MTyngre

- Det känns väldigt ovant att vara inomhus en del dag. I tre månader har vi i princip varit utomhus.
- Här är vädligt lite folk.
- Jag sa "God Morgon" till Erik. Klockan var tre. På eftermiddagen.
- Det kanns konstigt att skriva med åäö.
- Man kan dricka vatten från kranen.
- Jag har faktiskt inte porrsurfat än.
- Farmor&Farfar dök upp samma minut som jag. Stalking? :)
- Erik är Långängens nya Casanova!
- Torsdagsklubben imorgon ska bli fantastiskt rolig. Middag innan!
- Här är mörkt. Överallt. Ute och inne.
- Rummen i huset är mindre än närjag åkte.
- Måste "ha" en ny data. Kan knappt lägga in bilder från resan.
- När jag kom hem kändes det som att jag varit borta i fem minurer. Lite som Narnia.
- Det är svårt att berätta om resan. Man bara pladdrar pa osammanhängande och skrattar åt minnen och bilder. Känen sig lite schizo :).

Hoppas du har det bra Martin!

Klockan tio var det samling utanfor Tower Hill undergorund station. Jag, fyra amerikaner och en smatt galen men extremt kunnig och trevlig gudie tog oss for 9pund igenom Old City of London Tour. Allmanbildande, trevligt och intressant. har varit har manga ganger men man vet sa lite. Nu vet jag mycket mer. Marcel, guiden, var en riktigt harlig lirare som bjod pa manga sjuka stories mellan sina berattelser om gamla London. Ska definitivt ga deras andra rundervandringar vid tillfalle!

Efter tre timmars promenerande var jag vard mat och ol och detta lostes pa The Old Lion vid Covent Garden. En pint London Pride slank ner till en harlig "pie" med rotmos. Efter denna forstarkning tog jag stegen in till Lush. Ah Lush. I love it. Lush har tagit sig forbi alla kladaffarer och ar nu min numero uno favorit butik i Europas huvudstad. Trevlig tillmotesgaende personal och en cool lokal att shoppa i. Och dofterna. Dofterna dofterna.

Favorit butik numero dos Lillywilly blev ocksa forarad med min narvaro dar jag knappt kunde komma ut da killen i kassen hejdlost borjade prata Asien nar han sag min Cambodge troja.

Pa vag tillbaka till Generator shoppade jag en forvanansvart dyt biljett till Wycombe. Men men.

Telefonmysteriet loste sig ocksa. Det var Elin! Trevligt trevligt men pga av Generators oformaga att skriva ratt numemr i ratt foljd och en flight som narmar sig hinner vi nog tyvarr inte ses. Lite trist. Hade varit trevligt.

Mot Wycombe!

Buck

Har har man varit ute pa bio pa Leichester Square och ska hem och sova innan rundvandring imorgon. Pa dorm. dorren ar ett a4 uppklistrar BUCK WALKER Room 8 Bed 6 PLEASE COME TO RECEPTION". Val dar, ny lapp: PLEASE CALL 07503718290 URGENTLY.

Jojo, om det numret hade existerat sa. Klapare.

Ring garna igen, bara trevligt, men ge mig en sportslig chans att ringa upp dig igen! :)


Genertor Hostel Rejects
BUCK

Tack! Tack. Fran fyllesnack hos Ronald till vattenkastning pa Vietnameser! Inte utan dig. Tankte beratta lite om flygplatsen i Manila.
Du ska till terminal 1 for att flyga till Hong Kong. Dit tar du dig med Airport Shuttlebus, gratis. Daremot kostade det 40pesos att antra Puerto Princesas flygplats, kanske liknande pa ovriga.

Terminal 1 ar kall. Overjavligt svinkall. Jag var dar i 20h typ. Manga vanliga leende och god adobo men kallt, kallt! jag sov helt okej pa stolsraderna. Kanske 3h samanlagt. Scarfsen ar suveran, kombinerad kudde och ogonbindel.

Det var inga problem att bli incheckad med bagage till London!

Att lamna Manila kostar forbluffande 750pesos! Man kunde inte vaxla Hong Kond dollars har idag. Dom var slut.

Verkar ha lost sig med Easy Jet for min del. Dom har skickat nagot helvete iaf som ska ta mig hem.

Skot om dig sa hors vi brorsan!

"Lets check it out, maybe they have Sprite"! :)

Hans

Efter ett uppehall pa en manad och 13 dagar sa kanner jag att det ater ar dags for mig att ge lite reflektioner om vad vi hittar pa har i fjarran oster. Trodde detta skulle vara en latt uppgift men ser nu att jag inte bara ska summera vara senaste dagar pa Filippinerna utan aven en del dagar i Vietnam. Aja

Here we go!

Efter ett par harliga dagar i Saigon (Ho Chi Minh City for den mer avancerade) sa drog vi vidare norrut i Vietnam till Mui Ne. Har var det planerat att man antligen skulle fa lov att kanna sanden under fotterna och det salta havsvattnet doda ens ogon aterigen. Kommer av bussen och 10 man overfaller oss med massa olika hotellerbjudande, det ena battre an det andra. Jag och Hans kande att vi blivit tillrackligt hard core och bara sa "no thanks" och satte kurs mot Mellow hotell. Dar var det dock fullbokat sa vi fick ga en bit innan vi hittade en riktigt fin Bungalow som var var for 10 dollar natten. Vi sprang snabbt ner pa stranden dar Mr. Fridlund inte var sen att kasta sig i det bla. Jag (som hade klagat over bristen pa bad de senaste veckorna) bara la mig ner och insop lite sol. Vi hittade sedan ett billigt matstalle som bjod pa fin grillad fisk innan vi begav oss hemmat med en flaska rom for 15 kr och lite cola. Kvallen var fullbordad.

Dagen efter var det aterigen dax for en mopedutflykt och jag kande mig som ett barn nar jag vaknade da jag skulle vara Mr.Driverman. Mopeden hyrdes och lite bensin kastades i innan vi gav oss ut pa dem oppna vagarna. Dagens destinationer var Red sand desert, White sand desert och Red canyon. Hans fick agera Tina Torner bakom mig med en karta i sin hand som bestod av ett visitkort fran ett av hotellen. Efter en 15 minuters korning med millimeter precision sa kunde vi se en massa sand vid vagens slut. Val dar sa korde vi in var farkost till sidan dar en man tog i mot vara hjalmar och hangde dem pa styret. Detta skulle visa sig vara borjan pa en het batalj med ord om varandras dodsoden.
Vi drog in i oknen som faktiskt var en oken. Jag ar samst pa att uppskatta saker men skulle nog vilja pasta att det var 90x70 m stort. Men bara massa rod sand. Vi hade aven ett entourage pa ca 12 kids bakom oss som ville hyra ut deras hemmagjorda slador sa att man skulle kunna aka ner fran sandhogarna. Samtidigt som vi gick runt dar i sanden och tittade oss omkring sa skrek barnen i kor om att vi skulle hyra. Efter att vi lyckats fa ner det till en tredjedel av deras utgangspris sa satte vi oss ner pa deras bit plastgolv (sant som man hade i sina badrum back in the days) och gled ner. Lagom kul men man var liksom tvungen att ha gjort det. Nar vi val kommit tillbaka till var moped sa kande jag mig extremt torstig sa vi satte oss ner pa en resturang och bestallde in vatten. Detta var dock inte den resturang som vi hade stallt var moped utanfor....
Dricker upp vart vatten och vandrar sedan over till var vita Yamaha. Agaren kommer da ut och sager "Money" och haller fram sin hand. Hans suckar tung och sager ingenting. Jag fattar inget men det slar mig snabbt att dem vill ha betalt for att dem haft "koll" pa var moped. Jag borjar argumentera om att jag tyckt att det varit en shcysst deal om dem sagt till oss fran borjan om att dem skulle ha betalt for da hade jag bara stallt den pa andra sidan vagen. Dem borjar skrika mer och mer pa oss och blockerar var vag darifran. En aldre man spottar i marken samtidigt som han svar at oss. Jag tankte ge dem 5000 dong vilket ar ca 3 kr men tittade upp pa Hans som stirra pa mig med en blick som sa "Ohhh no you don't". Jag hoppar pa moppen och borjar backa ut. Da borjar dem skrika pa oss "I hope you die" och borjar iscensatta traffikolyckor. "Jaja" tankte jag och forsatte att leta mig mot vagen. Dem fortsatte att skrika pa oss:
"I hope you die and you go to hell!"
"Well see you there" sa jag snabbt och startade maskineriet. Hans hoppar pa och agaren kommer nu upp mot oss och sager nagot som jag inte riktigt lyckas uppfatta. Hans, som varit sa lugn under hela munbajsandet, fick nu se sin bagare rinna over och skickade en liter vatten over killen. Jag kande att det var min signal att dra dar snabbt ifran sa vi gasade snabbt ivag nojda att vi lost det hela pa ett sa moget och seriost satt som mojligt.

Red Canyon var en mega spricka i marken dar vi sprang runt lite och Hans gjorde lite runskrifter ala 2000-talet (= Rispa in lite grupptillhorligheter i den roda leran med en pinne). Traffade sedan tolvariga An som sprang upp till oss for att snacka lite strunt. Efter att vi avklarat dem vanliga fragorna where are you from och what's your name sa fick jag syn pa Ans roda korg som han hade i handen och undrade vad han hade i den. Da strackte den lilla parvel ner sin hand och tar upp en stor svart/brun rund sak som jag snabbt identifierar till att vara Kobajs. Han undrar om jag vill ha men jag tackar snallt nej. Vi tackar for oss och skakar hand (sjalvklart med hans kobajs hand) och fortsatter till Whitesand desert. Och vilken oken detta var. Riktigt javla lackert. Forst kom en vacker lite sjo sen bara lag den dar nastan kritvitt. Riktigt javla stor. Efter att  vi varit nojda med var dagsutflykt och jag dragit av varenda tuktukchauffors-kommentar som jag samlat pa mig pa var resa sa drog vi oss hemmat. Kanonfina vagar langst kusten avlosta varandra. Vi sag An, nu pa andra sidan vagen, som fortfarande var ute och samlade pa sig koskit. Vi bada hade brant oss efter var lilla utflykt. Eller jag skams nastan att pasta att jag brant mig om man jamforde med det Hans hade lyckats med. Han var verkligen helt rod dar hans klader inte lyckats skydda han under dagen. Sag ut att gora riktigt ont. Han gick och la sig tidigt med ett en centimeter tjockt lager aftersun pa hela kroppen medans jag drack ol med tre killar fran Australien.

Dagen efter drog vi till Dalat uppe i bergen. Fantastiska omgivningar. Otroligt gront sa langt ogat kunde na. Nan nackdel? Ja det skulle vara det att vid frukost var det ca 10 grader och det blev som varmast 18 grader under hela dagen. Element pa rummet? Galen!? Har skulle det sparas pengar sa vi kastade in oss i ett kallarum utan element och ett fonster som inte gick att stanga! Vi drog ut pa en motorcykeltur dar dem visade upp det "riktiga" Vietnam. Detta var nat jag aldrig trodde jag skulle fa se i detta land. Skog overallt, typ svenskskog! Vietnam verkar vara ett riktigt sjalvforsorjande land. Behover man nat - sa odlar man det. Vi borjade som sagt uppe i bergen i 10 grader Mr.östling som var dagen till ara kladd i ett par shorts hoppade pa en motorcykel och resan paborjades. Hans var betydligt mer rutinerade efter alla hans turer i dem svenska fjallen sa hans mundering fanns det inget att klaga over. Vi drog ner for bergen dar det var betydligt varmare och fick se allt fran kaffeplantage till hur man gjorde silke. Jag och Hans passade aven pa att kaka tva silkesmaskar var, smakade lite salt (usch vad jag vill skriva "Slammigt men mattande" men det vore en logn).

Efter Dalat blev det Nah trang som var ratt segt. Vi bada var forkylda sa vi varken drack eller gjorde nagra utflykter. Vi borjade dock kolla upp var resa till Manila och Filippinerna. Anda gisslet var bara det att man var tvungen att ha sin utresa klar innan man fick lov att entra landet. Jag visste inte om jag ville stanna kvar ute sjalv eller aka hem med Hans och nu hade jag ca 3 timmar pa mig att bestamma mig. Tur var da att jag laste att varldens basta vanner skulle befinna sig i Spanien i mars manad sa angestattackerna kunde antligen fa sig ett slut.

Efter Nah Trang blev det nattbuss med mycket Magnus Tingsek till Hoi An dar vi sydde upp lite klader (det visade sig att vi valt samma jacka att sy upp) och drack 2 kronors ol i trevligt sallskap med en australiensiskfamilj. Ja just det! Vi kollade aven in stadens stolthet, den japanska bron som var enastende.....NOT!

Efter Hoi An sa drog vi till Hue dar det mest regnade sa vi holl oss mest inne letandes efter resor hem till Europa. Efter ett par dramatiska timmar dar visa hemsidor ville fungera och andra inte sa satt vi bada glada och nojda som innehavare av tva biljetter till London.
Vi drog aven ut pa en resa runt det omrade som separera Nordvietnam fran Sydvietnam (Med USA i spetsen). Det var svart att fa ett helhetsintryck av det hela da det nufortiden bara var skog och stora slatter och inte massa bombhal och sonderskjutna tanks som jag hoppades pa. Vi fick dock nojet att ga ner i ett nytt tunnelsystem. Denna gangen var det tunnlar som dem civila anvandt sig av under kriget och vi var som mest 23 meter under jorden. Jag och Hans gjorde vart basta for att underhalla var kvinnliga guide som gav ifran sig ett par harliga fnitter da och da.

Sedan flog vi fran Hue aterigen ner till Saigon dar vi hade 17  timmar att doda till nasta plan till Manila avgick. Vi vagrade checka in pa ett hotell sa vi kopte ol och kollade sen pa bio. Vi delade en lovers combo bestande av en popcorn och tva lask och firade vart tva manaders forhallande i Asien.

Val pa flygplatsen sa forsokte jag somna ratt snabbt men det gick sadar da alla vietnameser gick fram, fick syn pa mig dar jag lag i mitt horn, fnissade lite, gick darifran, kom tillbaka - denna gangen med fem andra. Hans gjorde det basta av situationen och gick ner och kopte mer ol och satte upp lite MFF relaterad propaganda.

Efter ca 4 timmars somn (en timme for Hans) sa vakna vi upp friska och glada. Resan till Manila gick bra dar vi till och med bjods pa en fin Biffmaltid och en konstig lila efterratt som Hans beskrev som "Den var god. Men jag skulle nog inte vilja ata tio pa rak". Val i Manila sa fixa vi ett 59 dagars visum innan vi akte till Malate Pensionat. 7 dollar var(!) for ett skankigt vandrarhem var lite val mycket ansag jag men fick helt enkelt gilla laget. Gick ner pa gatan till en kvarterskrog dar aldre engelska man satt och raggade upp yngre Filippinska flickor (Vem forsoker dem lura egentligen? Lont att kopa dem massa drinkar till dem...) Jag kopte in en San Miguel for 6 kr och sen en av den legendariska Red Horse olen. En svenskkille hade tipsat oss om dem. Pa flaskorna sa star det ingen alkoholsats men efter den olen sa kandes det som om jag druckit 4-5 st vanliga. Ingen av oss gilla staden da den verkade skitig och marklig. Vid varje serios resturang/bank stog det bevapnade vakter. Och nu menar jag inte en batong i ett holster ala Sverige. Utan nu menar jag en stenhard kille i ett par Ray Ban pilot brillor och en skarpladdad Hagelbossa i navarna som bara vantade pa att fa saga "Hasta la vista babay!".
Vi kakade kollade lite Two and a half men pa var dvd innan vi somnade hyffsat tidigt.
Dag tva i den Filippinska huvudstaden borjade med att Hans ringde ner till staden Donsol for att forhora sig om dem beromda valhajarna var pa plats. Nar han fatt ett positivt besked sa paborjade han nasta steg i operationen: Hitta en buss som kunde ta oss ifran denna staden fortaren kvickt! Nackdelen var bara den att detta var inte Thailand dar man kunde ga ner pa gatan och man genast fick 97 travelagents efter sig. Har var det istallet att ringa en kille som visste lite om en annan kille som gav en ett nummer dar dem sedan gav oss en adress. Lite som Snoop dog hade sagt 'I know a guy that knows a guy, that knows a guy, that rob people". Efter ett mindre dektektivarbete hade Hans slutligen fatt fram ett namn pa ett bussbolag och en adress. Vi drog dit bokade en resa men hade inga pengar pa oss. Nar man tittade ut sag man ett hundratal arbetslosa manniskor och det sista vaktena sa innan vi gick pa jakt efter en bankomat var "Be careful". Bankomaten hittades och resan bokades.

Resan var seg som fan och bor darfor inte namnas utan bara fortrangas...
Donsol var en somnig stad som bara levde pga att valhajarna valde att kaka utanfor dess kust. Dag tva sa akte vi ut i perfekt vader med ett trevligsallskap bestaende av en norrman, en amerikan, en spanjor och en fransman. Hans var overtygade om att dem tva sistnamnda var homosexuella. Redan efter nagra minuter in pa resan kande jag att nagot inte riktigt stog ratt till med min mage men forsokte bara att ignorera det. Efter att magen sagt till mig "You can run but you can not hide" en tionde gang sa kande jag att detta kommer inte halla. Jag fragar snallt kaptenen efter en toalett och han tittar underligt pa mig. Da kommer var guide och pekade pa vattnet. Samtidigt som bondmelodin "To live or let die" spelades upp i mitt huvud sa sprang jag langst bak pa baten och...forenade manniskan med naturen. Det ovriga resesallskapet var fullt sysselsatta med att spanna in delfinerna som simmat upp brevid oss sa jag skickade ett tack till the big man upstairs for denna disstraktion.

Innan vi fatt hoppa pa batarna sa hade vi fatt se en introfilm om att man skulle respektera djuren ,att man bara fick vara en bat per valhaj (= 6 pers), inte komma for nara och yada yada yada. Allt detta skulle visa sig vara bullshit. For sa fort en bat hade fatt syn pa en val sa stormade alla dit och hoppade i vattnet. Vi hade nog cirklurat i en timme innan en bat fick syn pa en haj och alla kastade pa sig sin utrustning och guiden bara skrek "go go go!". Val i vattnet var det ett gatlopp fram till det stackars djuret och alla knep var tillatna. Nan kille tog tag i mina axlar och drog mig bakat. Men javlar vad maktigt det var! Valhajen var ca sju meter och sju meter later inte stort i text. Men jag kan lova er, nar man ligger brevid den sa ar S-J-U meter stort! Andra gangen vi hoppade i sa tappade jag var undervattenskamera i hoppet sa nar jag val kommit i vattnet sa forsokte jag leta reda pa den. Tittade hoger inget dar, tittade vanster ing... ett tva meter stort huvud kom rakt mot mig. Skit i kameran tankte jag och drog efter valen. Allt som allt var vi i 4 ganger dock samma valhaj varje gang men det var riktigt maktigt. Nar vi val kom av baten sa kande man sig som ett litet barn som fatt varldens basta leksak i present och varlden bara log mot en.

Efter Donsol sa bar det av till en liten o vid namn Malapascua med kankse 300 invanare. Akte ut pa en snorklingstrip dar vi bland annat sag ett nerskjutet japanskt fartyg fran WW2 och simmade runt i kristallklart vatten dar jag utmannade nagra clownfiskar (Nemo). Dag tva akte vi ut pa annu en utflykt nu lite langre ut till en helt perfekt o som knappt ens guds egna hand skulle kunna skapa. Eller som jag beskrev det "Detta ar som en windows XP bakgrunds bild!". Perfekt, PERFEKT vatten och inte ett hus i sikte. Kim som guiden hette som aven blivit lite av var van grillade forst upp underbar kyckling och sedan fisk och blackfisk undertiden jag och Hans snorklade efter skoldpaddor (utan lycka, men jag ska se en innan jag aker hem!). Med pa resan var tyvarr aven 7 kineser. Dem vill inte bli brunna for det anses inte som snyggt sa dem tacker sig sjalva med allt dem kan komma over. En av tjejerna satt i en regnjacka under hela resan dit och hem och bara tittade rakt fram surt. Och nu snackar vi liksom i 5 timmar! Kim gillade dem inte heller. Dem klagade pa alla och allt och under var maltid vande han sig mot mig med ryggen mot "dem" och suckade och sa "Crazy people". Han bad senare om ursakt om vi tyckt han varit underlig och sa att det var hans forsta och sista resa med kineser. Kvallen avslutade pa stranden med tre flaskor rom, 2 killar fran USA och en tjej fran Tyskland. Ovanfor oss sa stralade miljontals stjarnor. Och nar ni laser detta sa tanker ni bara att jag overdriver, men jag menar verkligen det. Ju mer man tittade upp ju fler dok upp. Magiskt!

Har ifran blev det sedan Cebu, Filippininernas andra storsta stad dar vi sedan flog vidare till on Palawan dar vi nu ar. Aakte ifran huvudstaden Puerto Princesa till Sabang dar vi akte in i en underjordisk flod. 8 km rakt in i ett berg. Javligt frackt. Tavlar aven om att bli ett av varldens nya sju underverk. Hans har lovat att dra sitt stra till stacken genom att rosta soma aldrig forr. Vi kom sen pa att det inte fanns nagra bankomater pa hela on forutom i just Puerto Princesa och vart cash flow borjade sakta men sakert forsvinna. Darfor fick vi atervanda hit till Puerto Princesa som vi far nagra dagar sedan verkade trakig men idag sa blommade staden. Blev lite fika och en vandring pa en lokala marknaden innan vi hamnade pa detta svettiga internetkaffet dar Hans nyss hintade mig "Jag maste snart dra. Kommer svettas ihjal har inne!"
Imorgon drar vi till Port Barton dar det ska vara bra strander och snorkling sa det blir val lite strandhang dar.

Kan ju aven papeka vara olika hemresedatum:
Hans kommer att flyga fran Manila den 20 feb och landa i London den 21 for att sedan spendera nagra dagar dar med fotboll,pints och en massa Footballfactory citat.
Jag kommer att flyga fran Manila den 7 mars och landa den 8 mars i London. Om allt gar som det ska och min budget haller sa kommer jag darifran aka ner till Spanien och Marbella en vecka med gott umgange och fotboll for att sedan atervanda hem till B-flow den 15 eller 16 mars (troligtvis den sextonde)

Om ni undrar vad jag ska gora nar jag ar ensam sa bokade jag precis en resa till Boracay har pa Filippinerna som ska ha en av varldens vackraste strander.


Detta blev aterigen ett langt inlagg fran min sida och jag vet att en del dar hemma klagar over att jag ska skriva sa mycket men hey! Deal with it!

Life will smile for you

Detta ar Martin ö som signar ut - SLUT!