Hej hej halla dagboken
Sa inleder Bert Ljung manga av sina inlagg.
Efter julfirandet i Siem Reap lamnar vi for huvudstaden Phnom Penh. Vi tar in pa Guesthouse number 9 i backpacker tata Riverside. Ett riktgit guesthouseghetto-omrade som slingrar sig runt vastra kanten av en sunkig sjo mitt i myllrande PP. No 9 ar dock riktigt mysigt med haftigt luffig konstruktion. Maten ar god och vi intar sa gott som alla maltider har. Grattis biljard och utmarkta mojligheter till at stjala DVD-filmer ar nagra av hojdpunkterna. Ett annat raffinerat inslag ar alla afrikanska knarkkurirer som oppet dealar rokbara substanser och intar dom sjalva utan att minsta forsok till att dolja det. Nar jag tanker pa det skulle jag nog vilja pasta att halften av klientelet pa No 9 nyttjade mer an ciggaretter. Ni kan ju sjalva lista ut vilken halva halva MTy tillhorde. Nastan irriterande blev det nar man gick ut for frukost och resturangen badade i ett sotsliskigt hav av majadoft.
Hur som havar med den saken. Martin hittar ett SMS i sin mobil pa eftermiddagen vilket fortaljer att Per och Tina gjort som vi och befinner sig i PP, narmare bestamt pa sig pa Angkor International Hotel. Vi sammanstralar pa kvallen pa deras hotell och dricker ol. For att anvanda ett tveksamt utryck sa blir det ett kart aterseende. Mycket skratt och mycket ol. Ett gang man i fyrtioars aldern slar sig ner vid festens hojdpunkt. Vart bord. I taten for de nyanslutna ar en Belgare i exil som pastar att han ager en mangd lagenheter pa andra sidan gatan. Sant eller ej sa ar han oerhort underhallande och paminner mer om en italienare an en belgare i sitt konverserande. Skrytigt pa ett underhallande satt, val medveten om det, overdrivna gester och inte att undanhalla ett utseende som snarare lampat sig for barnforbjuden film an fastighetsaffarer. Flottig Jaromir Jagr frilla med ett val ansat skagg. Han blir eld och lagar nar han efter tva timmar forstar att vi ar svenskar. Han haller en lang harang om den germanska rasens overlagsna anlag och hyllar vikingarnas framfart i europa "shield, SPEAR, shield, SPEAR" visar han samtidgt som han faktar med armarna.
Martin pastar att han ska ut och ata med aterkommer utan kvallsvard och menar pa att "kvallen ar slut for mig" och avviker. Jag socialiserar en stund till, hogst okant hur lange och tar mig sedan hem, tillvagagangssatt ocksa det hogst okant.
Dagen efter mar Martin pyton och jag ratt bra. Ombytta roller for once. Vi gor lite marknader och letar ATM. Telefonkontakt med Stockholmarna resulterar i gemensam utflykt till Killing Fields och s21 dagen darpa.
Det var hart. Killing Fields var otackt med klader och benrester strodda pa marken dar man gick runt och fick berattat for sig att "mot det har tradet slog man ihjal barn och nyfodda hallandes i deras ben och sedan dumpade man dom har, i den har gropen".
For overkligt.
s21 var en plaga. Fotografier i rum efter rum med sargade kroppar. Stympade kroppar. Sonderslitna kroppar. Brustna blickar som berattade om ett helvete pa jorden utan slut. Nat pa fonster for att forhindra sjalvmord. Att bilderna inte hemsokte ens drommar ar ett mirakel.
Kambodja lider fortfarande. 70%av befolkningen ar kvinnor och halften ar under 22 ar. Det marks.
Nyar regnade bort. En trevlig middag avnjots med Per och Tina. Tillbaka till vart place for drinkar och tolvslag. En halvtimme in pa det nya aret sa min kropp ifran och det blev sangen for mig medans de andra krigade pa. Hedra dom som hedras bor. Tror jag laste lite innan jag somnade.
Vaknar lika nykter som jag somnade. Men magen. Herregud. Feber? Ja. Breakdown forkroppsligad. Bussen till Kampot ar ett helvete. Det storsta javla helvetet ar att av alla passagerare i bussen blir det ,inte helt oanat med facit i hand, vi som far sitta fem timmar pa ett par javla tragardsplaststolar! Hahaha! Helt otroligt. Dom har overbokat bussen. Vara platser ar upptagna och jag och Martin haffar at oss tva tomma stolar. Ett par kommer och ska ha den platsen Martin sitter pa som den bredvid. Han reser sig. Jag sitter kvar. Det ar lite som deen lekan man lekte pa fritids. Man gar runt ett gang stolar och nar musiken stannar ska alla satta sig. Gisslet da som nu ar att det ar en stol for lite pa plats. Sa varje gang musiken tystnar forsvinner en tavlingsdeltagre. Nu forsvann jag och Martin. Martin star som sag upp. Jag sitter ner och men vafan, inser dilemmet och reser mig. En batalj utkampas mellan 50% MTy och bussforetagets furher. Han drar in plaststolarna och jag skrattar honom overlagser i ansiktet. Han inser att vi inte bara komemr satta oss och Martin som star narmst borjar argumentera. Han drar ut stolarna igen och fragar oss efter vara vaskor. Han vill satta os pa en senare buss. men vi har ju gallande biljetter till denna och tjaffser forsatter. Han tror nu att han kan muta oss med 1 dollar var i refund. Jag trottnar och borjar skalla lite agressivare och kraver hans namn och nummer for "i will report your sorry ass" ungefar. Mitt utfall for inte onskad effekt och efter att han hojt refunden finner vi oss i mittgangen pa ett par roda plaststolar. Mina leder ar fruktansvart feber omma och kambodjas skumpiga grusvagar hjalper ingen. Inte minst mig. I Kampot var tanken att vi skulle besoka en overgiven tagstation som verkade intressant. Lite Urban Exploring. Googla Mamma och Pappa! Men vagen dit var for sargad for att anvandas och ombyggnadsprojektet skulle vara fardigt om tva mandader. Sa jag agnade tva natter i Kampot pa en toalett. More or less. Att jag sedan avnjot en chilli con carne forsta kvallen ar nog en av dom storsta mysterierna i modern diarrehistoria. Att ingen (Martin?! :)) hindrade mig ar det nast storsta mysteriet. Mysteriumet. Heroes 2 pa Geijersgatan 77.
Febern oroade mig lite. Dalig kombination med magen. Sa jag drog igenom Lonely Planets halsovardssidor och svepte i mig avslagen lemonad med socker och te med salt och vattten med.... ja jag vet inte allt. Iaf sa hjalpte ngt. For nar vi tar bussen upp till PP igen mar jag battre. Febern har avtagit.
En lang resa avlutas med arets blasning. Men vi far skylla oss sjalva. Trotta och framme i Saigon blit vi avslappta och vi vet inte var. Men vi vet vart vi vill. Och vi ar dar vi vill vara. Men vet inte om det. En promenad pa 5minuter hade tagit oss till vart tilltankta hotell. Men vi valjer istallet en halvtimmes asdyr taxi. Han bara korde runt och lallade med oss. Ratt kyligt av honom. Korkat av oss. Saigon 1 50%MTy 0.
Saigon ar valkomnande och trevligt. Hojdpunkten ar Chu Chi-tunnlarna. Googla!. Haftigt och ett konkret satt att ta del av vad vi kallar vietnamkriget. Aven War Rememnats-museet ar intressant om an fullproppat med japaner/koreaner/kineser.
En av eftermiddagarna agnas at idrottande. Influerade av skolidrotten i parken investerar vi i tva badmintonrack och ett fang fjaderbollar. Barbrostade kor vi loss bredvid tva andra badmintonlirande par. Skon kontrast: Fotbollspelande, badmintonspelande, skolidrottande, joggande i en vacker park. Pa andra sidan: en av varldens motorforodonstataste korsningar.
Blir utmanad av en Indonesisk kille som ar riktigt vass.
Mui Ne, Dalat och troligen Nha Trang behandlas i nasta kapitel.
For Mtyngre.blogg.se:
Buck Walker
Efter julfirandet i Siem Reap lamnar vi for huvudstaden Phnom Penh. Vi tar in pa Guesthouse number 9 i backpacker tata Riverside. Ett riktgit guesthouseghetto-omrade som slingrar sig runt vastra kanten av en sunkig sjo mitt i myllrande PP. No 9 ar dock riktigt mysigt med haftigt luffig konstruktion. Maten ar god och vi intar sa gott som alla maltider har. Grattis biljard och utmarkta mojligheter till at stjala DVD-filmer ar nagra av hojdpunkterna. Ett annat raffinerat inslag ar alla afrikanska knarkkurirer som oppet dealar rokbara substanser och intar dom sjalva utan att minsta forsok till att dolja det. Nar jag tanker pa det skulle jag nog vilja pasta att halften av klientelet pa No 9 nyttjade mer an ciggaretter. Ni kan ju sjalva lista ut vilken halva halva MTy tillhorde. Nastan irriterande blev det nar man gick ut for frukost och resturangen badade i ett sotsliskigt hav av majadoft.
Hur som havar med den saken. Martin hittar ett SMS i sin mobil pa eftermiddagen vilket fortaljer att Per och Tina gjort som vi och befinner sig i PP, narmare bestamt pa sig pa Angkor International Hotel. Vi sammanstralar pa kvallen pa deras hotell och dricker ol. For att anvanda ett tveksamt utryck sa blir det ett kart aterseende. Mycket skratt och mycket ol. Ett gang man i fyrtioars aldern slar sig ner vid festens hojdpunkt. Vart bord. I taten for de nyanslutna ar en Belgare i exil som pastar att han ager en mangd lagenheter pa andra sidan gatan. Sant eller ej sa ar han oerhort underhallande och paminner mer om en italienare an en belgare i sitt konverserande. Skrytigt pa ett underhallande satt, val medveten om det, overdrivna gester och inte att undanhalla ett utseende som snarare lampat sig for barnforbjuden film an fastighetsaffarer. Flottig Jaromir Jagr frilla med ett val ansat skagg. Han blir eld och lagar nar han efter tva timmar forstar att vi ar svenskar. Han haller en lang harang om den germanska rasens overlagsna anlag och hyllar vikingarnas framfart i europa "shield, SPEAR, shield, SPEAR" visar han samtidgt som han faktar med armarna.
Martin pastar att han ska ut och ata med aterkommer utan kvallsvard och menar pa att "kvallen ar slut for mig" och avviker. Jag socialiserar en stund till, hogst okant hur lange och tar mig sedan hem, tillvagagangssatt ocksa det hogst okant.
Dagen efter mar Martin pyton och jag ratt bra. Ombytta roller for once. Vi gor lite marknader och letar ATM. Telefonkontakt med Stockholmarna resulterar i gemensam utflykt till Killing Fields och s21 dagen darpa.
Det var hart. Killing Fields var otackt med klader och benrester strodda pa marken dar man gick runt och fick berattat for sig att "mot det har tradet slog man ihjal barn och nyfodda hallandes i deras ben och sedan dumpade man dom har, i den har gropen".
For overkligt.
s21 var en plaga. Fotografier i rum efter rum med sargade kroppar. Stympade kroppar. Sonderslitna kroppar. Brustna blickar som berattade om ett helvete pa jorden utan slut. Nat pa fonster for att forhindra sjalvmord. Att bilderna inte hemsokte ens drommar ar ett mirakel.
Kambodja lider fortfarande. 70%av befolkningen ar kvinnor och halften ar under 22 ar. Det marks.
Nyar regnade bort. En trevlig middag avnjots med Per och Tina. Tillbaka till vart place for drinkar och tolvslag. En halvtimme in pa det nya aret sa min kropp ifran och det blev sangen for mig medans de andra krigade pa. Hedra dom som hedras bor. Tror jag laste lite innan jag somnade.
Vaknar lika nykter som jag somnade. Men magen. Herregud. Feber? Ja. Breakdown forkroppsligad. Bussen till Kampot ar ett helvete. Det storsta javla helvetet ar att av alla passagerare i bussen blir det ,inte helt oanat med facit i hand, vi som far sitta fem timmar pa ett par javla tragardsplaststolar! Hahaha! Helt otroligt. Dom har overbokat bussen. Vara platser ar upptagna och jag och Martin haffar at oss tva tomma stolar. Ett par kommer och ska ha den platsen Martin sitter pa som den bredvid. Han reser sig. Jag sitter kvar. Det ar lite som deen lekan man lekte pa fritids. Man gar runt ett gang stolar och nar musiken stannar ska alla satta sig. Gisslet da som nu ar att det ar en stol for lite pa plats. Sa varje gang musiken tystnar forsvinner en tavlingsdeltagre. Nu forsvann jag och Martin. Martin star som sag upp. Jag sitter ner och men vafan, inser dilemmet och reser mig. En batalj utkampas mellan 50% MTy och bussforetagets furher. Han drar in plaststolarna och jag skrattar honom overlagser i ansiktet. Han inser att vi inte bara komemr satta oss och Martin som star narmst borjar argumentera. Han drar ut stolarna igen och fragar oss efter vara vaskor. Han vill satta os pa en senare buss. men vi har ju gallande biljetter till denna och tjaffser forsatter. Han tror nu att han kan muta oss med 1 dollar var i refund. Jag trottnar och borjar skalla lite agressivare och kraver hans namn och nummer for "i will report your sorry ass" ungefar. Mitt utfall for inte onskad effekt och efter att han hojt refunden finner vi oss i mittgangen pa ett par roda plaststolar. Mina leder ar fruktansvart feber omma och kambodjas skumpiga grusvagar hjalper ingen. Inte minst mig. I Kampot var tanken att vi skulle besoka en overgiven tagstation som verkade intressant. Lite Urban Exploring. Googla Mamma och Pappa! Men vagen dit var for sargad for att anvandas och ombyggnadsprojektet skulle vara fardigt om tva mandader. Sa jag agnade tva natter i Kampot pa en toalett. More or less. Att jag sedan avnjot en chilli con carne forsta kvallen ar nog en av dom storsta mysterierna i modern diarrehistoria. Att ingen (Martin?! :)) hindrade mig ar det nast storsta mysteriet. Mysteriumet. Heroes 2 pa Geijersgatan 77.
Febern oroade mig lite. Dalig kombination med magen. Sa jag drog igenom Lonely Planets halsovardssidor och svepte i mig avslagen lemonad med socker och te med salt och vattten med.... ja jag vet inte allt. Iaf sa hjalpte ngt. For nar vi tar bussen upp till PP igen mar jag battre. Febern har avtagit.
En lang resa avlutas med arets blasning. Men vi far skylla oss sjalva. Trotta och framme i Saigon blit vi avslappta och vi vet inte var. Men vi vet vart vi vill. Och vi ar dar vi vill vara. Men vet inte om det. En promenad pa 5minuter hade tagit oss till vart tilltankta hotell. Men vi valjer istallet en halvtimmes asdyr taxi. Han bara korde runt och lallade med oss. Ratt kyligt av honom. Korkat av oss. Saigon 1 50%MTy 0.
Saigon ar valkomnande och trevligt. Hojdpunkten ar Chu Chi-tunnlarna. Googla!. Haftigt och ett konkret satt att ta del av vad vi kallar vietnamkriget. Aven War Rememnats-museet ar intressant om an fullproppat med japaner/koreaner/kineser.
En av eftermiddagarna agnas at idrottande. Influerade av skolidrotten i parken investerar vi i tva badmintonrack och ett fang fjaderbollar. Barbrostade kor vi loss bredvid tva andra badmintonlirande par. Skon kontrast: Fotbollspelande, badmintonspelande, skolidrottande, joggande i en vacker park. Pa andra sidan: en av varldens motorforodonstataste korsningar.
Blir utmanad av en Indonesisk kille som ar riktigt vass.
Mui Ne, Dalat och troligen Nha Trang behandlas i nasta kapitel.
For Mtyngre.blogg.se:
Buck Walker
Kommentarer
Trackback
