Post-it lapp
Hej hej alla dar hemma!
Vill bara snabbt meddela att vi nu befinner oss pa Filippinerna!
Har badat med valhajar och idag sa var vi pa antagligen den vackraste platsen vi bada beskadat.
En storre uppdatering om dessa tva handelser och allt annat som hander runt omkring kommer att komma i dagarna.
Vi har aven fixat ett nytt telefonnummer som ni kan na oss pa. Men det ar samma regler som vi hade innan:
Ringer ni betalar ni - Ringer vi, betalar vi
09159913414
Karlek till nara och kara!
Martin och Hans
Vill bara snabbt meddela att vi nu befinner oss pa Filippinerna!
Har badat med valhajar och idag sa var vi pa antagligen den vackraste platsen vi bada beskadat.
En storre uppdatering om dessa tva handelser och allt annat som hander runt omkring kommer att komma i dagarna.
Vi har aven fixat ett nytt telefonnummer som ni kan na oss pa. Men det ar samma regler som vi hade innan:
Ringer ni betalar ni - Ringer vi, betalar vi
09159913414
Karlek till nara och kara!
Martin och Hans
Fastlandsslutspurt
Vi har gjort mycket. Vi har traffat manga. Vi har sett mycket. Vi har upplevt mer. Sallan, med ett ytterst fatal som undantag, har en dag forflutit utan att vi antingen varit ute pa tur eller rest mellan orter. Givetvis har det chillats pa strander vilka saknar motstycke i storre delen av varlden. Det tar jag mig dock friheten till att benamna som aktivitet!
Snorklingsutflykter, tempelbesok, utflykter till historiskt intressanta platser, motorcykelutflykter ut pa landet. turer ut till local byar, till dalgangar, hisnande mountainbikeakning, djungeltrekking, mopedutflykter i vanstertrafik, spy-fyllor pa vietnamesiska bakgator, svamp-milkshakes, utomjordingar och skrik i duschen, thaimassage, langkawi-love, Sex on the beach, scarfshopping, shopping, pastadda huggormsbett, Massakern i Trang, nattag till Bangkok, diarre pa nattag till Bangkok, PhiPhiPatrik, PhiPhiHeidi, Stockholmarna, Jul i Siem Reap, hoppa i vattenfall, under ett vattenfall, skjuta skarpt i Phnom Penhs mer tveksamma omraden, 5h pa en plaststol i en mittgang i en buss i Kambodja, BarBrostadBadminton i Saigon, Talt pa Koh Mook, Vattenbrynswrestling, helskagg, BarangBarangFalangFalangjeeee-Chris, Conor "im so focking pissed off right now, give me a Boooomers", Claudia!, Mr Bird Mr Bird, Kimao, Osbourne Cox?, Vandaliseringen i Battambang med tillhorande flykt och maskering, Tungkyssar, Yum pa Koh Mook, Emerld Cave, Elephant Waterfall, Reven, Koh Tarutao, Forradisk Pad Thai, Fler scarfsar, Marknader, Chang beer, Leo beer, Rom och cola, Rom och Sprite, Klibbningar, Fotografier, ett halsband med en snacka pa, Tingsek, Martins mobilhogtalare, Prutningar, Rabaldret i Mui Ne, Oknarna i Mui Ne, Coldplay, Karaoke pa en buss, Avhuggna grishuvuden, Dodsbaken i Ko Chang, Stolden i Battambang, Martins dagboksskrivande, Bocker, Malmo FF, beachparties pa Phi Phi, Tyskadaman pa PhiPhi, THE ROCK!, Scambus, hotellrum, Dalat!, Katie&Jenna, Socker i kaffet, formiddagsdrickande for tva kronor olen, tuktuks, horor, "whe aaa yooo fooom?"
Men framfor allt: 50% MTy! Manlig karlek nar den ar som bast!
Buck
Hue, Vietnam
Snorklingsutflykter, tempelbesok, utflykter till historiskt intressanta platser, motorcykelutflykter ut pa landet. turer ut till local byar, till dalgangar, hisnande mountainbikeakning, djungeltrekking, mopedutflykter i vanstertrafik, spy-fyllor pa vietnamesiska bakgator, svamp-milkshakes, utomjordingar och skrik i duschen, thaimassage, langkawi-love, Sex on the beach, scarfshopping, shopping, pastadda huggormsbett, Massakern i Trang, nattag till Bangkok, diarre pa nattag till Bangkok, PhiPhiPatrik, PhiPhiHeidi, Stockholmarna, Jul i Siem Reap, hoppa i vattenfall, under ett vattenfall, skjuta skarpt i Phnom Penhs mer tveksamma omraden, 5h pa en plaststol i en mittgang i en buss i Kambodja, BarBrostadBadminton i Saigon, Talt pa Koh Mook, Vattenbrynswrestling, helskagg, BarangBarangFalangFalangjeeee-Chris, Conor "im so focking pissed off right now, give me a Boooomers", Claudia!, Mr Bird Mr Bird, Kimao, Osbourne Cox?, Vandaliseringen i Battambang med tillhorande flykt och maskering, Tungkyssar, Yum pa Koh Mook, Emerld Cave, Elephant Waterfall, Reven, Koh Tarutao, Forradisk Pad Thai, Fler scarfsar, Marknader, Chang beer, Leo beer, Rom och cola, Rom och Sprite, Klibbningar, Fotografier, ett halsband med en snacka pa, Tingsek, Martins mobilhogtalare, Prutningar, Rabaldret i Mui Ne, Oknarna i Mui Ne, Coldplay, Karaoke pa en buss, Avhuggna grishuvuden, Dodsbaken i Ko Chang, Stolden i Battambang, Martins dagboksskrivande, Bocker, Malmo FF, beachparties pa Phi Phi, Tyskadaman pa PhiPhi, THE ROCK!, Scambus, hotellrum, Dalat!, Katie&Jenna, Socker i kaffet, formiddagsdrickande for tva kronor olen, tuktuks, horor, "whe aaa yooo fooom?"
Men framfor allt: 50% MTy! Manlig karlek nar den ar som bast!
Buck
Hue, Vietnam
Hej hej halla dagboken
Sa inleder Bert Ljung manga av sina inlagg.
Efter julfirandet i Siem Reap lamnar vi for huvudstaden Phnom Penh. Vi tar in pa Guesthouse number 9 i backpacker tata Riverside. Ett riktgit guesthouseghetto-omrade som slingrar sig runt vastra kanten av en sunkig sjo mitt i myllrande PP. No 9 ar dock riktigt mysigt med haftigt luffig konstruktion. Maten ar god och vi intar sa gott som alla maltider har. Grattis biljard och utmarkta mojligheter till at stjala DVD-filmer ar nagra av hojdpunkterna. Ett annat raffinerat inslag ar alla afrikanska knarkkurirer som oppet dealar rokbara substanser och intar dom sjalva utan att minsta forsok till att dolja det. Nar jag tanker pa det skulle jag nog vilja pasta att halften av klientelet pa No 9 nyttjade mer an ciggaretter. Ni kan ju sjalva lista ut vilken halva halva MTy tillhorde. Nastan irriterande blev det nar man gick ut for frukost och resturangen badade i ett sotsliskigt hav av majadoft.
Hur som havar med den saken. Martin hittar ett SMS i sin mobil pa eftermiddagen vilket fortaljer att Per och Tina gjort som vi och befinner sig i PP, narmare bestamt pa sig pa Angkor International Hotel. Vi sammanstralar pa kvallen pa deras hotell och dricker ol. For att anvanda ett tveksamt utryck sa blir det ett kart aterseende. Mycket skratt och mycket ol. Ett gang man i fyrtioars aldern slar sig ner vid festens hojdpunkt. Vart bord. I taten for de nyanslutna ar en Belgare i exil som pastar att han ager en mangd lagenheter pa andra sidan gatan. Sant eller ej sa ar han oerhort underhallande och paminner mer om en italienare an en belgare i sitt konverserande. Skrytigt pa ett underhallande satt, val medveten om det, overdrivna gester och inte att undanhalla ett utseende som snarare lampat sig for barnforbjuden film an fastighetsaffarer. Flottig Jaromir Jagr frilla med ett val ansat skagg. Han blir eld och lagar nar han efter tva timmar forstar att vi ar svenskar. Han haller en lang harang om den germanska rasens overlagsna anlag och hyllar vikingarnas framfart i europa "shield, SPEAR, shield, SPEAR" visar han samtidgt som han faktar med armarna.
Martin pastar att han ska ut och ata med aterkommer utan kvallsvard och menar pa att "kvallen ar slut for mig" och avviker. Jag socialiserar en stund till, hogst okant hur lange och tar mig sedan hem, tillvagagangssatt ocksa det hogst okant.
Dagen efter mar Martin pyton och jag ratt bra. Ombytta roller for once. Vi gor lite marknader och letar ATM. Telefonkontakt med Stockholmarna resulterar i gemensam utflykt till Killing Fields och s21 dagen darpa.
Det var hart. Killing Fields var otackt med klader och benrester strodda pa marken dar man gick runt och fick berattat for sig att "mot det har tradet slog man ihjal barn och nyfodda hallandes i deras ben och sedan dumpade man dom har, i den har gropen".
For overkligt.
s21 var en plaga. Fotografier i rum efter rum med sargade kroppar. Stympade kroppar. Sonderslitna kroppar. Brustna blickar som berattade om ett helvete pa jorden utan slut. Nat pa fonster for att forhindra sjalvmord. Att bilderna inte hemsokte ens drommar ar ett mirakel.
Kambodja lider fortfarande. 70%av befolkningen ar kvinnor och halften ar under 22 ar. Det marks.
Nyar regnade bort. En trevlig middag avnjots med Per och Tina. Tillbaka till vart place for drinkar och tolvslag. En halvtimme in pa det nya aret sa min kropp ifran och det blev sangen for mig medans de andra krigade pa. Hedra dom som hedras bor. Tror jag laste lite innan jag somnade.
Vaknar lika nykter som jag somnade. Men magen. Herregud. Feber? Ja. Breakdown forkroppsligad. Bussen till Kampot ar ett helvete. Det storsta javla helvetet ar att av alla passagerare i bussen blir det ,inte helt oanat med facit i hand, vi som far sitta fem timmar pa ett par javla tragardsplaststolar! Hahaha! Helt otroligt. Dom har overbokat bussen. Vara platser ar upptagna och jag och Martin haffar at oss tva tomma stolar. Ett par kommer och ska ha den platsen Martin sitter pa som den bredvid. Han reser sig. Jag sitter kvar. Det ar lite som deen lekan man lekte pa fritids. Man gar runt ett gang stolar och nar musiken stannar ska alla satta sig. Gisslet da som nu ar att det ar en stol for lite pa plats. Sa varje gang musiken tystnar forsvinner en tavlingsdeltagre. Nu forsvann jag och Martin. Martin star som sag upp. Jag sitter ner och men vafan, inser dilemmet och reser mig. En batalj utkampas mellan 50% MTy och bussforetagets furher. Han drar in plaststolarna och jag skrattar honom overlagser i ansiktet. Han inser att vi inte bara komemr satta oss och Martin som star narmst borjar argumentera. Han drar ut stolarna igen och fragar oss efter vara vaskor. Han vill satta os pa en senare buss. men vi har ju gallande biljetter till denna och tjaffser forsatter. Han tror nu att han kan muta oss med 1 dollar var i refund. Jag trottnar och borjar skalla lite agressivare och kraver hans namn och nummer for "i will report your sorry ass" ungefar. Mitt utfall for inte onskad effekt och efter att han hojt refunden finner vi oss i mittgangen pa ett par roda plaststolar. Mina leder ar fruktansvart feber omma och kambodjas skumpiga grusvagar hjalper ingen. Inte minst mig. I Kampot var tanken att vi skulle besoka en overgiven tagstation som verkade intressant. Lite Urban Exploring. Googla Mamma och Pappa! Men vagen dit var for sargad for att anvandas och ombyggnadsprojektet skulle vara fardigt om tva mandader. Sa jag agnade tva natter i Kampot pa en toalett. More or less. Att jag sedan avnjot en chilli con carne forsta kvallen ar nog en av dom storsta mysterierna i modern diarrehistoria. Att ingen (Martin?! :)) hindrade mig ar det nast storsta mysteriet. Mysteriumet. Heroes 2 pa Geijersgatan 77.
Febern oroade mig lite. Dalig kombination med magen. Sa jag drog igenom Lonely Planets halsovardssidor och svepte i mig avslagen lemonad med socker och te med salt och vattten med.... ja jag vet inte allt. Iaf sa hjalpte ngt. For nar vi tar bussen upp till PP igen mar jag battre. Febern har avtagit.
En lang resa avlutas med arets blasning. Men vi far skylla oss sjalva. Trotta och framme i Saigon blit vi avslappta och vi vet inte var. Men vi vet vart vi vill. Och vi ar dar vi vill vara. Men vet inte om det. En promenad pa 5minuter hade tagit oss till vart tilltankta hotell. Men vi valjer istallet en halvtimmes asdyr taxi. Han bara korde runt och lallade med oss. Ratt kyligt av honom. Korkat av oss. Saigon 1 50%MTy 0.
Saigon ar valkomnande och trevligt. Hojdpunkten ar Chu Chi-tunnlarna. Googla!. Haftigt och ett konkret satt att ta del av vad vi kallar vietnamkriget. Aven War Rememnats-museet ar intressant om an fullproppat med japaner/koreaner/kineser.
En av eftermiddagarna agnas at idrottande. Influerade av skolidrotten i parken investerar vi i tva badmintonrack och ett fang fjaderbollar. Barbrostade kor vi loss bredvid tva andra badmintonlirande par. Skon kontrast: Fotbollspelande, badmintonspelande, skolidrottande, joggande i en vacker park. Pa andra sidan: en av varldens motorforodonstataste korsningar.
Blir utmanad av en Indonesisk kille som ar riktigt vass.
Mui Ne, Dalat och troligen Nha Trang behandlas i nasta kapitel.
For Mtyngre.blogg.se:
Buck Walker
Efter julfirandet i Siem Reap lamnar vi for huvudstaden Phnom Penh. Vi tar in pa Guesthouse number 9 i backpacker tata Riverside. Ett riktgit guesthouseghetto-omrade som slingrar sig runt vastra kanten av en sunkig sjo mitt i myllrande PP. No 9 ar dock riktigt mysigt med haftigt luffig konstruktion. Maten ar god och vi intar sa gott som alla maltider har. Grattis biljard och utmarkta mojligheter till at stjala DVD-filmer ar nagra av hojdpunkterna. Ett annat raffinerat inslag ar alla afrikanska knarkkurirer som oppet dealar rokbara substanser och intar dom sjalva utan att minsta forsok till att dolja det. Nar jag tanker pa det skulle jag nog vilja pasta att halften av klientelet pa No 9 nyttjade mer an ciggaretter. Ni kan ju sjalva lista ut vilken halva halva MTy tillhorde. Nastan irriterande blev det nar man gick ut for frukost och resturangen badade i ett sotsliskigt hav av majadoft.
Hur som havar med den saken. Martin hittar ett SMS i sin mobil pa eftermiddagen vilket fortaljer att Per och Tina gjort som vi och befinner sig i PP, narmare bestamt pa sig pa Angkor International Hotel. Vi sammanstralar pa kvallen pa deras hotell och dricker ol. For att anvanda ett tveksamt utryck sa blir det ett kart aterseende. Mycket skratt och mycket ol. Ett gang man i fyrtioars aldern slar sig ner vid festens hojdpunkt. Vart bord. I taten for de nyanslutna ar en Belgare i exil som pastar att han ager en mangd lagenheter pa andra sidan gatan. Sant eller ej sa ar han oerhort underhallande och paminner mer om en italienare an en belgare i sitt konverserande. Skrytigt pa ett underhallande satt, val medveten om det, overdrivna gester och inte att undanhalla ett utseende som snarare lampat sig for barnforbjuden film an fastighetsaffarer. Flottig Jaromir Jagr frilla med ett val ansat skagg. Han blir eld och lagar nar han efter tva timmar forstar att vi ar svenskar. Han haller en lang harang om den germanska rasens overlagsna anlag och hyllar vikingarnas framfart i europa "shield, SPEAR, shield, SPEAR" visar han samtidgt som han faktar med armarna.
Martin pastar att han ska ut och ata med aterkommer utan kvallsvard och menar pa att "kvallen ar slut for mig" och avviker. Jag socialiserar en stund till, hogst okant hur lange och tar mig sedan hem, tillvagagangssatt ocksa det hogst okant.
Dagen efter mar Martin pyton och jag ratt bra. Ombytta roller for once. Vi gor lite marknader och letar ATM. Telefonkontakt med Stockholmarna resulterar i gemensam utflykt till Killing Fields och s21 dagen darpa.
Det var hart. Killing Fields var otackt med klader och benrester strodda pa marken dar man gick runt och fick berattat for sig att "mot det har tradet slog man ihjal barn och nyfodda hallandes i deras ben och sedan dumpade man dom har, i den har gropen".
For overkligt.
s21 var en plaga. Fotografier i rum efter rum med sargade kroppar. Stympade kroppar. Sonderslitna kroppar. Brustna blickar som berattade om ett helvete pa jorden utan slut. Nat pa fonster for att forhindra sjalvmord. Att bilderna inte hemsokte ens drommar ar ett mirakel.
Kambodja lider fortfarande. 70%av befolkningen ar kvinnor och halften ar under 22 ar. Det marks.
Nyar regnade bort. En trevlig middag avnjots med Per och Tina. Tillbaka till vart place for drinkar och tolvslag. En halvtimme in pa det nya aret sa min kropp ifran och det blev sangen for mig medans de andra krigade pa. Hedra dom som hedras bor. Tror jag laste lite innan jag somnade.
Vaknar lika nykter som jag somnade. Men magen. Herregud. Feber? Ja. Breakdown forkroppsligad. Bussen till Kampot ar ett helvete. Det storsta javla helvetet ar att av alla passagerare i bussen blir det ,inte helt oanat med facit i hand, vi som far sitta fem timmar pa ett par javla tragardsplaststolar! Hahaha! Helt otroligt. Dom har overbokat bussen. Vara platser ar upptagna och jag och Martin haffar at oss tva tomma stolar. Ett par kommer och ska ha den platsen Martin sitter pa som den bredvid. Han reser sig. Jag sitter kvar. Det ar lite som deen lekan man lekte pa fritids. Man gar runt ett gang stolar och nar musiken stannar ska alla satta sig. Gisslet da som nu ar att det ar en stol for lite pa plats. Sa varje gang musiken tystnar forsvinner en tavlingsdeltagre. Nu forsvann jag och Martin. Martin star som sag upp. Jag sitter ner och men vafan, inser dilemmet och reser mig. En batalj utkampas mellan 50% MTy och bussforetagets furher. Han drar in plaststolarna och jag skrattar honom overlagser i ansiktet. Han inser att vi inte bara komemr satta oss och Martin som star narmst borjar argumentera. Han drar ut stolarna igen och fragar oss efter vara vaskor. Han vill satta os pa en senare buss. men vi har ju gallande biljetter till denna och tjaffser forsatter. Han tror nu att han kan muta oss med 1 dollar var i refund. Jag trottnar och borjar skalla lite agressivare och kraver hans namn och nummer for "i will report your sorry ass" ungefar. Mitt utfall for inte onskad effekt och efter att han hojt refunden finner vi oss i mittgangen pa ett par roda plaststolar. Mina leder ar fruktansvart feber omma och kambodjas skumpiga grusvagar hjalper ingen. Inte minst mig. I Kampot var tanken att vi skulle besoka en overgiven tagstation som verkade intressant. Lite Urban Exploring. Googla Mamma och Pappa! Men vagen dit var for sargad for att anvandas och ombyggnadsprojektet skulle vara fardigt om tva mandader. Sa jag agnade tva natter i Kampot pa en toalett. More or less. Att jag sedan avnjot en chilli con carne forsta kvallen ar nog en av dom storsta mysterierna i modern diarrehistoria. Att ingen (Martin?! :)) hindrade mig ar det nast storsta mysteriet. Mysteriumet. Heroes 2 pa Geijersgatan 77.
Febern oroade mig lite. Dalig kombination med magen. Sa jag drog igenom Lonely Planets halsovardssidor och svepte i mig avslagen lemonad med socker och te med salt och vattten med.... ja jag vet inte allt. Iaf sa hjalpte ngt. For nar vi tar bussen upp till PP igen mar jag battre. Febern har avtagit.
En lang resa avlutas med arets blasning. Men vi far skylla oss sjalva. Trotta och framme i Saigon blit vi avslappta och vi vet inte var. Men vi vet vart vi vill. Och vi ar dar vi vill vara. Men vet inte om det. En promenad pa 5minuter hade tagit oss till vart tilltankta hotell. Men vi valjer istallet en halvtimmes asdyr taxi. Han bara korde runt och lallade med oss. Ratt kyligt av honom. Korkat av oss. Saigon 1 50%MTy 0.
Saigon ar valkomnande och trevligt. Hojdpunkten ar Chu Chi-tunnlarna. Googla!. Haftigt och ett konkret satt att ta del av vad vi kallar vietnamkriget. Aven War Rememnats-museet ar intressant om an fullproppat med japaner/koreaner/kineser.
En av eftermiddagarna agnas at idrottande. Influerade av skolidrotten i parken investerar vi i tva badmintonrack och ett fang fjaderbollar. Barbrostade kor vi loss bredvid tva andra badmintonlirande par. Skon kontrast: Fotbollspelande, badmintonspelande, skolidrottande, joggande i en vacker park. Pa andra sidan: en av varldens motorforodonstataste korsningar.
Blir utmanad av en Indonesisk kille som ar riktigt vass.
Mui Ne, Dalat och troligen Nha Trang behandlas i nasta kapitel.
For Mtyngre.blogg.se:
Buck Walker
Upp och Ner
Det kandes nastan som en beloning nar vi svangde av fran asfaltsvagen. Pa andra sidan jorden raderades minnena av ett felkop, av ett marklig formiddag i Genarps skogar och dold frustration. Jag var ute. Utslappt. Befriad. Forkylningen kunde inte lagga band pa mig. Dom tva forsta uppforskbackarna klarade jag overraskande bra. Lutningen var mordande. Men min vilja och gladje over att antligen mala singletrack i grov terrang tog mig uppat i lag vaxel. Tredje backen. Lang. Svaret att hitta ett bra spar att folja. Mkt rotter och sten. Lagger mig till hoger och vaxlar ner. Forsoker byta spar till ett langre at vanster som ser cleanare ut. Girar helt for hart och trampar runt, forsoker sla upp vaxlen men den ger inte utslag och jag satter ner foten. Besegrad bar mig apostlahastarna uppfar baken. Guiden Tin ler. Han hade sjalv problem. Inget att skammas for.
Tallar pa smaragdgrona sluttningar. Vyer over enfamiljsbyar som sprangt ut odlingsmark i dalgangarna. Vaxla ner, denna blir tung. Framskjuten position pa sadlen, all tyngd pa framaxlen, brostet over styret. Hjalp cyklen upp. Ett snett leende. Uppe. En banan blir tva. Guiden gissade min alder till 30. En banan till. Inte mycket blir sagt. "Jag har aldrig varit sa har trott i hela mitt liv" maktar Martin med. Det ar jobbigt. Men fan vad jag langtat. Vaxla upp. Helvete vad det gor utfor. Borde bett honom justera bromsarna igen. Tva fingrar pa varje. Latt upphojd positionen, tyngden pa bakgaffeln. Hitta ratt spar. Sa har fort har jag aldrig cyklat. Ramlar jag nu kan jag mycket val do. Inte bromsa for mycket. Lattt och smidig. Tva fingrar pa varje. Styra med bakbromsen. Vaga ta ut svangarna. Kram p fingrarna. Svett lamnar ogenbrynen, saltet svider i ogonen. Fokusera, du har langtat. Det ar farligt. Koncentrera dig. Kramp i laren, lagg ut dom fran sadeln.
Nere. Tittar upp. Jesus. Jag gjorde det. Fullandad lycka. Det var detta jag gick in hos Bikemasters i Limhamn for. Nu i Vietnam for jag min utdelning.
35km senare. Uppe i Da Lat igen pa Grooby Geckop Tours kontor. Jag har ofortjant bra kondition. Ett javla psyke och en rejal portion mod. "There is a thin line", The Kinks och Iron Maiden haller med. Jag visste inte riktigt vad jag drog ut oss pa. Mina bromsar var inte dom basta. Jag tog det inte lugnt. Inte forsiktigt. Jag levde ut.
Tin bjuder pa risvin. Vi koper en resa till Nha Trang for nasta dag.
Hans James Ellroy
Tallar pa smaragdgrona sluttningar. Vyer over enfamiljsbyar som sprangt ut odlingsmark i dalgangarna. Vaxla ner, denna blir tung. Framskjuten position pa sadlen, all tyngd pa framaxlen, brostet over styret. Hjalp cyklen upp. Ett snett leende. Uppe. En banan blir tva. Guiden gissade min alder till 30. En banan till. Inte mycket blir sagt. "Jag har aldrig varit sa har trott i hela mitt liv" maktar Martin med. Det ar jobbigt. Men fan vad jag langtat. Vaxla upp. Helvete vad det gor utfor. Borde bett honom justera bromsarna igen. Tva fingrar pa varje. Latt upphojd positionen, tyngden pa bakgaffeln. Hitta ratt spar. Sa har fort har jag aldrig cyklat. Ramlar jag nu kan jag mycket val do. Inte bromsa for mycket. Lattt och smidig. Tva fingrar pa varje. Styra med bakbromsen. Vaga ta ut svangarna. Kram p fingrarna. Svett lamnar ogenbrynen, saltet svider i ogonen. Fokusera, du har langtat. Det ar farligt. Koncentrera dig. Kramp i laren, lagg ut dom fran sadeln.
Nere. Tittar upp. Jesus. Jag gjorde det. Fullandad lycka. Det var detta jag gick in hos Bikemasters i Limhamn for. Nu i Vietnam for jag min utdelning.
35km senare. Uppe i Da Lat igen pa Grooby Geckop Tours kontor. Jag har ofortjant bra kondition. Ett javla psyke och en rejal portion mod. "There is a thin line", The Kinks och Iron Maiden haller med. Jag visste inte riktigt vad jag drog ut oss pa. Mina bromsar var inte dom basta. Jag tog det inte lugnt. Inte forsiktigt. Jag levde ut.
Tin bjuder pa risvin. Vi koper en resa till Nha Trang for nasta dag.
Hans James Ellroy
