt dem kan komma over. En av tjejerna satt i en regnjacka under hela resan dit och hem och bara tittade rakt fram surt. Och nu snackar vi liksom i 5 timmar! Kim gillade dem inte heller. Dem klagade pa alla och allt och under var maltid vande han sig mot mig med ryggen mot "dem" och suckade och sa "Crazy people". Han bad senare om ursakt om vi tyckt han varit underlig och sa att det var hans forsta och sista resa med kineser. Kvallen avslutade pa stranden med tre flaskor rom, 2 killar fran USA och en tjej fran Tyskland. Ovanfor oss sa stralade miljontals stjarnor. Och nar ni laser detta sa tanker ni bara att jag overdriver, men jag menar verkligen det. Ju mer man tittade upp ju fler dok upp. Magiskt!
Har ifran blev det sedan Cebu, Filippininernas andra storsta stad dar vi sedan flog vidare till on Palawan dar vi nu ar. Aakte ifran huvudstaden Puerto Princesa till Sabang dar vi akte in i en underjordisk flod. 8 km rakt in i ett berg. Javligt frackt. Tavlar aven om att bli ett av varldens nya sju underverk. Hans har lovat att dra sitt stra till stacken genom att rosta soma aldrig forr. Vi kom sen pa att det inte fanns nagra bankomater pa hela on forutom i just Puerto Princesa och vart cash flow borjade sakta men sakert forsvinna. Darfor fick vi atervanda hit till Puerto Princesa som vi far nagra dagar sedan verkade trakig men idag sa blommade staden. Blev lite fika och en vandring pa en lokala marknaden innan vi hamnade pa detta svettiga internetkaffet dar Hans nyss hintade mig "Jag maste snart dra. Kommer svettas ihjal har inne!"
Imorgon drar vi till Port Barton dar det ska vara bra strander och snorkling sa det blir val lite strandhang dar.
Kan ju aven papeka vara olika hemresedatum:
Hans kommer att flyga fran Manila den 20 feb och landa i London den 21 for att sedan spendera nagra dagar dar med fotboll,pints och en massa Footballfactory citat.
Jag kommer att flyga fran Manila den 7 mars och landa den 8 mars i London. Om allt gar som det ska och min budget haller sa kommer jag darifran aka ner till Spanien och Marbella en vecka med gott umgange och fotboll for att sedan atervanda hem till B-flow den 15 eller 16 mars (troligtvis den sextonde)
Om ni undrar vad jag ska gora nar jag ar ensam sa bokade jag precis en resa till Boracay har pa Filippinerna som ska ha en av varldens vackraste strander.
Detta blev aterigen ett langt inlagg fran min sida och jag vet att en del dar hemma klagar over att jag ska skriva sa mycket men hey! Deal with it!
Life will smile for you
Detta ar Martin ö som signar ut - SLUT!
Post-it lapp
Hej hej alla dar hemma!
Vill bara snabbt meddela att vi nu befinner oss pa Filippinerna!
Har badat med valhajar och idag sa var vi pa antagligen den vackraste platsen vi bada beskadat.
En storre uppdatering om dessa tva handelser och allt annat som hander runt omkring kommer att komma i dagarna.
Vi har aven fixat ett nytt telefonnummer som ni kan na oss pa. Men det ar samma regler som vi hade innan:
Ringer ni betalar ni - Ringer vi, betalar vi
09159913414
Karlek till nara och kara!
Martin och Hans
Vill bara snabbt meddela att vi nu befinner oss pa Filippinerna!
Har badat med valhajar och idag sa var vi pa antagligen den vackraste platsen vi bada beskadat.
En storre uppdatering om dessa tva handelser och allt annat som hander runt omkring kommer att komma i dagarna.
Vi har aven fixat ett nytt telefonnummer som ni kan na oss pa. Men det ar samma regler som vi hade innan:
Ringer ni betalar ni - Ringer vi, betalar vi
09159913414
Karlek till nara och kara!
Martin och Hans
