MTyngre

Angkor temlpena var exakt lika fantastiska som jag vantat mig. Man kannewr sig valdigt liten nar man gar omkring och beskadar en kultur av sadan dignitets efterlamningar.

Jul firades saledes i Siem Reap. Pa dagen gjorde vi var andra angkor-utflykt och pa kvallen borjade vi med middag och ol pa en resturang nere i centrum. Dar fick vi snart sallskap av ett svenskt par (eller ja, han var Canadensare men bott i Sverige i sex ar). Tjejen (glomt namnet, man traffar sa satans manga) var overlycklig over att fa skala till svenska julvisor och vi gjorde henne inte besviken.
Borden slogs samman och kortspel varvades med Fia med knuff nagot som killen (Jeremaine, hans namn kommer jag ihag) tyckte var fantastiskt roligt.
 
Nar notan skulle betalas radde det en hel del oklarheter over hur manga ol som hade avsmakats. En ol kostade ungefar fyra svenska kronor sa vi hade bestallt hit och dit. Men ingen trodde riktigt pa att vi sankt 6L var sa kapellmastaren alias hovmastaren fick tillkalas och efter lite debatt var alla nojda.

Ett annat svenskt par anslot julfirandet och alla var rorande overens om att det var dags for starkare drycker. Sagt och gjorde omlokaliserade vi oss till Temple Bars overvaning dar vi gjorde anhalt tills stangningsdags. Mitt emot hos lag Siem Reaps hogborg Angkor What? vilket blev nasta stopp pa bar hoppandet. Martin avvek efter en stund och likasa gjorde Jermaine med dama. Men forst efter att sistnamnde man ackompanjerad med undertecknad slukat en A-bomb (Absinth i energidryck)
I slutstriden var jag alltsa med Per och Tina, det sist tillkomna firarna. Vi delade tva pitchers och pratade forhallande och Stockholm vs Malmo samt tiggarbarnen pa gatan hade hade faktiskt riktigt mysigt. Javligt sympatiska personer. Klockan narmade sig fyra och vi bestamde oss for att gora skillnad betraffande sista diskussionsamnet. Sagt och gjord lamnade vi Angkor What? at sitt ode och gick ut pa gatan.

Direkt far vi ett tiotal barfota, traskladda barn runt oss. "Mooni, mooooni". Men nej. Det vi kommit fram till var oerhort nyckert med tanke pa substanserna i vara kroppar. Vi skulle ge dom mat. Sa vi frade om dom ville ha "food" och de allra flesta nappade. Gatukoket var bara metern ifran sa Pommes-tallrikar och kycklingar vingarbestalldes. Jag hade en kid pa mina axlar och en i famnen och Per och Tina bar pa nagot liknande. Dom sma kikade in i vagnen och sag helt saliga ut.

Maten kommer och betalas och vi satter oss pa trotoarkanten och delar ut. Dom skiner verkligen upp och tar for sig, inte sjalviskt utan lite pommes i taget sa att dar finns till alla.

Dock hanger lite barn i periferin och jag gar bort till en kille som sitter och snyftar i en trappuppgang, stracker fram pommestallriken mot honom. Men han bara vander bort huvudet och fortsatter tyst grata. Upprepar mina matningsforsok utan framgang. Stockholmarna gar likasa bet pa sina forsok.
Situtationen var javligt obehaglig. Varfor ville vissa kids inte ha mat? Det var inte som att dom var tokmatta efter ett rejalt julbord.

Sanningen ar nog sa javlig som att foraldrarna, som skickar ut barnen pa tiggarstrak, forbjuder dom att ta mat for att vi istallet ska ge dom pengar. Dom kan ocksa varit for sjuka for att ata, men det kandes inte sa.

Maktlos, trott och forvirrad over situationen, samtidigt stolt och glad over att gjort nagot bra tog jag en moped tillbaka till Martin och Family Guest House.

Nar jag berattar for Martin dagen darpa om nattens handelser fragar han enkelt " Vad gjorde barnen ute klockan fyra pa natten?"

Ja, fan. Bara det liksom.


Buck.