MTyngre

Du köper din iPod. Den är allt du ngnsin önskat dig. Den rullar på bra och du lär dig alla finesser och den samarbetar asbra med dig. Månaderna flyter på och produkten gör verkligen sitt jobb på ett förbluffande bra sätt. Nästan för bra. Du slutar ge varan den uppmärksamhet den förtjänar, börjar ta den för givet. Lik förbannat fortsätter den göra sitt. Men du känner inget behov av den längre.
Så kommer en uppdatering. En ny nano. Smärtare. Läckrare. Sexigare. Du testar den i butiken. Jisses. Nu klickar direkt. Ett beroende uppstår. Trots att du hemma har en fin fungerande ägnar du den inte en tanke. Du vill ha den nya. Den upptar dina tankar. Nästan som ett förhållande. Ni har bara setts en gång, men du är hooked, du är besatt.

Du återvänder till butiken. Smeker den. Provlyssnar. Ljudet klingar. Mint. Du bedrar din gamla trogna iPod 2gb. Du åtrar den nya. Priset kvittar. Samvete och moral får stå tillbaka. Du känner att känslorna är besvarade, Den matta silverytan talar till dig. Åtrar dig tillbaka. Klär av dig med sitt rullhjul. Eggar dig. Det är nytt och spännande.

Du har bestämt dig. Du ska köpa den nästkommande dag då din lön trillat in.

Du går hem och väntar på lönen. Den nya 4gigs iPoden upptar alla dina cellers verksamhet. Du är beroende, Som en missbrukare. Du lever på tron om att det är besvarade känslor. Du vet att det är så. Du såg ju hur silvret glänste mot dig. Just dig. Det vet du. Du tänker ut diverse kärleksförklaringar.

Lön.

Du går till affären.

Hyllan för 4gb iPods gapar tom mot dig. Hyllornas vita metall skrattar dig rakt i ansiktet.

Du känner dig smutsig. Eller hur? Du trodde. Du visste. Du levde. Du tänkte. Du andades. Du var. Du glänste. Du hade planer. No more.

Den är med någon annan nu. Du känne dig lurad. Lurad. Men av vem? Lurad av dig själv? Du hade ju faktiskt inte betalat den än. Men silvret... Was it all imagine?

Hyllan för 4gb iPods gapar tom mot dig. Hyllornas vita metall skrattar dig rakt i ansiktet.