MTyngre

Jag ska ligga med din mamma. Din mamma är en fin mamma.

Snälla, ta mitt s.ünd i rygen för cash.

Fuck allt och allez.

Jag ska ligga med din mamma. Din mamma är en fin mamma.

Snälla, ta mitt s.ünd i rygen för cash.

Fuck allt och allez.

På grund av en högst tvivelaktig internetuppkoppling kommer reserapporten lite såhär i efterhand.

Allt handlar om timing.
Bilresan till lufthavnen i köpenhamn gick så smidigt det bara kan gå. Väl på plats checkade vi snabbt in vårt bagage och begav oss in i den lokala flygplatspuben för att stärka självförtroendet inför flygresan. Första rundan av totalt sex (en per person i resesällskapet, som sig bör) går snabbt av stapeln med en stor stark och en sexa gammeldansk. Det är redan högt i tak och minnen, eller snarare bristen på sådana, från förra resan pratats det livligt om. Vi sänker våra rusdrycker och beger oss mot vår gate (ja Kindgren, vi var på en flygplats) på vägen dit känner vi dock att vi nog hinner med ett stopp till för en runda till. Slutsnackat och ännu en 70cl öl med en sexa gammaldansk beställs in och sveps på vad som skulle kunna vara olympiskt rekord. Väl därefter springer jag ner på toaletten och hör då en arg röst i högtalarna som tydligen annonserade att det var "last call" för vårt flyg. Det blev en jäkla löprunda och klockan 13:03 gick vi på vårt plan för att mötas av blickar från våra medresenärer som, om vi varit nyktra, kunde dödat.
Planet lyfte 13:05.

The F-word.
Av någon anledning var vi tvunga att mellanlanda i Paris för att kunna ta oss vidare mot Barcelona. Valet av aktivitet var dock tämligen självklart och de fyra personer som inte fick en "chans" att köpa en runda i köpenhamn fick äntligen möjlighet. Väl på planet blir vi utspridda och jag sitter bredvid en trevlig man ifrån Los Angeles och vi snackar om allt mellan himmel (Himler) och jord. Under vår diskussion vänder jag mig om några gånger och får då arga blickar ifrån en äldre dam, "aja hon är väl bitter" tänker jag och vänder mig om igen. Det visade sig att hon inte bara var bitter, hon var en satkärring. När vi landar i Barcelona och jag säger hejdå till min nyfunne vän kommer nämnligen den äldre damen fram till mig och påstår att jag använt "the F-word" lite för många gånger för hennes smak. Jag försöker på min bästa fylleengelska förklara mig men det var ganska så döfött.
Viva España!

Pengar för inget.
Väl framme i Barcelona begav vi oss med taxi till vårt hotell och installerade oss. Väl därefter blev det middag och en spansk specialitet i form av tapas där de som överraskade mest var de HELA, ja HELA med huvuden och allt, fiskarna som var lite smått friterade. Tur att man var berusad. Vinet och maten flödade i den härliga spanska höstnatten. På väg ifrån resturangen mot ett ställe där man kunde titta på "stångadans" blev vi smått överfallna av ett helt gäng med glädjeflickor som ville älska oss lång tid. Vi var inte sugna på något längre förhållande utan satte oss i en taxi därifrån. När vi skulle betala taxin upptäckte en av medresenärerna att pengarna var borta från sin ficka. Glädjeflickorna visade sig bara vara ute efter pengar, suprise! I tron att även företagskortet var borta ringde vi snabbt och spärrade kortet, som såklart skulle visa sig ligga på hotellrummet.
800€ fattigare, inte mycket glädje rikare.



En halv meter.
Andra dagen börjar som sig bör med två Resorb och en dålig hotellfrukost. Vi beger oss ut från hotellet för att "hitta" en bar cirka 50cm ifrån entren där vi gick in för att fortsätta gårdagens öldrickande. Vi började sedan vårt turistande genom att gå ner på stranden där vi sen satt i säkert 2-3 timmar på en uteservering och drack öl och tittade på lokala förmågor. Vad som sen hände på kvällen är inte rumsrent nog för att sättas i pränt utan det får MTy veta på annat sätt.
Öl.

Forza Barca!
För att inte bli långrandig hoppar vi rakt på fotbollen. Vi begav oss i rätt god tid till Camp Nou för att titta på bygget och för att vissa skulle inhandla lite lokala souvenirer. Väl på plats visade det sig att vi skulle vara en del av cirka 30 000 turister. Vi gick in på arenen där vi fått relativt bra platser på långsidan och arenan började fyllas på. Tyvärr så dog mobilbatteriet så alla bilderna är från cirka två timmar innan match. Spelarna kommer in till 75 000 åskådare där cirka 100 utgjorde "klacken" på en kortsidan. "Sämre än häcken" är ett understatement.
6 - 1 blev matchen och allas vår Zlatan stod för två av dessa. Propagandafotboll av FCB, trevligt.
Hem för att "fira".



Efter detta blev det ausfahrt ifrån Barcelona till Sverige för 5/6-delar av resesällskapet och en lååång resa till Estepona för undertecknad. Mer om det i nästa avsnitt av "Hola señorita!".

Miss av både örebro, gais och kalmar away är ett jävla avbräck.
Ett jävla avbräck.

Do a little dance, make a little love, get down tonight. Typ.

Infinity var bra. Väldigt bra. Men. Hade 50% MTy haft Guettas "When love takes over" hade vi inte kommit hem. And thats what Buck calls a fact.

Bcuk W.

Vadret tillat ingen hiking. Regn. Istallet blev det till att lasa slut min bok och chilla lite med folket pa hostlet. Vid 13 tiden slar jag mig ner framfor Sagan om Konungens aterkomst. Hinner avnjuta tva timmar innan Alvaro ber mig om kartan jag lanat av receptionen, nagon ska ut och cykla. Dessa nagra visar sig vara ett svenskt par fran gotet och snabbt bytts Frodo och orcher ut mot kuperad, blot terrang. Vi foljde slinga tolv mot Zlata Koruna, val dar hade vi fatt mer smak for naturen och mountainbikarna sa vi fortsatta stadiga 2mil till. Vi hade aptur och hade uppehall hela tiden. Pa vag tillbaka slog hungern till och vi stannar for pizza o 1L pivo vid Zlata Korunas rafting camp. Vi ar tillbaka, smutsiga och trotta men glada vid Hostel99 fem timmar senare. Pa kvallen vankas utgang da storre delen av Hostlet drar ner till Travellers. Sa en tankt chilldag slutar med harlig traningsverk efter en underbar utflykt pa cykelsadeln genom vackra sma tjeckiska landsbyar pa hoglandet. Inte mycket har forandrats har.
Tog aven en tvangsmassig tur till Cesky Krumlovs stadion. Ratt sot. Hela huvudlaktaren gjord av tra.

Istallet blir sondagen chilldag. Skaffar rakningsverktyg och tva veckorsskagget far sakta men sakert boja sig for den urusla engangshyveln. Bokar aven boende i Olomouc och kollar upp tagtider for morgondagens resa till jindrichuv hradec.

Pa kvallen blir jag glatt overraskad nar Kristoffer med syster loggar in pa Hostlet vid sextiden. De har foljt mitt rad och kommit ner fran prag. Ett riktigt trevligt aterseende. Gemensam middag med de andra fran dormen pa restaurangen mittemot. En ol blir tre innan vi drar ner till stan och Travellers. Kristoffer ar i hogform och en Absinth Delirium Festival inleds. Jag och Kristoffer ar enda deltagarna. Detta ackomanjeras av klassiska krus till bredden fyllda med mork Eggenberg. Festivalen haller pa att fa stanga i fortid nar Kristoffer tander fyr pa Absinthen underifran samtidigt som han haller ut halva pa trabordet. En smarre brand utbryter till allas gladje. Om vi stanger stallet eller stallet stanger oss later jag vara oklart. Men efter att vi sagt hej och godnatt hor jag roster fran Hostlets kok. Receptionisten som ska borja jubba om sex timmar star dodsfull och pissar ut fran koksfonstret och vralar X MARKS THE SPOT. Far sjuka Ostling,kryptan, Saw-vibbar. Fran fonsterblacket han star pa ner till marken ar det ett fint fall pa tio meter. Vid bordet sitter en medvetslos Australiensare vid namn Mitch med en samre vodka i handen. Han vaknar till och james, receptionisten visar mig att pa ett brunnslock tio meter ner faktiskt finns ett vitmalat X. Klockan ar tre och vi ar helnojda. Och da far jag se skylten. Pa det gemensamma kylskapets dorr star dar PLEASE LABEL ALL ZOUR THINGS AND PUT INTO PLASTIC BAGS WITH NAME AND DATE. OR WE WILL EACH MONDAY CLEAN OR EAT IT UP. Klockan ar over midnatt det ar mandag. James blir lyrisk och flyger in genom i kylen. Ut kommer en halvforpackning agg, yogurt, vodka, bananer. Sicken fest. Vi tar upp det hogst amoraliska med var handling men refererar till lappen pa dorren och vi spelar ju saledes enligt den efter reglerna. Mitch ramlar efter middagen och vodkan bort. James mamma ar filippinsk och lyssnar fascinerat till mina berattelser darifran och berattar om nar han var sexton och backpackade Skottland sjalv. Kallt ensamt och obehagligt. Samtalet blir harligt sentimentalt oppenhjartligt grabbigt och vi fortsatter tills han bara har tva timmar kvar tills han ska ga pa sitt tva veckors pass.¨

Morgonen darpa SMS fran Kristoffer JAG MAR OFORTJANT BRA. SES FOR FRUKOST-

Lever jag-

Masar mig upp, sager hejda till alla och moter upp Kristoffer och syrran for crepes med gradde bananer och jordnotter. Elvis would have loved it. Kristoffer ser verkligen inte ut att ma ofortjant bra. Jag mar som jag fortjanar. Syrran ser frasch ut. Men sen deltog hon ju inte heller i festivalen.

De undrar om jag vill joina en sightseeing dag men kanner att jag gjort mitt och sager hej da.

Ner till tagstationen och efter byte i Budejovice osterut till Jindrichuv Hradec. Hamnar pa ett sjukt stort o lika obehagligt ode hostel. Sjukt harda sangar och ser inte en javel dar. Ena toaletten av tva i hallen ar totalt bajsfylld och forstoppad. Stank.

Dagen darpa.

Mysig liten stad med typ inget att gora. Blir dock makta imponerad av det vackra slottet och tar en guidad tur for nagon tia. fett vart det. Historia at its best.
Kollar aven har in den tveksamma ursakten till idrottsplats. Ser mest ut som en byggnadsplats.

Nej. Thats it for now. Hamnar om allt gar enligtr planerna i Olomouc i eftermiddag dar jag moter up Claire och Johnny. Ar nu i Telc.

kram

Claires kropp var inte lika beundransvard i bikini under var kanotfard. Paddlade mellan 13 till 20 inkluderat fyra vatskekontrollstopp. Statsvetaren snarkade som fan under natten. Sparkade honom ratt hart nagra ggr. Claire hade varit pa roskilde och snackade om svennebanan. Blev stor hjalte nar jag drog igang den pa mobilen.

Idag har jag hajkat upp for hogsta toppen around called Klet. Efter en bit fick jag sallskap av tre pratsamma tjeckiskor i 25ars aldern. Dom hade kartor och allt sa en kortare dagstur utvecklades till en serios dagsvandring med flera lackra utkiksplatser. Dom var val beresta och Helena hade varit pa exakt samma stallen pa Island som jag. Klockan fyra var vi svettiga solbranda och hungriga nere i Krumlov igen. Mottes efter en dusch och nagra andetag for ol downtown.

Om vadret tillater blir det mer vandring imorgon. Da i nationalparken Sumava.

Anda nice att jag softade prag. Budejovice var fett i den meningen att ingen annan var dar. Drar med mina sariga feet till tagstationen i budejovice. Taget till cesky krumlov kommer in om en timme. Billiga mackor och en halvliter lokal ol och nagra sidor senare i anders ostling bok kommer tager. Jag trivs. vi snackar old style osteuropa. Tjejgange mittemot frontar den hittils sotasta tjeckiskan. och dom ar vackra satan vilka kroppar. Hon gar av i Hublov. Vilka lappar. Leendet. Ogonen. Vara blickar mottes. Minns hon mig? Rosa topp. Mittemot mig pensioner frossar i korv o brod. Min Gambrinus e slut. Regnar i Krumlov. Slar folje med en nordig tysk. Loggar in pa hostel99. Nagot av det basta jag gjort. Free kegg. Free beer. Manga solo resenarer. Clairee 31. Ljuger om att jag ar 29. Hon hanglar upp Johnny 27 fran Irland som sover i samma dorm. Well well. Bandet som spelar pa hostlets pub ar bra. Claire. Satans fucking MFF. Hata allt o mkt mer. Vilken kropp. Hata viktvaktarna. Ja... stal en ol fran gemensamma kylen och Johnny drog med Claire. Fair enough? Nej. Men thats life. Stan ar sanslost vacker. Stolt over att jag drog ivag faktiskt. Latt att snacka. Svarare att agera. Mitt dorm heter The Pit. Imorgon ska vi, johnny claire, thomas, statsaren och flera andra paddla floden.

The Pit.

Alarmet pa tio ja. Vaknar full o czechar ut. Men, rutinerad backpacker, snickar sig in i gympasalen igen och sover soft till 12. Receptionen knacker en da pa ryggen och en snabbpackning senare, glomde handduken, ar vi ivag. Nu javlar ska jag ivag. Skulle ju fan i hela helvete inte ens stannat i praha. Ceske Budejovice kostar 211 koruna med tag och det ar taget. tre timmar med musik senare landar vi. Satan vad svart att hitta boende. Inte alls som prag. Valmaende smastad. Trampar sonder fotterna. AT Pension, en sexig blond inhemsk tveksam dama loggar in mig i deras vardagsrum. Seriost. Vardagsrum. Trodde jag skulle fa ett nummer pa nyckeln och sa. Men nej. En del av deras lagenhet. The mysterious of backpacking. Varmt, varmt. Vilken vacker stad! Parker, kanaler, softar barefeet. Klattrar nervost over staket till fotbollsarenen. Allseaters. Horor. Sellout. Vem har rad? Vara skolpennor gors ar. Koh I Noor. Tidigt sangdags. Kvallsmiddag blir chockladkex 3applen och yoghurt. Hungrig. Vaknar 6. Sen 11. Ser ingen och lamnar en pedantisk 40tals lagenhet. Mer parker. Valmaende stad. Underbar oldtown. Fotterna gor ont. Blaser.

Thats it for now.

Dag 1

Egentligen skulle jag bara in till Prag och byta tag till Ceske Budejovice. Men nar jag satt pa metron fran flygplatsen till prag C slog det mig- jag ar i Prag. Prag. Sa jag trampade i mina nya Reebok. Karlsbron till Gamla stan. Vi snackar the works. Torn kyrkor varmt som fan. Parker. Va en icke engelsk talande busschaufor till Slavia Prags nya sponsrade intetsagande arena. Kontraster. Krockback intill nya miljon allseater arenan. Inser att jag kommer stanna natten i Praha. Ringer Hostel Elf och far rum i ett dorm. Kommer dit och HSV poptown har klibbat hela stallet. Ogillar det och organiserar en Buck Walker tripp runt hippie hostlet med MFF stickers. Seriost HSV. Ni suger. Larry som lider av samma skagg dilemma som jag. Kan saga att han ar 30 men ar 20 loggar in. Vi drar svindyr ickebbbudget middag med 4 aussies pa det maktiga stortorget. Efter det back to the elf. Meeting point lokala puben 30min senare over gatan. Olen 10kr for 50cl. Whiskey colan inte dyrare. Bartendern kan inte ett ord engelska. Vaknar upp. Full. Maste czecha out 10. Vi tanker parker att sova i. Pretin pertin kanske hill. Traffar mot manga odds tva svenska hjaltar med vilka undertecknad tillbringar en javligt varm dag med. Maste fixa nytt boende. Christer senare christan och kristoffer tipsar om en gympasal for sunkig for dom. Jag gillar det. 70kr for en sang i dubbelsang i en skolgympa sal som pa sommaren forvandlas till prags vidrigaste hostel. Loggar in bara for att senare mota vara svenska hjaltar pa en biergarten i centrala prag. Plankar.nu metron och njuter av billig ol o en usel trubadur. Drar vidare till ett riktigt ascoolt place pub slace bar. Absinthen och spyorna, mest aben, flodar och vi traffar damer. Vidare till lokala innestallet Roxy. Bara tjecker men far se den sjukaste lesbiska dansen ever. Tack. Vidare till fem vaningsdiscor. Christer heter christian och ar en krigare av sallan skadad rang. Raggar och hamtar. Tanker pa Iris. Tung trance och vi czeckar loss pa vaningarna. halv sex drar jag till gympa salen. Vaknar upp halv tio till alarm.

asdsdasddas

Osbourne...?



Osbourne Cox?

En takfard genom naturen,
En taktik som spolierades och satte mig i konkurs,
En somnloskvall pa stranden,
Och ett sorgligt farval,


Jag ger er kapitel fem i Kaptenens logbok (The swedish version)

Sist som jag skrev har sa var vi nere i Puerta Princesa for att ladda upp med pengar infor dem nastkommande veckorna. Att fa ut pengar var inga problem sa farden forsatte norrut pa on Palawan ute till vast i det Filippinska o-riket. Nasta destination pa var fantastiska resa var satt till Port Barton. I var kara guidebok sa forklarades Port Barton som ett schysst lite mer layd back stalle dar man bara kunde ta det lungt och se hur tiden forsvann framfor en. Det skulle vissa sig att ett av dessa pastaenden skulle stamma...
Efter att ha suttit pa taket i ca 3 timmar pa en jeppney (ni far googla det for att det ar omojligt med ord att beskriva detta transportfordon) sa var vi antligen framme i denna smastads stad. Vi borjade ga runt pa stranden i jakt efter ett boende. Efter att ha gatt dar i nan minut sa slog det en "Var fan ar alla manniskorna?". Typ alla vi hade snackat med langst var resa pa Palawan skulle dit. Vi tankte inte mer pa det utan riktade istallet in oss pa att hitta ett boende. Da lyckan inte riktigt infann sig sa kom jag pa tekniken att det var onodigt att springa runt i 35 gradig varme med vara vaskor och leta efter hotell sa Hans satte sig ner som vaskvakt och jag forsatte letandet. Sjalvklart uppkom scenariet dar dem forst visade mig ett dyrt alternativ sen nar jag borjade ga dar ifran sa "Kanske, kanske sa kande dem nagon som kankse hade nagot billigare". Denna nagon visade sig vara killens mormor och dar hade hon sjalvklart plats. Bokade in oss en natt dar for vi ville vara narmare stranden dem andra dagarna.
Klockan borjade nu narma sig eftermiddagssol sa vi bada kunde avnjuta stranden utan att Hans drog sig undan i jakt efter skugga (galet hur latt han brande sig). Pa kvallen intogs det god mat och jag som under resans gang har underhallit mig lite smatt med att konstant ha siffror som hoppar runt i huvudet konstaterade att vi nog fick leva pa en ganska tajt budget om vi skulle lyckas vara ute i ca 2 veckor utan bankomat.
Vi gick och la oss och vaknade senare runt tre pa morgonen av att hundarna ute pa gaten spelade upp sin version av who let the dogs out. For vem fan slappte ut dem? Jaaavlar vad dem skallde och hade sig.

Dag tva var det hotellbyte och snorklingstrip pa schemat. Forsta stallet var inget speciellt. Det andra var riktigt najs dar det bjods pa ett stort rev precis utanfor stranden. Dar verkade aven vara tva personer som hade stallt upp ett talt pa denna ode strand och bott dar i nagra dagar. Jag drog slutsatsen att dem forsokte sig pa nan "Survival diet" for kvinnan hade former om man ska utrycka det snallt.
Tillbaka i staden Port Barton och det var dags for kvallsmat. Vi hittade ett nytt stalle som hade billiga veggieburgare som var helt okej. Dock sa var det forfarande inget folk ute. Dem enda vi hittade var ett gang australiensiska ungdomar som vi sett nagra dagar tidigare i en annan stad. Men mot dem hade vi svurit nan tyst ed att varken prata eller halsa pa. Ni vet en san klassisk sak man hade i skolan; Dar var vissa man traffade ganska ofta men man aldrig riktigt halsade pa.

Dag tre och Mr.Martin borjade fa spel och klattra pa vaggarna sa rastlos jag var. Jag hade egentligen ingenting imot att bara ligga pa stranden men det vara bara det att det inte fanns nagot som hande i stan. Mitt pa dan gick jag och duschade. Inte for att bli ren, ooooh no, utan for att doda tid! Jag duschade for att doda tid!
Hans sag ganska snabbt att detta inte skulle halla och la snallt och politiskt fram forslaget om vi skulle forflytta oss till nasta stad. Jag som konstant hade siffror i huvudet kom snabbt fram till att vi da skulle spendera 12 dagar dar. Tank om dar sog?! Detta kunde inte vara varre an detta tankte jag sa jag godtog hans forslag.
Vidare pa kvallen var det nu glada minner och nya pingisrack inne i spelrummet. Detta hjalpte inte Hans nagot vidare utan han akte pa whoop ass aterigen. Dock sa kunde han gladja sig at att han hittat ett nytt favorit snack; Mobys! Chokladdrankta rispuffar. Yum yum

Pa morgonen fick vi hjalp av tva tyskar ikladda S:t Pauli t-shirtar att hitta till busscentralen. Eller ja, busscentral ar kankse ett stort ord att ta i mun. Vi nojer oss istallet med stadens storsta korsning.
In i Jeepneyn hoppade vi ovanligt glada och vi diskutera allt fran favorit radioreklamer till hur MFF skulle stalla upp. Upp pa denna farkost klev aven en medelaldersman i sin laderhatt med tillhorande 1.55 langa filippinska tjej. Jag och Hans borjade direkt kora igang med vara fordomar. Bade det ena och det andra halkade ut fran vara tungor som bambi pa hal is. Nar vi val kommit fram till nasta anhalt dar vi forovrigt skulle byta buss sa borjade jag och Hans smasnacka pa svenska och helt plotsligt svarar medelaldersmannen oss pa nan hallandsk/smalands dialekt. Vi blev grymt passiva och visste inte riktigt hur mycket han hade hunnit snappa upp pa jeppeynin. Lyckligtvis sa tycktes det vara sa att han inte hort nat och hans filippinska tjej var faktiskt hans fru sen tjugo ar tillbaka sa han skulle absolut inte domas.
Bussen som skulle ta oss till El Nido rullade in och Hans borjade genast leta efter en plats att sitta pa. Jag stog dock kvar utanfor med fuktade lappar och bara blickade pa taket av bussen. Hans tittade sig omkring och med en suck forklara han att det sag morkt ut. Jag kastade mig mot stegen men Hans hann fore och bara pa nagra sekunder sa var vi uppe pa taket med alla vaskor och allt annat brate. Farden skulle visa sig vara 6 timmar men vi intala oss sjalva att det nog inte skulle droja salange innan nan inneifran bussen skulle av.
Ut pa vaggarna begav vi oss i en himla fart! Och kul var det. Sa fort vi kom in i nat mindre samhalle sa var man tvungen att se upp for telefonlinor som hangde for langt ner och som, i den farten vi korde i, kunde betraktas som livsfarliga. nar vi kort en stund sa kunde man se fyra man langre fram som stog vid vagkanten och blickade ner for klipporna. Nar vi korde upp brevid dem sa kunde aven vi se att langt dar nere lag en kraschad buss av samma modell som den vi for tillfallet satt pa taket pa. Lite skraj blev man och greppade ett annu hardare ta. Efter 6 timmar pa ett tak med grym omgivning med all vaxtlighet samt Magnus Tingsek (Han ar som ett bra argangsvin; det blir bara battre och battre med tiden) i oronen sa var vi antligen framme i El Nido. Efter att vi vandrat runt i nagra minuter i jakt efter boende sa fick Hans syn pa en liten skylt som sa "cheap rooms", precis san reklam som tilltalade oss.
El Nido Plaza Inn ar kankse ett namn som kanns lite i overkant for ett bamborum med lovtunna vaggar, en sang och en flakt. Men da det kostade halften av vad dem andra hotellen i stan kostade sa blev det perfekt for oss. Agaren visade oss stolt runt pa sitt omrade och avslutade tillslut utanfor sitt hus/kontor/snickarbod och sa "If you get boored you can just knock on my door". Vet inte riktigt om man ska ha fritolkning pa det...
Kvallen avslutades med ett kartaterseende av Rob fran Kanada samt var nyfunna van Veroniqa fran Holland. Vi tog nagra glas och lyssnade pa ett av stadens manga liveband

Dag tva var det tankt att vi skulle ut och klattra med da vi vaknade upp av att det regnade sa kandes det sadar sakert. Sa vi skjot upp klattringen nagra dagar och begav oss istallet till Art Cafe dar det erbjods dyr mat/dricka, en bokhandel samt ett bra urval av sallskapsspel. Undertiden Hans var pa toaletten sa plockade jag fram monopol vilket uppskattades av mitt resesallskap.
Tyvarr maste jag medge att jag fick total kross av den impulskopande Hans C Fridlund-koncernen som kopte allt dem kom over. Medans vi i östling-Real Estate satsade pa ett mer langsiktig arbete och holl lite mer i pengarna, nu i finanskristider och allt. Men undertiden jag, som ordforande for öre, oftade hamnade i fangelset for brott som fortfarande ar konfidentiella, sa passade HCFK pa att kopa upp mestadelen av marken i stan. Nar jag val kom ut fran kaken sa sag varlden annorlunda ut an den jag var van vid. Efter ett panikinsatt styrelsemote sa dok iden upp om ett mer kommunalttank dar vi istallet skulle rikta in oss pa tagstationerna, vattenverket samt elverket med den enkla motiveringen "att detta ar saker allmanheten alltid kommer att nyttja. Oavsett vilken samhallsklass man tillhorde". Argumentet koptes och fick totalt 11 av styrelsens 13 roster. Vi gick ut starkt och lyckades komma over mestadelen av den tilltankta marknaden. Tyvarr verkade nu HCFK vara klar med sitt markkopande och gick nu in pa bostadsmarknaden och borjade satta upp sma lattare hus for en hyffsad hyra. Vi borjade kanna oss innestangda i ett horn da vara el- och vattenverk inte riktigt gav den utdelningen vi hade hoppats pa. Efter ett antal jordsnurr (gatt runt spelplanen) sa borjade nu HCFK pengabors vaxa och istallet for billiga hus sa borjade man nu resa stora maffiga roda hotell.
Det var efter mitt femte besok pa kaken som det kom en skank fran ovan. Forst fick sig HCFK ett stort bakslag da dem skattat for lite pa sina bostadsratter det senaste aret och tvingades nu oppna upp planboken. Darefter sa fick jag en lucky number 10 och helt plotsligt stog en extar finansiar vid dorren vid namn FP (free parking) och ville hjalpa mig bestrida denna motvind jag lyckats hamna i. öre kunde nu aven vi borja investera i hotell och faktiskt aven kopa upp ett antal av HCFK:s gator da affarerna borjade ga daligt for dem. Men trots ljusa tider sa skulle det bli en tuff host for öre. Vi hade forst fatt ge upp var mest vardefulla gata da vi stog pa troskeln till att ga bankrutt. Med denna forsaljning sa oppna vi aven upp mojligheten for HCFK att borja anlagga hus och aven senare hotell i stans mest attraktiva omrade. Det var sen under en resa i mitten av oktober som var ekonomiansvarig hade gjort nagra missrakningar och helt plotsligt stog vi dar, pa Mayfair street med det stora roda hotellet som bara glanste och skrattade at oss. Det var kvall och vi var tvugna att checka in, men tyvarr for 4500 anstallda och for hela öre-organisationen var det aven kvallen vi fick ansoka om konkurs.

Tredje dagen i El nido stack vi ut pa annu en snorklingstur. Denna var val helt okej aven om solen inte riktigt ville sammarbeta med oss. Vi fick dock se den svenska inspelningsplatsen for expedition Robinson dar dem spela in for fullt och vissa omraden var avstangda. Pa sista stoppet fragade jag El capitano om det fanns nan chans att se havsskoldpaddor och han sag tveksamt pa mig och sa "Maybe". jag hoppade i vattnet och letade och letade..utan lycka.
Upp pa baten igen dar kaptenen sa att dem hade sett en. Jag som var overtygade pa att han skojade borjade torka mig nar den tysk dam fick overtyga att dem faktiskt hade sett en. Jag suckade djupt och kastade pa mig min mask igen och borjade simma ut igen. Efter bara nagra minuter tyckte jag att jag kunde urskilja nagot stort morkt pa botten langre fram. Och da var den! Denna markliga skapelse av skold och sex stumpar. Jag stack ner ett flertal ganger for att ligga brevid den men den tycktes inte bry sig utan bara fortsatte att kaka. Sen bestamde den sig for att det var dax for lite frisk luft sa den borjade simma mot yttan med mig bakom sig. Upp gick den, tog en snabb nypa luft, sen ner snabbt som fan igen. Verkligen haftigt nar man lag brevid den. Trots sina langsamma rorelser sa var den ganska snabb.

Dag fyra var det mest chill och inte sa mycket att kommentera

Dag fem var det antligen dax for var klattring. I "aktivitetsparmen" stog det: Some experince and good shoes. Da jag saknade det forsta och Hans det andra sa kandes det som om vi skulle kompletera varandra val...
Var bergsget till guide var bara en vanlig lokalbo som pa dagarna forsorjde sig genom att agera tricycle-chauffor.
Detta var en klatting som ABSOLUT inte hade varit laglig i Sverige. iaf inte utan linor. For vi klattrade verkligen pa vissa vaggar som var 90 grader och stenarna runt om och under en var sylvassa! Guiden borjade fraga runt om vad vi gjorde dar hemma och Hans satte ribban direkt nar han forklarade det att han var politiker med Skanes infrastruktur som framsta inriktning. Jag valde ett mindre skrytsamt yrke nar jag forklarade att jag pluggade till att bli polis. Maste saga att Hans skotte sin logn bast da han verkade mest trovardig. Jag hade bara problem att namna vilka utbildningar jag hade gatt och vad mer jag skulle ga. Men efter ca en timmes klattrande sa var vi antligen uppe och utsikten var fenomonal!
Pavagen ner sa diskuterade vi alkohol och guiden tipsade oss om olika dryckor som var billiga och som smakade helt okej.

dag 6 stack Hans ut ensam pa en ny snorklingstur da jag kande for att spara pengar. Jag borjade dagen med att byta boende fran Plaza inn till Bayview som hade annu lagre standard men var annu billigare!
Laste mest min bok och gick runt och fikade har och dar innan vi motes upp igen vid 6-tiden da Hans fick beratta om sin dag och jag om min

Dag 7 sa blev det en ny gameday dar vi spelade mycket Schack dar Hans nu paallvar kunde borja utmanna mig. Biljard stog jag fortfarande som mesta mastare. Vi bokade aven in oss pa en overnattningstrip. Runt om El Nido fanns det 50 oar och ca 210 strander. Om man bara akte ut pa dem sma snorklingsturerna (som vi gjort dagarna innan) sa sag man bara en musbit av allt fick vi forklarat for oss. Vi blev hel pepp och bokade in oss den nastkommande dagen. Dyrt var det men jag sag fram imot det med stor entusiasm.

Dag 8 gled vi ner till stranden dar vi kaka frukost och fick forkalrat for oss att det anslutit ytterliggare tva medresenarer till var overnattningstrip i form av Mustafa, som emigrera till Sverige 71 fran Makedonien och Maria som aven hon Emigrerat till Sverige faktiskt fran just Filippinerna. I borjan holl vi oss mest for oss sjalva. Efter forsta stoppet dar jag forovrigt slicade upp mina fingrar pa nagra klippor sa borjade vi diskutera vad vi gjorde dar hemma osv och det skulle visa sig att Mustafa var en javla krigare med eget dackforetag upp i Goteborg. Stoppen var trevliga och vi fick se manga fracka grottor. Efter snake Island sa dukades det upp till middag. Men Mustafa som kom fran den gamla makedonska skolan kunde inte ata mat forran han fatt sin salad och sup. Tur da att han sjalv tagit med sig alla tillbehoren till sin salad. Till och med ost och oliver hade han tagit med anda fran Sverige. Och supen, den bestod av 58% hembrant fran Makedonien. Som den stolta jugge han var sa delade han med sig av allt. Maten var nog det godaste vi atit har pa filippinerna och det bestod av krabba med pumpa och kokosmjolk tillsammans med ris. MUMMA! Efter ett flertal stopp pa olika snorklingsplace sa var det dax att stanna till for natten. Efter nagra om och men sa blev det tillslut en strand som bjod pa en finfin solnedgang. Samtidigt som jag och Mustafa-the pyroman, startade en lagereld sa forberedes kvallsmaten uppe pa baten. Maten intogs och genom att forse oss med en flaska rom och lite iste sa sa besattningen godnatt och drog sig tillbaka. Pa stranden satt jag, Hans och Mustafa kvar lange och diskuterade allt fran tipsextra till hur vi skulle locka fram den lilla rattan som sprang runt pa stranden. Jag drog mig lite senare tillbaka men hade hyffsat svart att somna sa jag lag istallet och lyssnade pa dem andra tva herrerna och deras politiksnack.
Vaknade lite senare pa kvallen av att Hans fatt ge upp sin drom om att faktiskt sova under stjarnorna och istallet fick atervanda till sitt talt da tidvattnet hade borjat gora honom blot.

Dag 8 var det ater dax att ge sig ut pa havet och det roligaste idag var val hoppen fran baten och att jag hittade en dod tigerhaj pa botten. Eller ja, fragar du Hans sa skulle han nog garanterat sagt att valljuden i small lagun var roligast. Vi bada snorklade brevid varandra nar jag borjade gora fagellaten och Hans svarade tillbaka. Nar jag sedan gick over till vallaten sa kunde inte Hans halla sig for skratt utan holl nastan pa att drunka da han konstant fick ta in vatten i munnen.
Pa kvallen skulle jag spela War Craft med 12 ariga Chance som fyllde tretton dagen efter men alla internetstallen var fulla. Sa det blev istallet vanligt internetsurfande med nagra ol sen sangen.

Resten av dagarna tog vi det valdigt lugnt. Stack bland annat ut och fiskade med kass utdelning. Jag fick tva sma firrar, Mustafa fick en och Hans som var sa sjosjuk att guiden fick fiska till han fick en med (jo vi raknar sa!). Mustafa satt och smasjong samtidigt som han slog takten med sin vanstra fot som endast inneholl fyra tar. Nar vi kom tillbaka skulle vi grilla var lilla fangst men blev istallet inbjudna till Mustafa och Maria dar det bjods pa krabba, blackfisk och saklart vara fiskar. Riktigt trevligt och framforallt riktigt gott! Aven vid denna maltiden sa dukades det fram salad och hembrant innan den riktiga maten. Pa kvallen undrade jag nar vi skulle ha en sista rojarkvall tillsammans da vi var inne pa Hans sista dagar. Det var inte riktigt planerat men vi bada borjade dricka lite ol sen kande vi oss pepp. Slog oss ner pa en gaturesturang dar Husmamman redan var sa toppad att hon inte visste sitt egna namn. Deras tjej till son (ladyboy) gick in och fixade ris till oss samtidigt som vi borjade kommentera tva bikinibilder pa vaggen och husmamman borjade visa upp dem olika poserna. Farsan i familjen tog nu fram ett shotglas och gav mig ett glas. Nu var det gigg! Hans tog snabbt kommandot over deras dvd som agerade cd-spelare och bytade ut deras kareoke-skivor mot klassiker som Modern talking (Brother louie louie louie!) och Madonnas - like a virgin. Nar vi kom till refrangen i den sistnamnda sa klamde alla i och sjong som en enad kor. Nar vi kom till meningen "Like  a virgin - touched for the very first time" sa pekade samtliga familjemedlemmar pa deras sex ariga dotter som nu stog och dansade pa bardisken. Riktigt surrialistiskt var det hela. Med "Won't you take me to - funky town" i bakgrunden sa lamnade vi deras gigg for att ta in pa nasta. Efter nagra minuter sa hittade vi en ny bar dar dem hade ett liveband. I bandet fanns Toto som med overdrivna munrorelser var en javel pa att sjunga reggea i allmanhet men Bob Marley i synnerhet. Tyvarr inneholl detta band aven tva andra medlemmar och av nan dum anledning sa skulle saklart alla sjunga. Gitarristen var val okej, men basiste. Aaaah denna basist...
Basisten valde att sjunga bla I'm yours av Jason Mraz och Red hot chilli peppers - Slide. Det var som om han hade stallt upp Jason Mraz framfor sig och sa fort han oppnade munnen och viskade ut den forsta versen bara borjade sla pa stackars Jason och hans livsverk. Hans slog och slog tills Jason inte andades mer och det enda som kom ut ur hans mun var fragma. Likadant med Red hot.  Ja jaaavlar vad han totalt misshandlade latarna.
Drickandet fortsatte och vi blev mer och mer sentimentala och vi tackade varandra for en underbar tid och gav med oss av vara basta minnen. Vi somnade bada valdigt glada och nojda

Dagen dar efter sa tog vi det mestadels lugnt och pa kvallen sa blev det aterigen dax for oldrickande. Hans passade pa att boka sitt flyg hem nar han anda var igang och fick tillslut en biljett skriven pa "Hand Fridlund". Blev tillbaka till samma bar som kvallen innan dar svenska Max (Hans sa Mats halva kvallen) fick ga upp pa scenen och freestyla lite. Lat faktiskt riktigt bra. Efter att baren stangt sa drog vi oss vidare till det lokala discot dar dem overforfriskade Max och hans van Texas tog taten. Jag kande att jag skulle kasta in handduken sa jag gav upp. Hans darimot kande att han hade energi nog att fortsatta kriga.
Morgonen darefter vaknar jag upp av att Hans borjat skriva en egen lat dar forsta ordet alltid var Mr.(och sen ett slangord for det manliga konsorganet). Han fortsatte sedan vidare att sjunga om vad han gjort under sin resa. Men alltid for att aterkomma till han dar mistern i refrangen. Vi gick bada ut for frukost sen slog bakfyllan till for den gode Hans. Vi gick hem och Hans blev sedan sangliggandes hela dagen. Tydligen hade Hans forsokt dricka ikapp med den 130 kg tunga Max..nagot som kanske hade slatt lite fel.

Resan ner till Puerta Princesa gick via en minibuss dar vi fick klamma in oss i baksatet. Det ar som en kille en gang sa till oss:
Do you know how many people you can fit in to a filippino bus?
- One more
For dem trycker fan alltid in nan mer an vad det far plats.
Sista kvallen tillsammans sa satt vi och spelade schack och pratade lite latt om allt vi upplevt innan vi gick och la oss.

Morgonen darefter gick vi upp hyffsat tidigt och hade frukost tillsammans innan vi akte till flygplatsen och med fuktiga ogon sa farval av varandra och tackade for denna tiden.

Jag borjade min vandring tillbaka till hotellet och insag att en ny era av min resa tog vid.

(Kapitel sex, antagligen det sista kapitlet rorande asien och om mina sista dagar kommer val forhoppningsvis i dagarna)

Life will smile for you

Detta ar Martin ö som signar ut - SLUT!

- Det känns väldigt ovant att vara inomhus en del dag. I tre månader har vi i princip varit utomhus.
- Här är vädligt lite folk.
- Jag sa "God Morgon" till Erik. Klockan var tre. På eftermiddagen.
- Det kanns konstigt att skriva med åäö.
- Man kan dricka vatten från kranen.
- Jag har faktiskt inte porrsurfat än.
- Farmor&Farfar dök upp samma minut som jag. Stalking? :)
- Erik är Långängens nya Casanova!
- Torsdagsklubben imorgon ska bli fantastiskt rolig. Middag innan!
- Här är mörkt. Överallt. Ute och inne.
- Rummen i huset är mindre än närjag åkte.
- Måste "ha" en ny data. Kan knappt lägga in bilder från resan.
- När jag kom hem kändes det som att jag varit borta i fem minurer. Lite som Narnia.
- Det är svårt att berätta om resan. Man bara pladdrar pa osammanhängande och skrattar åt minnen och bilder. Känen sig lite schizo :).

Hoppas du har det bra Martin!

Klockan tio var det samling utanfor Tower Hill undergorund station. Jag, fyra amerikaner och en smatt galen men extremt kunnig och trevlig gudie tog oss for 9pund igenom Old City of London Tour. Allmanbildande, trevligt och intressant. har varit har manga ganger men man vet sa lite. Nu vet jag mycket mer. Marcel, guiden, var en riktigt harlig lirare som bjod pa manga sjuka stories mellan sina berattelser om gamla London. Ska definitivt ga deras andra rundervandringar vid tillfalle!

Efter tre timmars promenerande var jag vard mat och ol och detta lostes pa The Old Lion vid Covent Garden. En pint London Pride slank ner till en harlig "pie" med rotmos. Efter denna forstarkning tog jag stegen in till Lush. Ah Lush. I love it. Lush har tagit sig forbi alla kladaffarer och ar nu min numero uno favorit butik i Europas huvudstad. Trevlig tillmotesgaende personal och en cool lokal att shoppa i. Och dofterna. Dofterna dofterna.

Favorit butik numero dos Lillywilly blev ocksa forarad med min narvaro dar jag knappt kunde komma ut da killen i kassen hejdlost borjade prata Asien nar han sag min Cambodge troja.

Pa vag tillbaka till Generator shoppade jag en forvanansvart dyt biljett till Wycombe. Men men.

Telefonmysteriet loste sig ocksa. Det var Elin! Trevligt trevligt men pga av Generators oformaga att skriva ratt numemr i ratt foljd och en flight som narmar sig hinner vi nog tyvarr inte ses. Lite trist. Hade varit trevligt.

Mot Wycombe!

Buck