MTyngre

Har har man varit ute pa bio pa Leichester Square och ska hem och sova innan rundvandring imorgon. Pa dorm. dorren ar ett a4 uppklistrar BUCK WALKER Room 8 Bed 6 PLEASE COME TO RECEPTION". Val dar, ny lapp: PLEASE CALL 07503718290 URGENTLY.

Jojo, om det numret hade existerat sa. Klapare.

Ring garna igen, bara trevligt, men ge mig en sportslig chans att ringa upp dig igen! :)


Genertor Hostel Rejects
BUCK

Tack! Tack. Fran fyllesnack hos Ronald till vattenkastning pa Vietnameser! Inte utan dig. Tankte beratta lite om flygplatsen i Manila.
Du ska till terminal 1 for att flyga till Hong Kong. Dit tar du dig med Airport Shuttlebus, gratis. Daremot kostade det 40pesos att antra Puerto Princesas flygplats, kanske liknande pa ovriga.

Terminal 1 ar kall. Overjavligt svinkall. Jag var dar i 20h typ. Manga vanliga leende och god adobo men kallt, kallt! jag sov helt okej pa stolsraderna. Kanske 3h samanlagt. Scarfsen ar suveran, kombinerad kudde och ogonbindel.

Det var inga problem att bli incheckad med bagage till London!

Att lamna Manila kostar forbluffande 750pesos! Man kunde inte vaxla Hong Kond dollars har idag. Dom var slut.

Verkar ha lost sig med Easy Jet for min del. Dom har skickat nagot helvete iaf som ska ta mig hem.

Skot om dig sa hors vi brorsan!

"Lets check it out, maybe they have Sprite"! :)

Hans

Efter ett uppehall pa en manad och 13 dagar sa kanner jag att det ater ar dags for mig att ge lite reflektioner om vad vi hittar pa har i fjarran oster. Trodde detta skulle vara en latt uppgift men ser nu att jag inte bara ska summera vara senaste dagar pa Filippinerna utan aven en del dagar i Vietnam. Aja

Here we go!

Efter ett par harliga dagar i Saigon (Ho Chi Minh City for den mer avancerade) sa drog vi vidare norrut i Vietnam till Mui Ne. Har var det planerat att man antligen skulle fa lov att kanna sanden under fotterna och det salta havsvattnet doda ens ogon aterigen. Kommer av bussen och 10 man overfaller oss med massa olika hotellerbjudande, det ena battre an det andra. Jag och Hans kande att vi blivit tillrackligt hard core och bara sa "no thanks" och satte kurs mot Mellow hotell. Dar var det dock fullbokat sa vi fick ga en bit innan vi hittade en riktigt fin Bungalow som var var for 10 dollar natten. Vi sprang snabbt ner pa stranden dar Mr. Fridlund inte var sen att kasta sig i det bla. Jag (som hade klagat over bristen pa bad de senaste veckorna) bara la mig ner och insop lite sol. Vi hittade sedan ett billigt matstalle som bjod pa fin grillad fisk innan vi begav oss hemmat med en flaska rom for 15 kr och lite cola. Kvallen var fullbordad.

Dagen efter var det aterigen dax for en mopedutflykt och jag kande mig som ett barn nar jag vaknade da jag skulle vara Mr.Driverman. Mopeden hyrdes och lite bensin kastades i innan vi gav oss ut pa dem oppna vagarna. Dagens destinationer var Red sand desert, White sand desert och Red canyon. Hans fick agera Tina Torner bakom mig med en karta i sin hand som bestod av ett visitkort fran ett av hotellen. Efter en 15 minuters korning med millimeter precision sa kunde vi se en massa sand vid vagens slut. Val dar sa korde vi in var farkost till sidan dar en man tog i mot vara hjalmar och hangde dem pa styret. Detta skulle visa sig vara borjan pa en het batalj med ord om varandras dodsoden.
Vi drog in i oknen som faktiskt var en oken. Jag ar samst pa att uppskatta saker men skulle nog vilja pasta att det var 90x70 m stort. Men bara massa rod sand. Vi hade aven ett entourage pa ca 12 kids bakom oss som ville hyra ut deras hemmagjorda slador sa att man skulle kunna aka ner fran sandhogarna. Samtidigt som vi gick runt dar i sanden och tittade oss omkring sa skrek barnen i kor om att vi skulle hyra. Efter att vi lyckats fa ner det till en tredjedel av deras utgangspris sa satte vi oss ner pa deras bit plastgolv (sant som man hade i sina badrum back in the days) och gled ner. Lagom kul men man var liksom tvungen att ha gjort det. Nar vi val kommit tillbaka till var moped sa kande jag mig extremt torstig sa vi satte oss ner pa en resturang och bestallde in vatten. Detta var dock inte den resturang som vi hade stallt var moped utanfor....
Dricker upp vart vatten och vandrar sedan over till var vita Yamaha. Agaren kommer da ut och sager "Money" och haller fram sin hand. Hans suckar tung och sager ingenting. Jag fattar inget men det slar mig snabbt att dem vill ha betalt for att dem haft "koll" pa var moped. Jag borjar argumentera om att jag tyckt att det varit en shcysst deal om dem sagt till oss fran borjan om att dem skulle ha betalt for da hade jag bara stallt den pa andra sidan vagen. Dem borjar skrika mer och mer pa oss och blockerar var vag darifran. En aldre man spottar i marken samtidigt som han svar at oss. Jag tankte ge dem 5000 dong vilket ar ca 3 kr men tittade upp pa Hans som stirra pa mig med en blick som sa "Ohhh no you don't". Jag hoppar pa moppen och borjar backa ut. Da borjar dem skrika pa oss "I hope you die" och borjar iscensatta traffikolyckor. "Jaja" tankte jag och forsatte att leta mig mot vagen. Dem fortsatte att skrika pa oss:
"I hope you die and you go to hell!"
"Well see you there" sa jag snabbt och startade maskineriet. Hans hoppar pa och agaren kommer nu upp mot oss och sager nagot som jag inte riktigt lyckas uppfatta. Hans, som varit sa lugn under hela munbajsandet, fick nu se sin bagare rinna over och skickade en liter vatten over killen. Jag kande att det var min signal att dra dar snabbt ifran sa vi gasade snabbt ivag nojda att vi lost det hela pa ett sa moget och seriost satt som mojligt.

Red Canyon var en mega spricka i marken dar vi sprang runt lite och Hans gjorde lite runskrifter ala 2000-talet (= Rispa in lite grupptillhorligheter i den roda leran med en pinne). Traffade sedan tolvariga An som sprang upp till oss for att snacka lite strunt. Efter att vi avklarat dem vanliga fragorna where are you from och what's your name sa fick jag syn pa Ans roda korg som han hade i handen och undrade vad han hade i den. Da strackte den lilla parvel ner sin hand och tar upp en stor svart/brun rund sak som jag snabbt identifierar till att vara Kobajs. Han undrar om jag vill ha men jag tackar snallt nej. Vi tackar for oss och skakar hand (sjalvklart med hans kobajs hand) och fortsatter till Whitesand desert. Och vilken oken detta var. Riktigt javla lackert. Forst kom en vacker lite sjo sen bara lag den dar nastan kritvitt. Riktigt javla stor. Efter att  vi varit nojda med var dagsutflykt och jag dragit av varenda tuktukchauffors-kommentar som jag samlat pa mig pa var resa sa drog vi oss hemmat. Kanonfina vagar langst kusten avlosta varandra. Vi sag An, nu pa andra sidan vagen, som fortfarande var ute och samlade pa sig koskit. Vi bada hade brant oss efter var lilla utflykt. Eller jag skams nastan att pasta att jag brant mig om man jamforde med det Hans hade lyckats med. Han var verkligen helt rod dar hans klader inte lyckats skydda han under dagen. Sag ut att gora riktigt ont. Han gick och la sig tidigt med ett en centimeter tjockt lager aftersun pa hela kroppen medans jag drack ol med tre killar fran Australien.

Dagen efter drog vi till Dalat uppe i bergen. Fantastiska omgivningar. Otroligt gront sa langt ogat kunde na. Nan nackdel? Ja det skulle vara det att vid frukost var det ca 10 grader och det blev som varmast 18 grader under hela dagen. Element pa rummet? Galen!? Har skulle det sparas pengar sa vi kastade in oss i ett kallarum utan element och ett fonster som inte gick att stanga! Vi drog ut pa en motorcykeltur dar dem visade upp det "riktiga" Vietnam. Detta var nat jag aldrig trodde jag skulle fa se i detta land. Skog overallt, typ svenskskog! Vietnam verkar vara ett riktigt sjalvforsorjande land. Behover man nat - sa odlar man det. Vi borjade som sagt uppe i bergen i 10 grader Mr.östling som var dagen till ara kladd i ett par shorts hoppade pa en motorcykel och resan paborjades. Hans var betydligt mer rutinerade efter alla hans turer i dem svenska fjallen sa hans mundering fanns det inget att klaga over. Vi drog ner for bergen dar det var betydligt varmare och fick se allt fran kaffeplantage till hur man gjorde silke. Jag och Hans passade aven pa att kaka tva silkesmaskar var, smakade lite salt (usch vad jag vill skriva "Slammigt men mattande" men det vore en logn).

Efter Dalat blev det Nah trang som var ratt segt. Vi bada var forkylda sa vi varken drack eller gjorde nagra utflykter. Vi borjade dock kolla upp var resa till Manila och Filippinerna. Anda gisslet var bara det att man var tvungen att ha sin utresa klar innan man fick lov att entra landet. Jag visste inte om jag ville stanna kvar ute sjalv eller aka hem med Hans och nu hade jag ca 3 timmar pa mig att bestamma mig. Tur var da att jag laste att varldens basta vanner skulle befinna sig i Spanien i mars manad sa angestattackerna kunde antligen fa sig ett slut.

Efter Nah Trang blev det nattbuss med mycket Magnus Tingsek till Hoi An dar vi sydde upp lite klader (det visade sig att vi valt samma jacka att sy upp) och drack 2 kronors ol i trevligt sallskap med en australiensiskfamilj. Ja just det! Vi kollade aven in stadens stolthet, den japanska bron som var enastende.....NOT!

Efter Hoi An sa drog vi till Hue dar det mest regnade sa vi holl oss mest inne letandes efter resor hem till Europa. Efter ett par dramatiska timmar dar visa hemsidor ville fungera och andra inte sa satt vi bada glada och nojda som innehavare av tva biljetter till London.
Vi drog aven ut pa en resa runt det omrade som separera Nordvietnam fran Sydvietnam (Med USA i spetsen). Det var svart att fa ett helhetsintryck av det hela da det nufortiden bara var skog och stora slatter och inte massa bombhal och sonderskjutna tanks som jag hoppades pa. Vi fick dock nojet att ga ner i ett nytt tunnelsystem. Denna gangen var det tunnlar som dem civila anvandt sig av under kriget och vi var som mest 23 meter under jorden. Jag och Hans gjorde vart basta for att underhalla var kvinnliga guide som gav ifran sig ett par harliga fnitter da och da.

Sedan flog vi fran Hue aterigen ner till Saigon dar vi hade 17  timmar att doda till nasta plan till Manila avgick. Vi vagrade checka in pa ett hotell sa vi kopte ol och kollade sen pa bio. Vi delade en lovers combo bestande av en popcorn och tva lask och firade vart tva manaders forhallande i Asien.

Val pa flygplatsen sa forsokte jag somna ratt snabbt men det gick sadar da alla vietnameser gick fram, fick syn pa mig dar jag lag i mitt horn, fnissade lite, gick darifran, kom tillbaka - denna gangen med fem andra. Hans gjorde det basta av situationen och gick ner och kopte mer ol och satte upp lite MFF relaterad propaganda.

Efter ca 4 timmars somn (en timme for Hans) sa vakna vi upp friska och glada. Resan till Manila gick bra dar vi till och med bjods pa en fin Biffmaltid och en konstig lila efterratt som Hans beskrev som "Den var god. Men jag skulle nog inte vilja ata tio pa rak". Val i Manila sa fixa vi ett 59 dagars visum innan vi akte till Malate Pensionat. 7 dollar var(!) for ett skankigt vandrarhem var lite val mycket ansag jag men fick helt enkelt gilla laget. Gick ner pa gatan till en kvarterskrog dar aldre engelska man satt och raggade upp yngre Filippinska flickor (Vem forsoker dem lura egentligen? Lont att kopa dem massa drinkar till dem...) Jag kopte in en San Miguel for 6 kr och sen en av den legendariska Red Horse olen. En svenskkille hade tipsat oss om dem. Pa flaskorna sa star det ingen alkoholsats men efter den olen sa kandes det som om jag druckit 4-5 st vanliga. Ingen av oss gilla staden da den verkade skitig och marklig. Vid varje serios resturang/bank stog det bevapnade vakter. Och nu menar jag inte en batong i ett holster ala Sverige. Utan nu menar jag en stenhard kille i ett par Ray Ban pilot brillor och en skarpladdad Hagelbossa i navarna som bara vantade pa att fa saga "Hasta la vista babay!".
Vi kakade kollade lite Two and a half men pa var dvd innan vi somnade hyffsat tidigt.
Dag tva i den Filippinska huvudstaden borjade med att Hans ringde ner till staden Donsol for att forhora sig om dem beromda valhajarna var pa plats. Nar han fatt ett positivt besked sa paborjade han nasta steg i operationen: Hitta en buss som kunde ta oss ifran denna staden fortaren kvickt! Nackdelen var bara den att detta var inte Thailand dar man kunde ga ner pa gatan och man genast fick 97 travelagents efter sig. Har var det istallet att ringa en kille som visste lite om en annan kille som gav en ett nummer dar dem sedan gav oss en adress. Lite som Snoop dog hade sagt 'I know a guy that knows a guy, that knows a guy, that rob people". Efter ett mindre dektektivarbete hade Hans slutligen fatt fram ett namn pa ett bussbolag och en adress. Vi drog dit bokade en resa men hade inga pengar pa oss. Nar man tittade ut sag man ett hundratal arbetslosa manniskor och det sista vaktena sa innan vi gick pa jakt efter en bankomat var "Be careful". Bankomaten hittades och resan bokades.

Resan var seg som fan och bor darfor inte namnas utan bara fortrangas...
Donsol var en somnig stad som bara levde pga att valhajarna valde att kaka utanfor dess kust. Dag tva sa akte vi ut i perfekt vader med ett trevligsallskap bestaende av en norrman, en amerikan, en spanjor och en fransman. Hans var overtygade om att dem tva sistnamnda var homosexuella. Redan efter nagra minuter in pa resan kande jag att nagot inte riktigt stog ratt till med min mage men forsokte bara att ignorera det. Efter att magen sagt till mig "You can run but you can not hide" en tionde gang sa kande jag att detta kommer inte halla. Jag fragar snallt kaptenen efter en toalett och han tittar underligt pa mig. Da kommer var guide och pekade pa vattnet. Samtidigt som bondmelodin "To live or let die" spelades upp i mitt huvud sa sprang jag langst bak pa baten och...forenade manniskan med naturen. Det ovriga resesallskapet var fullt sysselsatta med att spanna in delfinerna som simmat upp brevid oss sa jag skickade ett tack till the big man upstairs for denna disstraktion.

Innan vi fatt hoppa pa batarna sa hade vi fatt se en introfilm om att man skulle respektera djuren ,att man bara fick vara en bat per valhaj (= 6 pers), inte komma for nara och yada yada yada. Allt detta skulle visa sig vara bullshit. For sa fort en bat hade fatt syn pa en val sa stormade alla dit och hoppade i vattnet. Vi hade nog cirklurat i en timme innan en bat fick syn pa en haj och alla kastade pa sig sin utrustning och guiden bara skrek "go go go!". Val i vattnet var det ett gatlopp fram till det stackars djuret och alla knep var tillatna. Nan kille tog tag i mina axlar och drog mig bakat. Men javlar vad maktigt det var! Valhajen var ca sju meter och sju meter later inte stort i text. Men jag kan lova er, nar man ligger brevid den sa ar S-J-U meter stort! Andra gangen vi hoppade i sa tappade jag var undervattenskamera i hoppet sa nar jag val kommit i vattnet sa forsokte jag leta reda pa den. Tittade hoger inget dar, tittade vanster ing... ett tva meter stort huvud kom rakt mot mig. Skit i kameran tankte jag och drog efter valen. Allt som allt var vi i 4 ganger dock samma valhaj varje gang men det var riktigt maktigt. Nar vi val kom av baten sa kande man sig som ett litet barn som fatt varldens basta leksak i present och varlden bara log mot en.

Efter Donsol sa bar det av till en liten o vid namn Malapascua med kankse 300 invanare. Akte ut pa en snorklingstrip dar vi bland annat sag ett nerskjutet japanskt fartyg fran WW2 och simmade runt i kristallklart vatten dar jag utmannade nagra clownfiskar (Nemo). Dag tva akte vi ut pa annu en utflykt nu lite langre ut till en helt perfekt o som knappt ens guds egna hand skulle kunna skapa. Eller som jag beskrev det "Detta ar som en windows XP bakgrunds bild!". Perfekt, PERFEKT vatten och inte ett hus i sikte. Kim som guiden hette som aven blivit lite av var van grillade forst upp underbar kyckling och sedan fisk och blackfisk undertiden jag och Hans snorklade efter skoldpaddor (utan lycka, men jag ska se en innan jag aker hem!). Med pa resan var tyvarr aven 7 kineser. Dem vill inte bli brunna for det anses inte som snyggt sa dem tacker sig sjalva med allt dem kan komma over. En av tjejerna satt i en regnjacka under hela resan dit och hem och bara tittade rakt fram surt. Och nu snackar vi liksom i 5 timmar! Kim gillade dem inte heller. Dem klagade pa alla och allt och under var maltid vande han sig mot mig med ryggen mot "dem" och suckade och sa "Crazy people". Han bad senare om ursakt om vi tyckt han varit underlig och sa att det var hans forsta och sista resa med kineser. Kvallen avslutade pa stranden med tre flaskor rom, 2 killar fran USA och en tjej fran Tyskland. Ovanfor oss sa stralade miljontals stjarnor. Och nar ni laser detta sa tanker ni bara att jag overdriver, men jag menar verkligen det. Ju mer man tittade upp ju fler dok upp. Magiskt!

Har ifran blev det sedan Cebu, Filippininernas andra storsta stad dar vi sedan flog vidare till on Palawan dar vi nu ar. Aakte ifran huvudstaden Puerto Princesa till Sabang dar vi akte in i en underjordisk flod. 8 km rakt in i ett berg. Javligt frackt. Tavlar aven om att bli ett av varldens nya sju underverk. Hans har lovat att dra sitt stra till stacken genom att rosta soma aldrig forr. Vi kom sen pa att det inte fanns nagra bankomater pa hela on forutom i just Puerto Princesa och vart cash flow borjade sakta men sakert forsvinna. Darfor fick vi atervanda hit till Puerto Princesa som vi far nagra dagar sedan verkade trakig men idag sa blommade staden. Blev lite fika och en vandring pa en lokala marknaden innan vi hamnade pa detta svettiga internetkaffet dar Hans nyss hintade mig "Jag maste snart dra. Kommer svettas ihjal har inne!"
Imorgon drar vi till Port Barton dar det ska vara bra strander och snorkling sa det blir val lite strandhang dar.

Kan ju aven papeka vara olika hemresedatum:
Hans kommer att flyga fran Manila den 20 feb och landa i London den 21 for att sedan spendera nagra dagar dar med fotboll,pints och en massa Footballfactory citat.
Jag kommer att flyga fran Manila den 7 mars och landa den 8 mars i London. Om allt gar som det ska och min budget haller sa kommer jag darifran aka ner till Spanien och Marbella en vecka med gott umgange och fotboll for att sedan atervanda hem till B-flow den 15 eller 16 mars (troligtvis den sextonde)

Om ni undrar vad jag ska gora nar jag ar ensam sa bokade jag precis en resa till Boracay har pa Filippinerna som ska ha en av varldens vackraste strander.


Detta blev aterigen ett langt inlagg fran min sida och jag vet att en del dar hemma klagar over att jag ska skriva sa mycket men hey! Deal with it!

Life will smile for you

Detta ar Martin ö som signar ut - SLUT!

Hej hej alla dar hemma!

Vill bara snabbt meddela att vi nu befinner oss pa Filippinerna!

Har badat med valhajar och idag sa var vi pa antagligen den vackraste platsen vi bada beskadat.

En storre uppdatering om dessa tva handelser och allt annat som hander runt omkring kommer att komma i dagarna.

Vi har aven fixat ett nytt telefonnummer som ni kan na oss pa. Men det ar samma regler som vi hade innan:
Ringer ni betalar ni - Ringer vi, betalar vi

09159913414

Karlek till nara och kara!

Martin och Hans

Vi har gjort mycket. Vi har traffat manga. Vi har sett mycket. Vi har upplevt mer. Sallan, med ett ytterst fatal som undantag, har en dag forflutit utan att vi antingen varit ute pa tur eller rest mellan orter. Givetvis har det chillats pa strander vilka saknar motstycke i storre delen av varlden. Det tar jag mig dock friheten till att benamna som aktivitet!

Snorklingsutflykter, tempelbesok, utflykter till historiskt intressanta platser, motorcykelutflykter ut pa landet. turer ut till local byar, till dalgangar, hisnande mountainbikeakning, djungeltrekking, mopedutflykter i vanstertrafik, spy-fyllor pa vietnamesiska bakgator, svamp-milkshakes, utomjordingar och skrik i duschen,  thaimassage, langkawi-love, Sex on the beach, scarfshopping, shopping, pastadda huggormsbett, Massakern i Trang, nattag till Bangkok, diarre pa nattag till Bangkok, PhiPhiPatrik, PhiPhiHeidi, Stockholmarna, Jul i Siem Reap, hoppa i vattenfall, under ett vattenfall, skjuta skarpt i Phnom Penhs mer tveksamma omraden, 5h pa en plaststol i en mittgang i en buss i Kambodja, BarBrostadBadminton i Saigon, Talt pa Koh Mook, Vattenbrynswrestling,  helskagg, BarangBarangFalangFalangjeeee-Chris, Conor "im so focking pissed off right now, give me a Boooomers", Claudia!, Mr Bird Mr Bird, Kimao, Osbourne Cox?, Vandaliseringen i Battambang med tillhorande flykt och maskering, Tungkyssar, Yum pa Koh Mook, Emerld Cave, Elephant Waterfall, Reven, Koh Tarutao, Forradisk Pad Thai, Fler scarfsar, Marknader, Chang beer, Leo beer, Rom och cola, Rom och Sprite, Klibbningar, Fotografier, ett halsband med en snacka pa, Tingsek, Martins mobilhogtalare, Prutningar, Rabaldret i Mui Ne, Oknarna i Mui Ne, Coldplay, Karaoke pa en buss, Avhuggna grishuvuden, Dodsbaken i Ko Chang, Stolden i Battambang, Martins dagboksskrivande, Bocker, Malmo FF, beachparties pa Phi Phi, Tyskadaman pa PhiPhi, THE ROCK!, Scambus, hotellrum, Dalat!, Katie&Jenna, Socker i kaffet, formiddagsdrickande for tva kronor olen, tuktuks, horor, "whe aaa yooo fooom?"


Men framfor allt: 50% MTy! Manlig karlek nar den ar som bast!

Buck
Hue, Vietnam

Sa inleder Bert Ljung manga av sina inlagg.

Efter julfirandet i Siem Reap lamnar vi for huvudstaden Phnom Penh. Vi tar in pa Guesthouse number 9 i backpacker tata Riverside. Ett riktgit guesthouseghetto-omrade som slingrar sig runt vastra kanten av en sunkig sjo mitt i myllrande PP. No 9 ar dock riktigt mysigt med haftigt luffig konstruktion. Maten ar god och vi intar sa gott som alla maltider har. Grattis biljard och utmarkta mojligheter till at stjala DVD-filmer ar nagra av hojdpunkterna. Ett annat raffinerat inslag ar alla afrikanska knarkkurirer som oppet dealar rokbara substanser och intar dom sjalva utan att minsta forsok till att dolja det. Nar jag tanker pa det skulle jag nog vilja pasta att halften av klientelet pa No 9 nyttjade mer an ciggaretter. Ni kan ju sjalva lista ut vilken halva halva MTy tillhorde. Nastan irriterande blev det nar man gick ut for frukost och resturangen badade i ett sotsliskigt hav av majadoft.

Hur som havar med den saken. Martin hittar ett SMS i sin mobil pa eftermiddagen vilket fortaljer att Per och Tina gjort som vi och befinner sig i PP, narmare bestamt pa sig pa Angkor International Hotel. Vi sammanstralar pa kvallen pa deras hotell och dricker ol. For att anvanda ett tveksamt utryck sa blir det ett kart aterseende. Mycket skratt och mycket ol. Ett gang man i fyrtioars aldern slar sig ner vid festens hojdpunkt. Vart bord. I taten for de nyanslutna ar en Belgare i exil som pastar att han ager en mangd lagenheter pa andra sidan gatan. Sant eller ej sa ar han oerhort underhallande och paminner mer om en italienare an en belgare i sitt konverserande. Skrytigt pa ett underhallande satt, val medveten om det, overdrivna gester och inte att undanhalla ett utseende som snarare lampat sig for barnforbjuden film an fastighetsaffarer. Flottig Jaromir Jagr frilla med ett val ansat skagg. Han blir eld och lagar nar han efter tva timmar forstar att vi ar svenskar. Han haller en lang harang om den germanska rasens overlagsna anlag och hyllar vikingarnas framfart i europa "shield, SPEAR, shield, SPEAR" visar han samtidgt som han faktar med armarna.

Martin pastar att han ska ut och ata med aterkommer utan kvallsvard och menar pa att "kvallen ar slut for mig" och avviker. Jag socialiserar en stund till, hogst okant hur lange och tar mig sedan hem, tillvagagangssatt ocksa det hogst okant.

Dagen efter mar Martin pyton och jag ratt bra. Ombytta roller for once. Vi gor lite marknader och letar ATM. Telefonkontakt med Stockholmarna resulterar i gemensam utflykt till Killing Fields och s21 dagen darpa.

Det var hart. Killing Fields var otackt med klader och benrester strodda pa marken dar man gick runt och fick berattat for sig att "mot det har tradet slog man ihjal barn och nyfodda hallandes i deras ben och sedan dumpade man dom har, i den har gropen".

For overkligt.

s21 var en plaga. Fotografier i rum efter rum med sargade kroppar. Stympade kroppar. Sonderslitna kroppar. Brustna blickar som berattade om ett helvete pa jorden utan slut. Nat pa fonster for att forhindra sjalvmord. Att bilderna inte hemsokte ens drommar ar ett mirakel.

Kambodja lider fortfarande. 70%av befolkningen ar kvinnor och halften ar under 22 ar. Det marks.

Nyar regnade bort. En trevlig middag avnjots med Per och Tina. Tillbaka till vart place for drinkar och tolvslag. En halvtimme in pa det nya aret sa min kropp ifran och det blev sangen for mig medans de andra krigade pa. Hedra dom som hedras bor. Tror jag laste lite innan jag somnade.

Vaknar lika nykter som jag somnade. Men magen. Herregud. Feber? Ja. Breakdown forkroppsligad. Bussen till Kampot ar ett helvete. Det storsta javla helvetet ar att av alla passagerare i bussen blir det ,inte helt oanat med facit i hand, vi som far sitta fem timmar pa ett par javla tragardsplaststolar! Hahaha! Helt otroligt. Dom har overbokat bussen. Vara platser ar upptagna och jag och Martin haffar at oss tva tomma stolar. Ett par kommer och ska ha den platsen Martin sitter pa som den bredvid. Han reser sig. Jag sitter kvar. Det ar lite som deen lekan man lekte pa fritids. Man gar runt ett gang stolar och nar musiken stannar ska alla satta sig. Gisslet da som nu ar att det ar en stol for lite pa plats. Sa varje gang musiken tystnar forsvinner en tavlingsdeltagre. Nu forsvann jag och Martin. Martin star som sag upp. Jag sitter ner och men vafan, inser dilemmet och reser mig. En batalj utkampas mellan 50% MTy och bussforetagets furher. Han drar in plaststolarna och jag skrattar honom overlagser i ansiktet. Han inser att vi inte bara komemr satta oss och Martin som star narmst borjar argumentera. Han drar ut stolarna igen och fragar oss efter vara vaskor. Han vill satta os pa en senare buss. men vi har ju gallande biljetter till denna och tjaffser forsatter. Han tror nu att han kan muta oss med 1 dollar var i refund. Jag trottnar och borjar skalla lite agressivare och kraver hans namn och nummer for "i will report your sorry ass" ungefar. Mitt utfall for inte onskad effekt och efter att han hojt refunden finner vi oss i mittgangen pa ett par roda plaststolar.  Mina leder ar fruktansvart feber omma och kambodjas skumpiga grusvagar hjalper ingen. Inte minst mig. I Kampot var tanken att vi skulle besoka en overgiven tagstation som verkade intressant. Lite Urban Exploring. Googla Mamma och Pappa! Men vagen dit var for sargad for att anvandas och ombyggnadsprojektet skulle vara fardigt om tva mandader. Sa jag agnade tva natter i Kampot pa en toalett. More or less. Att jag sedan avnjot en chilli con carne forsta kvallen ar nog en av dom storsta mysterierna i modern diarrehistoria. Att ingen (Martin?! :)) hindrade mig ar det nast storsta mysteriet. Mysteriumet. Heroes 2 pa Geijersgatan 77.

Febern oroade mig lite. Dalig kombination med magen. Sa jag drog igenom Lonely Planets halsovardssidor och svepte i mig avslagen lemonad med socker och te med salt och vattten med.... ja jag vet inte allt. Iaf sa hjalpte ngt. For nar vi tar bussen upp till PP igen mar jag battre. Febern har avtagit.

En lang resa avlutas med arets blasning. Men vi far skylla oss sjalva. Trotta och framme i Saigon blit vi avslappta och vi vet inte var. Men vi vet vart vi vill. Och vi ar dar vi vill vara. Men vet inte om det. En promenad pa 5minuter hade tagit oss till vart tilltankta hotell. Men vi valjer istallet en halvtimmes asdyr taxi. Han bara korde runt och lallade med oss. Ratt kyligt av honom. Korkat av oss. Saigon 1 50%MTy 0.

Saigon ar valkomnande och trevligt. Hojdpunkten ar Chu Chi-tunnlarna. Googla!. Haftigt och ett konkret satt att ta del av vad vi kallar vietnamkriget. Aven War Rememnats-museet ar intressant om an fullproppat med japaner/koreaner/kineser.

En av eftermiddagarna agnas at idrottande. Influerade av skolidrotten i parken investerar vi i tva badmintonrack och ett fang fjaderbollar. Barbrostade kor vi loss bredvid tva andra badmintonlirande par. Skon kontrast: Fotbollspelande, badmintonspelande, skolidrottande, joggande i en vacker park. Pa andra sidan: en av varldens motorforodonstataste korsningar.

Blir utmanad av en Indonesisk kille som ar riktigt vass.


Mui Ne, Dalat och troligen Nha Trang behandlas i nasta kapitel.


For Mtyngre.blogg.se:

Buck Walker

Det kandes nastan som en beloning nar vi svangde av fran asfaltsvagen. Pa andra sidan jorden raderades minnena av ett felkop, av ett marklig formiddag i Genarps skogar och dold frustration. Jag var ute. Utslappt. Befriad. Forkylningen kunde inte lagga band pa mig. Dom tva forsta uppforskbackarna klarade jag overraskande bra. Lutningen var mordande. Men min vilja och gladje over att antligen mala singletrack i grov terrang tog mig uppat i lag vaxel. Tredje backen. Lang. Svaret att hitta ett bra spar att folja. Mkt rotter och sten. Lagger mig till hoger och vaxlar ner. Forsoker byta spar till ett langre at vanster som ser cleanare ut. Girar helt for hart och trampar runt, forsoker sla upp vaxlen men den ger inte utslag och jag satter ner foten. Besegrad bar mig apostlahastarna uppfar baken. Guiden Tin ler. Han hade sjalv problem. Inget att skammas for.

Tallar pa smaragdgrona sluttningar. Vyer over enfamiljsbyar som sprangt ut odlingsmark i dalgangarna. Vaxla ner, denna blir tung. Framskjuten position pa sadlen, all tyngd pa framaxlen, brostet over styret. Hjalp cyklen upp. Ett snett leende. Uppe. En banan blir tva. Guiden gissade min alder till 30. En banan till. Inte mycket blir sagt. "Jag har aldrig varit sa har trott i hela mitt liv" maktar Martin med. Det ar jobbigt. Men fan vad jag langtat. Vaxla upp. Helvete vad det gor utfor. Borde bett honom justera bromsarna igen. Tva fingrar pa varje. Latt upphojd positionen, tyngden pa bakgaffeln. Hitta ratt spar. Sa har fort har jag aldrig cyklat. Ramlar jag nu kan jag mycket val do. Inte bromsa for mycket. Lattt och smidig. Tva fingrar pa varje. Styra med bakbromsen. Vaga ta ut svangarna. Kram p fingrarna. Svett lamnar ogenbrynen, saltet svider i ogonen. Fokusera, du har langtat. Det ar farligt. Koncentrera dig. Kramp i laren, lagg ut dom fran sadeln.

Nere. Tittar upp. Jesus. Jag gjorde det. Fullandad lycka. Det var detta jag gick in hos Bikemasters i Limhamn for. Nu i Vietnam for jag min utdelning.

35km senare. Uppe i Da Lat igen pa Grooby Geckop Tours kontor. Jag har ofortjant bra kondition. Ett javla psyke och en rejal portion mod. "There is a thin line", The Kinks och Iron Maiden haller med. Jag visste inte riktigt vad jag drog ut oss pa. Mina bromsar var inte dom basta. Jag tog det inte lugnt. Inte forsiktigt. Jag levde ut.

Tin bjuder pa risvin. Vi koper en resa till Nha Trang for nasta dag.


Hans James Ellroy

Vet inte alls om det ar nagra som forsokt fa tag pa oss de senaste dagarna men misslyckats. Saken ar den att mitt (martins) svenska nummer inte vil fungera har nere (nej jag har inte tappat min mobil eller simkort), och Hans thailandska nummer det vill..ja det funkar inte det heller =)

Vi ar i Kambodja, liksom vafan.

Vi har saledes fixat ett kambodjanskt nummer som verkar funka sadar, ni ringer ni betalar-varianten: 085382461

Snabbsummering:

Resan hit gick helt okej, tog lite tid bara men man upptackte mycket langst vagen...eller ja grusgangen.

Idag vandrade vi runt bland gamla tempel i Angkor. Ni sitter dar hemma och ater en massa mat. Jag menar, ge er. Vi hyllar iaf anledningen till julen - Relgionen. Amen tomten

Nu ska vi ata som ingen annan i Kambodja har atit forut (overtramp?) och dricka gott. Darefter ska vi dela ut pengar till alla tiggande barn. En stor manniska sa en gang: Det ar battre att ge an att fa. Och mormor, du har alldeles ratt.

Detta ar 50% MTy som onskar alla nara och kara en underbar jul!

'All hail the ale'

Martin och Hans

Faj! Mina nasa svider lite latt nar jag vidror den med mina fingrar. Faj! Javla sol, javla 35 grader,javl-igt najs!

Vi borjar forst med nagot historiskt: Jag har last ut min forsta riktiga bok! Snabba Cash plojde jag igenom pa en vecka och blev helt fast. Nu sitter jag och svar lite latt for mig sjalv att jag inte har fortsattningen. Och den klassiska kommentaren som alla (som jag tyckte innan) Halvnordar drog av "Usch jag gillar inte nar man last slut en bra bok. Det kanns som man tappat en bra van", stammer faktiskt. Hur som helst. Nar boken var slutlast och jag irriterat mig pa JW och alla hans korkade beslut sa gick jag ner till vart hostels bokhylla dar man kan swoopa bocker och fann "The Dirt". Blev helt till mig, manga som snackat sa val om den. Och efter att ha last dem 30 inledande sidorna i en hangmatta med en cola i min hand sa far jag saga att den verkar bra.

Nu ska vi se, Hans skrev sist i torsdags sa jag far val snacka om de senaste dagarna.

Efter att vi lamnat internetcafeet i torsdagseftermiddag begav vi oss hem dar vi tog nagra chang ol sen begav vi oss till Mr.Bird och hans resturang som heter just Bird. Sicket sammantraffande inte sant. Val dar sa kaka vi och tog nagra ol till. Nar vi kom in pa tredje rundan sa ropa vi till oss servitoren Ae (som ser ut att vara 12 men har tatueringar och roker. Vi ska aterkomma med hans riktiga alder) och bad om tva ol till. Minuterna tidigare hade jag forklarat ordet Kimao for Hans som tydligen ska betyda alkolist. Nar Ae gar mot kylen for att hamta vara flaskor sager Hans "Kimao" och hela personalen borjar asflabba. Hans hade harmed utsett sitt nya smeknamn dem narmsta dagarna. Dock sa ar vi lite skeptiska till om ordet verkligen betyder alkolist. For safort vi moter Ae pa gatan tittar han pa Hans och sager Kimao och sen tar pa han. Har hant varje gang. Kan det vara sa att Kimao har nagon homosexuell knytning till sig?  Kvallen avslutades pa Lemonbar med tva svenska tjejer vi traffar pa resturangen.

Pa fredagen drog vi sedan ut pa en Booze cruise med 23 andra glada resenarer. Hans sa att han aldrig varit sa bakfull i hela sitt liv. Eller ja, detta var pa formiddan vid frukost nar vi vakna sa var han fortfarande glad och igang. Sa glad att han tog med sig sin filt istallet for sin handduk. Sjalva batresan var grym. Forst tva snorklingsstopp dar man sag en massa fisk. Vi fick aven lara oss att man kunde kasta i lite Vattenmelon och genast kom det 100 fiskar som slogs om frukten. Hans fick senare erfara hur det ar att simma med fiskar. Hans hoppar i sen kommer agaren av baten och borjade kasta ris kring Hans. Hans har nu sakert 300 fiskar omkring sig och gar upp i sin harliga fansett. Jisses vilken panik han hade. Jag bara skrattade at han uppe pa baten. Senare blev det mad och ol men Hans avstod. Traffade 3 killar fran Stockholm som, liksom jag, alskade Magnus Tingsek. Jag berattade om konserten i Thailand (Tack Malin) den 15 feb och dem skulle forsoka pricka in den. Vi fiskade lite sen sa akte vi till antagligen det basta havsvattnet jag sett. Var riktigt overkligen. Man trodde det var dricksvatten sa klart som det var. Vackert!

Tillbaka till fastlandet dar Hans gick i ide. Vi kom hem vid halv sju Hans somnar direkt och meddelar att han inte ska ut ikvall. Jag kollar pa Burn it after reading (Man kan bara alska Brad Pitt i den =) ) pa var inkopta TV/DVD innan jag drar ut med stockholmarna och nagra tjejer fran Skottland. Fan vad dem pratar! Blir discodans pa stranden innan det blir nan halvefterfest med skottarna pa en pub i narheten. Tackar for mig och beger mig hemmat for el sang.

Igar sa hyrde vi mopeder for att upptacka on. Det var jag, Hans och var nya van...eller ja...han typ hangde med...en hangaround kan man kalla han. Chris tar taten men det visar sig att han maste vara nagon slags flicka inombords for FYFAN VAD LANGSAMT HAN KORDE! Vi drog snabbt om och blev sedan "av" med honom i en liten fiskeby. Vi drog runt och kollade lite strander och stallet Myggan hade bott pa innan vi hoppade pa vara tvahjulingar igen och drog hem. Val hemma sa blev det mat pa Mr.Bird innan det blev ol och vi skulle fanga lordagsnatten. Dock var lordagsnatten helt mega dod. Stack runt till 3 olika stallen men ingen hade tryck. Vi nojde oss med det och gick till sangs.

Patal om var Engelskavan Chris. Sicken javla krigare. Han namnde samma saker till alla: Han kom fran England, jobbade som larare i en stad norr om Bangkok, han kunde lite thai vilket han hela tiden ville visa upp. Hans favorit fraser var: "It's nice here is'nt?" och "Yeah I like it here. It's a good vibe". Nar man vaknade pa morgonen och skulle ata sina agg och toast sa fann man han alltid med nagra nya att prata med. Saken var bara att han snackade om samma saker hela tiden. Sa varje morgon fick man hora samma meningar hela tiden. Inget illa om honom han var jattetrevlig. Namnde jag att han akte tillbaka idag..mohhhahaha

Idag har vi mest gjort smaarenden for var avresa till Kambodja. Om vi forstatt det hela ratt sa har vi lyckats komma pa den beryktade "scam bus". Vagen till gransen kommer ta 4 timmar inom thailand och ar ca 3 ganger sa lang som den biten vi ska resa inom kambodja. Dock sa tar dem 14 milen i kambodja ca 5-7 timmar. Det sags att bussen kor sa langsamt for att, nar man val kommer fram till kambodja ar det morkt och man ar trott och irriterad. Sjalklart slapper da bussen av en utanfor ett hostel som kommer ta overpriser. Bussen och hostelet sammarbetar da saklart. Men vafan, det ska bli intressant.

Nu ar det val bara att packa sin vaska, invanta kvallen sen ol och Arsenal - Liverpool. Nej just fan. Jag maste ta en thaimassage, vet inte om jag vill men det ar sista chansen.

Jag avslutar med nagra skona citat som Hans bjudit pa dem senaste dagarna:

Vi sitter pa rummet och diskuterar vara arbeten nar jar borjar fraga ut Hans som ar personlig assistent till en handikappad kille.

- Men ar alla rullstolsbundna i Jonas klass? /Jag
- Nej nej. Det ar bara nagra stycken/ Hans
- 50%? 60%? 90%? /Jag
- 90% ar det nog / Hans
- Alltsa en tiondel? /Jag
- Ja..eller nej det later mycket / Hans
- tva tjugondelar da? / Jag
- Ja, Ja! Det later mer troligt / Hans (fullt serios)
- .... / Jag
- Vad? eller..vad? Vafan det ar ju samma som 1/10. Fan vad jag ar korkad / Hans

Sen sa igar skulle jag in i en affar och kopa dricka

- Check it out - Maybe they have sprite! / Hans
- .... eh va? / jag
- Ja vafan det rimmar ju / Hans
- Nej..! / Jag
- Klart somfa..eller nej det gor det ju inte alls. Shit vad dalig den var / H-boy

Tag, Bil, Bat, Flyg - till och med pa EU-moppe
tar oss genom landet och dem kallar oss for Thailandtrotters!
(Alla fardsatt ar inprickade! Nej Svensson, Helikopter blir svart)

Nasta gang vi skriver sa blir det fran Kambodja....fan inget bad nu pa kankse en manad.. Far bli ett sista dopp innan det blir morkt.

Detta ar Martin ö som signar ut - SLUT!

I all arlighet sa hade vi en mer eller mindre serios overenskommelse om att inte raka var ansiktsbeharing forsen vi brot mark i Kambodja. Martin var relativt snabb med att backstabba mig och har sitter jag som en ful version av Robinson Crusoe. Manlig, javisst! Snygg,... nej. Min sex appeal forsvann nagonstans pa Koh Lipe, det star utom all tvekan.

Igar narmade jag mig den lokala Harfrisorskan. Klev in genom skjutdorren av glas och fragade om en "shave" och strok mig over min skaggvaxt. Hon tittade pa mig. Och sade nej. Ute pa grusgangen blev jag attackerad av en hund.

Ko Chang som vi nu spenderat tre natter pa kommer bli var sista utpost i Thailand om allt gar enligt vara hogst vaga planer. En fin o med "good vibes" (You reckon Chris?) och ett hogst lampligt sate att avsluta pa. Kanske skulle saledes en summering av vara veckor i forna Siam vara pa plats? Jag bjuder pa en sammanfattning i viss tabellanda.

Patong 2n 800B V T (Patong 2 natter 800baht/natt (aven omn vi har smet fran notan for andra natten) Varmvatten (Egen) Toalett)

Phi Phi Islands 4n (forsta tva natterna 800B T) (sista tva natterna 400B)

Koh Mook 2n 250 V

Trang 1n 300B T

Satun 1n 250B T

Langkawi 2n 45MR (Malaysian Ringit) T

Pak Bara 1n 250B T

Koh Tarutao 2n 500/3 *2 (Kostnad for rummet 500B delat pa tre personer ganger tva natter)

Koh Lipe 3n 600B T (rader en del oklarheter kring tredjepart och betalning)

Don Sala (kan det ha hetat) 1n 500B/4pers T

Koh Phangan 4n 400B T

Nattag Suratthani - Bangkok 1n

Bangkok 1n 200B (Billigast!)

Ko Chang 3n (and counting) 700B/500B- V T


100Baht ger ungefar 25Kronor.

Pa nattaget till Bangkok prickade jag in min samsta form. Hade atit en obeskrivligt dalig Pad Thai vilket resulterade i en mardromsnatt. Magsjukan holl fest och spyorna pa en av taghistoriens mer tvivelaktiga toaletter avlosta varandra likt nyarsfyrverkerier under natten. Magen ville inte vara samre och toalettpappret ven i tagvagnarna.

Nu ar fest igen!

Big Buck halsar resterande MTy och alla andra!

EDIT: GRATTIS PAPPA! / Martin

Sa tvingades jag satt mig ner och skriva av Hans.

Saret som jag adrog mig pa Phi Phi har antligen lakt. Tog bara 2.5 veckor men nu kan jag bada igen utan att saltvattnet dodar mitt armveck.

Hans har summerat det hela valdigt bra men overlatit oarna Lipe och Turatao till mig. Men forst mina damer och herrar sa maste jag bara beratta lite, igen, om Malaysia och hur barndomsminnen ater kom till liv. Det var dag tva och vi kande att vi ville kolla in var kara o Langkawi (som jag hela tiden trodde var fastlandet). Vi hyr oss tva mopeder och efter att ha ljungit ihop en historia om att mitt icke existerande korkort var hemma pa hotellet (javlar vad vi ljog kasst) sa gav vi oss ut pa dem oppna vagarna. Mopparna var inte mycket till bestar genom att titta pa dem, men jisses vad dem hade krut i sig. Vi kor ut mot flygplatsen och nar jag har fritt spelrum och ca 200 m rakstracka sa drar jag full gas. 120 km/h! gjorde min roda skonhet nar jag talade omt till henne. Siktet var installt pa en krokodilfarm men vi hade ingen anning hur vi skulle komma dit. Jag tyckte det var sapass roligt att bara kora att jag inte kollade pa nagra skyltar och bara korde pa. Tillsist trottnade Hans och kollade in kartan och trodde han visste vagen. Han bad mig ta taten men han korde ut fore mig in pa den hogra filen. Och for er som inte visste det sa ar det vanstertrafik i Malaysia. Han kommer val upp i en 80 km/h innan han tittar upp och ser 3 lastbilar komma mot han. Det var fan precis att han hann styra undan. Lite laskigt sadar.

Nu till Thailand igen:

Efter att ha jinxat oss sjalva genom att ta en senare farja over fran Malaysia sa missar vi aven baten som ska ta oss till Koh Taturao. Istallet sa skulle vi overnatta i hamnstaden Pak Bara dar vi traffade pa Claudia fran Uk i minibussen pavagen dit. Kvallen spenderar vi alla tre over en middag och lite ol innan vi drar ner till piren och hanger med dem lokala ungdomarna. En ladyboy borjade ragga pa mig och la handnen pa knaet. Najs.....NOT!

Pa speedbaten dagen efter sa ar vi dem enda som hoppar av pa Tarutao medans ovriga resenarer drar vidare till Lipe. Tarutao ar en nationalpark och kan egentligen latt misstolkas som ett sommarkollo. Dar fanns stugor lite har och dar, i mitten fann man matsalen (resturangen) och pa infocentert fanns det ett pingisbord (som av naturliga skal var placerad i biblioteket). Forsta dagen drog vi ut till en grotta dar folket sa att vi inte kunde ga in da bron var sonder. Lyssnade vi? Sjalklart inte. Forst drar jag in och efter kommer Claudia och sist kommer Hans som gor allt for att han sa lag tyngd pa kroppen som mojligt. Sag ut som han skulle skita ner sig nar han gick  tillbaka (bildbevis fixade sjalklart Mr. Paparazzi :) )

Pa kvallen chillade vi pa resturangen med lite spel och ol innan det var dags att sova kl 22 da all strom stangdes ner pa on. Kvallen spenderade jag med att ligga sked med typ 300 myror som hade skankt mig ett besok. Forst sa vaknade jag och kande nat som gick pa mitt ben. Tankte att ^vafan det ar bara nagra myror^ och kopplade bort det. Senare vaknar jag att typ 100 myror ar pa mig och tanker igen ^vafan det ar bar nagra myror^ och forsoker vanja mig vid det. Senare vaknar jag av att dem javlarna biter mig. INTE OKEJ! fick totalt 2 timmars somn den natten samtidigt som jag kande mig som Buffy the vampyr slayer samtidigt som jag offrade myror till hoger och vanster.

Dag tva drar vi ut pa en snorklingstur som nog var den samsta vi varit pa. Man blir javligt latt bortskamd. nar vi kommer tillbaka sa moter vi upp med Claudias van Conner fran Irland och vi 4 sticker och kollar in ett gammal fangelse pa on. Sjuka saker dem gjorde back in the days for att tortera manniskor. Kvallen avslutas med ol samtidigt som Claudia och Conner drar av alla svordomar som existerar pa dem engelska oarna. Conner var nog ses som den basta da Irlandskan slar allt. Ei you Fockers! Give me some bommerrrrrrs.

Nasta dag var det dax att ta farval av samtliga da Hans och jag skulle vidare till Lipe. Baten dit delar vi med typ alla barnbarnen till pearl harbour bombarba. JAPANER OVERALLT! Och dem klarar ju inte av solen. Dem skyddar sig med att dem far tag pa. Dessutom tror dem att dem ar sa javla coola med sina nyinkopta Singha trojor. Mr. Hans och Mr. Martin visste inga granser nar dem personliga pahoppen val kom igang. Avkastade pa nan javla flotte sa blir man tvingad att ta en longtail bat in till stranden for 50 baht. Till att borja med ar 50 baht alldeles for mycket for en resa pa 50 m men dessutom sa hade vi betalt att komma till on Lipe och inte till nan javla flotte. En annan kille med samma installning var hobbyfotografen Bjorn (vi dopte han till det) fran Stockholm. Han gick helt barsark och skrek at dem sma thailandarna.
- THIS IS ILEGAL IN MY COUNTRY!
- I will go to the govurment with this!

Vi lite mer sansade Skanepagar tankte att om jag simmade i land sa skulle jag nog kunna fixa en billig bat. Sagt och gjort. Snorklingssakerna akte pa och jag hoppade i vattnet. Simmade i land dock sa skulle batfolket ha samma pris som det vi blivit erbjudet forst. Jag signalerar till Hans att bara ta en bat och komma i land vilket han senare gor. Vad som hande med Bjorn darimot ar dar nog ingen som vet. Enligt Hans var hans plan att ligga kvar pa flotten till nasta bat kom och sedan hoppa i framfor den och vagra flytta sig. Vad han inte visste var att nasta bat kom dagen efter, ca 14 timmar senare. Men vafan. Han hade ju 6 l vatten och lite notter.

Lipe bjod pa daligt vader och vi hangde mest i var Bungalow. Pa dag tva sa kom aven Malin dit som vi traffat i Malaysia och hon hangde med oss i tre dagar. Vi tog aterigen en en snorklingstur. Antagligen den basta vi varit pa. Grymma koraller och det kandes som man svavade over ett bergslandskap.

Efter Lipe sa skulle vi forsoka hinna dra norrut till Koh Pangang pa en dag men den giriga resebyrarstanten lurade oss totalt sa att vi inte alls hann den sista farjan hit utan fick spendera natten i ytterliggare en hamnstad. Nu tillsammans med Katie och Jenna fran the good old US of A.

Nu sitter vi bara och vantar pa att morkret ska infalla och forfesten ska borja med just namnda Katie och Jenna sen javlar ar det Full Moon festen med ett ex antal tusen pers. Imorgon hoppar vi sedan pa ett tag till Bangkok och sedan vidare till Gransen till Kambodja dar vi ska fornya vara visum innan vi spenderar den sista veckan i Thailand pa Koh Chang.

Nu till fragor och svar fran kommentatorsfaltet

Liv:
I januari kommer vi befinna oss forsta tiden i Vietnam innan vi drar till Filippinerna. Var kommer ni vara i mars?

Postat av: Joe Labero Phi Phi låter inte helt fel nu. Är det mycket folk? Är livebandet på Rolling Stones kvar? Har ni slagit skiten ur varandra uppe i ringen på Reggae Bar? Är klibborna kvar på Carlitos toa? Best Regards.

Phi Phi var najs. Hyffsat mycket folk. Vi var aldrig pa Rolling Stones. Hangde mest pe Reggea och Hippies. Nej vi valde istallet att brottas i vattnet vilket resulterade i att jag fick ett kottsar i armvecket. Bra placering.... Hittade inga klibbor utover dem Hans satte upp

Postat av: Gessie Fyfan vad slice det låter hasse. När får man den mindre rumsrena versionen? För jag antar att det inte går särskilt lugnt till...

Sanningen ar faktiskt att efter Phi Phi och vara/mina whiskey incidenter sa har vi chillat som fan. Dock sa slog vi alla rekord igar. Vad som hande vet vi nog inte ens sjalva. Men jaaavlar vad vi skratta. Hans vill aven passa pa att halsa Patrik och Heidi ett stort tack som lanade ut sin dusch 2 pa natten.

Postat av: André Tjeenare =D hoppas du har det bra !..hur länge har du varit borta nu och hur länge till ? hörs, ha det fint och ta det lugnt med spriten och girlzen haha, man vet aldrig vad dom har under kjolarna;) (Pans Röst) = KIMAO! Va i helvete, man vet aldrig vad som finns under kjolarna på dom dära, kanske en enchilada eller en stor fet bratwurst, hähä ha d bra, Love Pan

Varit borta i 3 veckor och kommer vara borta till Mars eller April far se. Fan Kimao hade jag helt glomt. Ska jag genast borja anvanda mig av.

Postat av: Malin Yo Guys! Imorgon smäller det! Jag förväntar mig att få ett livs tecken den 13e eller nja iaf den 14e.. för då känns det som, överlever ni det, så överlever ni allt! Fan va gutt ni verkar ha det, och Hans jag förstår precis din känsa där med Robinson Zubeyde! :D Märdin ligg på sidan va fän :P Ha de sjukt ball imorgon och fortsätt så här grabbar! :D Peace Love and Asien, eller vad! (L)
\
Tror vi ska klara det hela valdigt bra. Inte sa att man ar ny i gamet. :P

Om det finns fler fragor sa bara skriv in nan kommentar i kommentatorsfaltet.

Peace, unity and magic mountain!

(btw, fyfan vad alla i family guy hatar Meg. Sjukt omtiverat men grymt ball)

Detta ar Mc Lov'in som signar ut - Slut!

Laser ni far ni fan ocksa ha vett att kommentera!

Det borjar nastan bli ett problem. Jag har faktiskt konstant ont. Trastolarna pa resturangrna ar en fasa och mitt storsta dilemma ar huruvida det ar bast att ligga pa mage eller rygg. Tur att stolen jag sitter pa ar vadderad.


Igar var slice. Efter en hel del sobra (halsosamma?) dagar tog vi hamnd pa allt och alla igar under var forsta natt i dekadensens hogborg; Koh Panghan. Vid nio slot Heidi och Patrik upp i var bungalow dar 50% MTy redan gatt barsark pa en vodka av hogst tvivelaktigt marke. Nagra smarre incidenter och substanser senare ramlar vi ner till strandfesten. SIcket gig! Musiken pumpade hart och hela stranden gungade. Riktigt lackert. Full pa ol full pa vin full pa sprit full i faan ( Snook tixt). Runt fem blaser domaren av. Idag har vi chillat pa stranden i solsken,. lirat lite boll, last, och lekt i vagorna.

Klockan ar snart vodka igen. Alla gar och vantar pa den tolfte. Da ar det Fullmoon Party, Och vi tyckte igar var something else. Wait and see, wait and see.

Har inte kommenterar Koh Tarutao som var helt underbart dar vi traffade ConnerHenrikJosefin och delade cementmadrass med Claudia och inte ett ord har heller skrivits om Koh Lipe dar vi fick ovantat besok i tva dygn. Javligt uppskattat dock.

Den biten kan East fa ansvara for. Han kollar forresten Family Guy nu. Ska dra och hamta upp honom nu.

Chang eller Leo? Dessa val... Dessa toser...

Upp till kamp och skal kamrater! Eller som Conner hade sagt "Fockers".


/ Buck Connection United Kingdom

Ja, varfor ta vid dar jag slutade.


Vi har nog aldrig varit sa nara att sanka en asiat som vi var nar "den flottiga grisen" visade att minibuss turen till pak bara gick  med moped till satun forst. Vi gillade inte honom fran borjan och han ligger som oslagbar 1a pa deathlist.

I vantan pa minivanen (utan minibar) i pak bara (kan anvands som skalls ord) borjade vi spraka med Claudia. Det visade sig att hon precis som vi skule til koh tarutao. Javligt trevlig och social var hon och vi holl uppe snacket hela resan till Pak Bara. Nagonstans pa vagen droppade hon att hon var 36 och hur jobbigt hon haft pa ett hostel i australien med en massa 18aringar... jaja, vi ar ju way over 20!

Vi bestamde middagsdate och vi skulle hamta upp henne klockan 2000. East och Bcuk feat. Myggorna styr forgig pa stranden med en vy som var ngt alldeles extra att beskada. East leverar Deportees och Bcuk levererar oloppnare fran Trevor. Bra skit! 1930 borjade hon ringa ner martin men da vi var pa vag pallade vi inte svara. Val dar, i tid, har hon redan bestallt sallad och sitter med en stor Singha. Vi foljde efter och avnjot supe pa hennes inrattning. Snacket flot pa bra och tva Singha blev snabbt helt for manga. Festen fortsatte nere pa piren med tva hogst lokala ladyboys med anhang. En visste vem Zlatan var, jag fragade om han visste var Skummeslovsstrand lag. Det visste han inte.

Claudia gar barsark pa piren till en egeninspelad lat via sin mobil och utbrister till allas hapnad "Lets make some fucking noise". Pa samma gang valdigt malplacerat men underbart arligt och roligt.

Ms McDonald Ladyboy skjutsar oss hem till vart riktigt fina boende.

Claudia skulle vara hos oss tio for gemensam frulle utan bulle innan farjan till tarutao. Klockan nio bankade hon nyduschad och sminkad pa var dorr. Jag var uppe efter en batalj pa toaletten men Mardin njot fortfarande av John Blund invirad i sitt myggnatt. En timme senare over frukost blev det klart att Claudia missat timmens tidsskillnad ifran Malaysia. Vilket forutom den tidiga vackningen forklarade hennes sallad och singha kvallen innan.


WHOS THE GUY WHO HAD TO DIE?  OSHI KURU!

Sist blev rapporten kort och koncis pga att magen gjorde sig pamind. Nu ligger undertecknad inne med en hemorojd big size sa att jag knappt kan sitta ner och skriva.

Snorklingsutflykten fran koh mok var hogst lyckad med besoket i emerald cave som odiskutabel hojdpunkt. googla garna for bilder!

med longtailbot och minivan tog vi oss skitnodiga in till den torftiga staden Trang. Natten kantades av en karatefylla. De forsta olen forsvann skrammande snabbt varpa undertecknad sitter sitt liv pa spel nar han i nattmorkret och vanstertrafiken jagar ivag efter 6 nya 0,6l Chang. Sen blev det svart. Nar vi vaknar upp ar rummet mer eller mindre sonderslaget. Pa mitt samvete ligger ett par solglasogon, en tandborse och en mygga. ANdra halften far ta pa sig kortleken.

Tidigare under dagen hade vi kollat in trangs hogst lokala stadion som bjod pa skona oststatsvibbar. Vi blev inbjudna pa match med 20talet lokala thailandare. riktigt kul.

Fran trang med javligt lokalbuss till Satun. 25kr for en 3h resa och da brot bussen ihop dussintalet ganger. Mentalt. I Satun gjorde vi fan inte mkt. se borjan pa forra inlagget.

Fran piren i satun satte vi av till Malaysia och on Langkawi. Dar hade vi tva riktigt mysiga dygn och traffade mkt trevligt folk som vi hangde med. Nice! DarrenLisaMalin tack!

Fran Langkawi krigade vi oss vidare in till thailandska fastlandet och skrapade nitlotten. Vi trodde vi skulle fa 30 nya dygn men kammade hem 15. "New law, new law" gafflade damen bakom disken vid passkontrollen. Jaja, vi far hoppa inochut via kambodja.

Fortsattning foljer!



Forreseten! Visste ni att Gustafs kollega, forlat, kompis, ska bli heltidsdomare?

Buck

Hej hopp hurra!

Sitter nu vid en dator pa underbara Phi Phi Island dar spriten ar ett grundkoncept for Ons existens. Pa dagarna ar det mest att hanga pa stranden och pa kvallarna bedover man all kansla i kroppen genom att kopa en Bucket som innehaller en red bull, en cola och en flaska whiskey. Mums sager Martin och jisses vad dem kickar in snabbt. Forsta natten kom jag hem med ett sar i armvecket och imorse vaknade jag upp med vad jag trodde vad lite black pa min arm. Forlat mamma, Jag har tatuerat mig. Just nu star det pa min hogra underarm ^No surrender^. Fattar egentligen inte vad jag vill ha sagt med det, men men. Tror jag kommer lara mig att gilla den....forhoppningsvis.

Vi landade i torsdags i Phuket kl 14.30 lokal tid. Och kara mor, och alla andra. Det ovre stycket var givetvis ett skamt. Jag har inte tatuerat mig och funderar inte att gora det heller. Jag uppfor mig faktiskt ovanligt bra.

Back to the plot!

Resan hit var lugn. Vi fick sitta i mitten pa planet tillsammans med Henrik en tva barns pappa som skulle stanna i Phuket. Jag var ruskigt trott sa jag var val inte nagot resesallskap pa planet til Hans. Kakade min mat och sag sedan en film med W. Smith som var rsukigt bra. Sen blev det val nan timmes somn innan vi landade i Phuket 14.50 lokal tid. Utanfor var det molnigt och man fick direkt lara sig vad luftfuktighet innebar. Jisses vad man svettas latt. Gar av for att hitta en taxi som ska ta oss till Patong som Hans last pa ska vara en okej partystad. Fragar en svensk guide vad ett lampligt pris med taxi skulle ligga pa. Nagonstans mellan 600-700 baht (150 kr). Kommer upp en kille och fragar om vi ska med han och Hans hor vad han ska ha 150 svarar han och Hans borjar demostrera direkt!
- No no no! My friend over here said 600 baht
Jag far snabbt lugna ner Hans och fa honom att tanka pa vad han just sagt. Hans trodde han skulle ha 1500 baht. Hur som helst. In i en minibuss tillsammans med folk fran Australien, tva fran tyskland samt tva andra svenskar. Nar vi akt en stund sa stannar bilen vid ett hus langst vagen. Jag tror ju att vi ar kokta i bajs och att dem ska tvinga oss ta ett skitdyrt hotell. Dem ger oss ett erbjudande pa ett stalle som ser bra ut i katalogen for 400 per person/natt. vi resonerar att det ar forsta natten sa vi hookar det. Och mina damer och herrar, det angrar vi inte. Vi fick ett grymt frascht rum med bra toalett och bra lage. Nu tog vi oss en liten rundtur i staden och fick snabbt lara oss att ^Hello handsome man. Thaimassage?^ var den vanligaste fragan vi skulle fa dem narmsta 3 dagarna. Staden vad okej men alldelse for turistinriktad. Verkligen alla drog i en och fraga var man var ifran. Nar man forklara Sverige fick man genast tillbaka ^Tjena mittbena. Halla kompis!^. Vi kom dock pa ett knep som gjorde alla forsaljare till fragetecken. Nar dem fraga vart man kom ifran svarade vi enkelt, Estonia. For att sedan bevittna deras langdragna ansikten =)
Tillbaks till hotellet dar vi bokade ytterliggare en natt innan vi drog nagra ol och sen gick vi ut for att valkomna natten. Dar vi traffa en Australien boy som vi snackade lite med.

Dag tva drog vi till Phuket som mest var gratt och trisst. Akte den sjukaste tuk-tuk resan nagonsin nar vi skulle upp for den grymt branta bergsvaggen. Hans var nara att trilla ut. Och liksom har stannar dem inte om det ligger en manniska pa vagen. Dem bara gasar pa. Precis innan vi ska tillbaka till Patong sa koper vi en batresa till Phi Phi Island som skulle bli var nasta destination. Hem igen till hotellet. Nagra ol innan pa rummet for att sedan hanga forst pa en nattklubb som var resebok rekommenderat. Dar traffa vi en kille i Djurgardstroja som vi fick lite tips om stallen av for att sedan dra vidare till en annan klubb dar vi dansade loss innan vi begav oss hem igen.

uppstignig 06.00 for att var buss till baten kom 07.00. Vi hade annu inte betalat for var andra natt pa hotellet sa nar vi kom ner och fann receptionen tom sa tog vi tillfallet i akt att dra snabbt.
Hans och Martin 1 - Thailand 0.
Minibussen tog oss till hamnen sen pa baten som tog oss till Phi Phi. Val har sa letade vi boende direkt och fann en tysk tant som satt och log at oss. In till hennes place for 400 baht natten. Dock sa ar Phi Phi verkligen en egen liten varld. inget varmvatten (dem saljer varma duscha) och man kan inte spola. Eller jo, man spolar med vatten som man kastar i med hjalp av en hink. Av med vaskorna sen ner till beachen och DAMN! Har ar verkligen grymt fint. Google det! jag kan inte riktigt beskriva det men stranden ligger insprangd mellan tva berg och utsikten ar grym.

(Nu blir detta snart riktigt dyrt)

Igar tog vi en battrip som korde runt till olika strander dar vi fick snorkla runt och det var riktigt overkligt. Man simmade runt med 100 fargglada fiskar omkring en. Vi spottade aven hajar (Den du!).

Just nu bor vi pa mytomspunna ^The Rock^ dar vi bor i ett dorm tillsammans med 14 andra. Man vill inte ga pa toa har. Riktigt nasty! Man far planera sina toabesok nar man val ar ute och kakar.

ROCK THE ROCK - cant stop the rock.

Nu kurrar det i min mage och jag ska spisa

Karlek till nara och kara, Hans halsar med =)

Det har ar Martin.O som signar ut - Slut!

 

Något försenad så kommer den äntligen!
Den omtalade rapporten som man länge undrat om den fanns eller bara var som Jari Litmanen - en myt.

So with no further introduction, I give you:
MTy ude´ å flänger Hamburg Edition

Med glada steg pinnade jag upp från det lager jag dödat så många timmar på för att dra iväg till en välbehövlig weekend i Tyskland. Snabbt upp och svida om från arbetsoutfiten till reseoutfiten. Blåa jeans och den obligatoriska ”Mty – Ude å flänger” T-shirten åkte på och man sa farväl till alla med ett leende på läpparna. Utanför fann man den danska solen på strålande (akta ordvitsen) humör. Stegrar in på den förbestämda mötesplatsen ”cirklen” där man ser Svensson röra sig lite längre bort i riktning mot Bensinmacken. In i bilen för att hälsa på helgens resesällskap som bestod av Gustaf, Hans och Svensson som kom tillbaka med två öl. Får berättat för mig att folket redan varit nära på att krocka redan vid utfarten till Hans gata. Detta skulle dock inte bli den enda nära-döden-upplevelsen på denna resan.

Dröjer inte långtid innan vi hamnar i nån sorts kö-konstilation. Gustaf underhåller sig genom att kolla igenom vilket utbud skivor Hasse gröna Toyota hade att erbjuda. Utbudet var bländande och erbjöd att från gamla klassiker som ”Scatman” till den legendariska sången ”Vandraren” av ingen mindre än Nordman. Om utbudet var optimalt så kunde man inte säga detsamma om utrustningen. Skiva efter skiva testades alla med samma text i displayn som resultat. I Grön text hånades vi gång på gång av de fem bokstäverna ”E-R-R-O-R”.

Gustaf testade skiva efter skiva i ren desperation dock utan någon som helst lycka. Då plötsligt man hör Svensson från baksätet be Gustaf spotta på skivan och sen testa. Han påstår att lasern då får ett bättre fäste. Gustaf tvärvägrar först men då suktandet efter musik är större än hans stolthet så går han tillsist med på det. Fram åker den skivan som vi alla ansåg hade minst värde för att agera testkanin. Saliv rinner från Svenssons mun ner på skivan som sedan kladdas ut och räcks fram till Gustaf som poppar in den i cd-läsaren. E-R-R-O-R…. Tillslut ger dock cd-spelaren med sig och det bjuds på hög allsång från samtliga deltagare. Army of Lovers – I give my life är den som lockar fram mest inlevelse och känsla. Stämningen är på topp och Svensson ger sig in på sin andra 7-kronors öl som han anser smakar lite vatten men de funkar. Mitt under de glada tonerna och trevliga samtalsämnen sätts den gröna Toyotan på prov. Rätt som det är så står Hans mer eller mindre på bromsen för att förhindra en kollision med den svarta Mercedesen framför oss som utfört samma panikåtgärd. Med ca 2 cm marginal, och då menar jag verkligen två(!) cm, klarar vi oss från en dyr verkstadsräkning. Snabbt hinner man pusta ut innan man inser nästa farorisk. Det är ju inte precis så att vi är ensamma på vägen. Precis när vi fått stopp på bilen vänder jag och Svensson oss mot varandra och tänker nog på exakt samma sak (lite som banerna i pyjamas om ni minns dem: Tänker du på samma sak som mig B1? jag tror det B2 osv), bilarna bakom oss!! Vi båda lutar oss framåt och bara inväntar smällen bakifrån som dock uteblir till vår stora glädje. Vi alla får oss ett litet wake up call och Hans tar det lite lugnare hädanefter .

Med hårfin precision och grymt lokalsinne leder den gode Jesbo oss in i Gedsers hamn. Nu till nästa prov. Jag själv har hela resan påstått att man även kan använda brobizzen till att betala båten dock har jag haft resterande trion av the fantastic four imot mig. Bilen rullar in och den berömda bizz-skylten skymtas längre bort. Ett snabbt bip och bommen öppnar sig och den gröna gräshoppan (Toyotan) rullar in.

Uppe på båten är det de yngre som känner att magarna kurrar och ställer sig direkt i kön för att spendera det sjuka priset på 7 Euro för två korvar och lite pommes. Jesper känner att han inte vill våga sig på danskan så han överlåter beställningen till mig. När väl båten börjar röra på sig så märks det direkt att detta kommer bli en skumpig resa. Vågorna är ju inte liiiiide stora! Svensson tycker att det känns som om man är full utan att ha spenderat några pengar på sprit och bara njuter av situationen. In i Tax-freen där pågarna kollar in dess spritutbud som inte var mycket att hänga i granen. Gustaf köper ett megapaket skumbananer som han sedan tvingar alla att hjälpa han äta upp. Samtidigt som jag och Svensson inkasserar ett stycke flack öl. Efter att vi gått upp och ner i trapporna och skrikit ut fraser såsom ”Titanic” och ”Estonia” så ropas det i högtalarna att det är dags att bege sig ner till bilarna och entra Riket.

Innan den gröna pansarvagnen (Toyotan) börjat invadera Tyskland så öppnas den första ölen i baksätet. Gustaf anser att det är lite pinsamt att det redan börjas drickas innan vi hunnit lämna båten och ber mig sänka ner ölen så att ingen ser. Ölen sänks…ner i min mage och allt känns slice. Riket bjuder på fint solsken och öppna slätter, precis så som Adolf ville se det enligt Gessie. Jag och Svensson dricker öl efter öl medans Hans sympatiserar med das chaufför och håller sig på den nyktra sidan. Sanningen är väl mer att han inte riktigt litade på Gustaf. Men hey, Who could blame him? Innan vi hunnit lämna hamnen hade jag nog druckit minst 14-15-27 öl. Okej inte riktigt så många, jag vet dock exakt hur många. Mitt excel ark ljuger inte!

Stämningen är på topp och Army of lovers – give my life spelas mer eller mindre på repeat. Svensson sitter med kartor till höger och vänster och har stenkoll på allt…alles! Mot Lübeck sedan mot Hamburg lyder ordern från baksätet och alla nickar instämmande. De fina gröna vägskyltarna visar snällt vägen och km-antalet bakom varje stad börjar ticka ner så sakterligen. ”Vi-här-bak-i-bilen-gänget” krävde en pissepaus innan vi kör in i Hamburg vilket de där fram vägrade ge med sig. Men efter att ha diskuterat vissa scener ur filmen ”Dom och domare” och ett visst ”kissa i flaskor moment” så gav de med sig. Stoppet blev på ett av tysklands många rastplatser där alla passade på att tömma blåsorna men även att markera revir med 2000-talets post-it lapper, klistermärke. Lübeck försvinner från skyltarna och byts ut mot Hamburg Men rätt som det är så försvinner denna stad som så lätt kan förknippas för en Hamburgare (vilket självklart skedde längre fram under resan). Vi kör och kör men ”Hamburg” tycks vara helt spårlöst försvunnet och det enda vi kan läsa är ”HH”. Jag anser att vi borde fortsätta köra vidare för en så pass stor stad som Hamburg inte bara kan försvinna. Samtidigt var jag den i bilen som är längst ifrån ett körkort och högst promillehalt i blodet så min åsikt ignorerades snabbt.

Gustaf sväljer stoltheten och tar av på nästa HH ausfahrt och vips så bara var den där. Denna miljonstad och jisses sicken stad det var! Nu plötsligt låg lite av ansvaret på mig då det var jag som bokat hotellet. Jag bara upprepade Hauptbahnhof och ansvaret skickades över till Svensson och hans nyprintade kartor som fortfarande luktade bläck från gårdagen. Men lite rätt skulle jag iaf ha! ”Hauptbahnhof” var noga utmärkt på vägskyltarna och skutan styrdes dit. Efter att ha kört runt lite hittade vi vårt näste, vårt place, vår oas – Das Kieler hof Hotel! Nu till nästa gissel den gröna pansarvagnen ville även den ha ett tillhak. De lokala hororna, förlåt prostituerade, som promenerade våra gator såg inte så värst tillförlitliga ut så ett garage var ett måste. Och även det kunde Svensson fixa fram med hjälp av ett bra korttidsminne och några kartor. Bilen lämnas av och Gustaf ser sin chans att briljera med sin tyska som dock snabbt måste bytas ut mot Engelska för att någon matnyttig information ska komma fram.

Med stolta steg stegrar vi upp till den vita byggnad som under de nästkommande två nätterna skulle bli vårt hem. Med respektingivande bokstäver bröstade den svarta dörren upp sig ”KIELER HOF HOTEL”. Med ett enkelt knapptryck skulle vi komma in till vårt bachlor pad..eller ja det var vad vi trodde. Knappen trycktes in och en tysk kvinna hördes på andra sidan. Jag förklarade situationen och hon tryckte in sin knapp så att ett starkt errrrrrrrrrrrrr hördes och jag tryckte in dörren..utan resultat. Knappen trycktes in igen och samma irriterande ljud skvallrade om att dörren var öppen. Jag tryckte på dörren…utan resultat. Gustaf trycker sig nu fram och trycker in knappen. Den tyska damen undrar vad fan vi håller på med och förklarar att det bara är att trycka upp dörren. Inte så jävla bara om du frågar mig. Efter ca sju försök kommer vi äntligen in. En brun trappa leder oss upp till andra våningen där vi kliver in. Damen kunde förvånansvärt bra engelska och ber mig skriva på en lapp. Då det var ca 4 år sedan jag läste tyska samt att jag säkert druckit 88 öl så blev det som det blev. Jag fyllde i de tomma rutorna till vad jag trodde var rätt. Med ett leende på läpparna lämnar jag över lappen till tantan igen som bara tittar dumt på mig och pekar ut vad jag ska skriva och var. Kände mig som 7 år igen och skulle skriva i sina uppgifter till sin första lärare. Hur som helst så betalar vi alla 60 euro var och en guldig nyckel till zimmer number zehn får vi i utbyte. Dörren öppnas upp och innanför finner vi fyra sängar, en duschkabin, ett handfatt, en gardrobe och en tv. Problemet var bara det att det var två singelsängar och en dubbelsäng. Eller ja det var inte egentligen problemet. Problemet var att vi hade Hans med oss i sällskapet och hans nakenhoppande från Borås fortfarande väckte oss kallsvettig om nätterna. Jag tog smällen att dela säng med han och hoppas på att han i alla fall skulle sova i sina kalsonger. Den tiden den sorgen.

Hungern blev nu påtaglig och schnitzel stod på mångas meny. Hans hade spanat in en lokal biershtube under tiden som vi hade cirkulerat efter en parkeringsplats. Vad vi inte hade i åtanke var att vi befann oss runt Hamburgs centralstation och var matbudget var satt till ca 7 euro. Vi vandrar runt bland de fina hotellen för att finna en prislista som inte riktigt låg i vår smak. Sen så plötsligt dök den upp, lite inträngt mellan ett hotell och en resturang, ett kebabhak! In glider vi och den lokala invandraren förvånar oss med sin bländande engelska. Eller ja, man förstog vad han ville ha sagt. Tre schnitzlar och en döner kebap beställs in. Schnitzel till de andra och kebap till mig. Varför? För att schnitzel är en rälig rätt som bara dryper fett och alla som beställer in den tittar alltid på sin mat för att sedan vända sig till kyparen och krysta fram ”Ehm mayo?”. Men visst vi var ju i äran och hjältarnas land, som Gustaf gärna påpekade en gång för mycket än för lite, så denna rätten var väl något jag fick leva med. Min Döner smakade utmärkt, några bitar som endast innehöll fettslamsor men de sköldes snabbt ner med ölen som Hans noga satte ett exempel genom att beställa in. Nu var vi igång!

Tillbaks till hotellet där Hans och Gustaf inser att de inte har något att dricka inför kvällens aktiviteter. Finns det kvinnor som vandrar våra gator så finns det fan en spritaffär var vår teori som vi alla förutsatte. Ner på gatan för att få ca 4 kvinnor efter oss. Om det finns måndagsexemplar på prostituerade så fick fan dessa anses som sådanna. Inte de finaste precis (Bättre skulle komma!!). Brevid nån sorts erotikaffär hittade vi en affär som sålde allt vi kunde tänka oss att behöva. Innanför fann vi två kylskåp fyllda med öl och energidryck samt ett ställ med minispritflaskor. Bakom oss fanns nån sorts alibiförsäljning av mackor men de var fan inte från den månaden. Hans och Gustaf köper in förfestspaketet som bestod av 5 Holsten öl och 2 små jäger flaskor. Jag känner hur jag börjar närma mig min sjuttonde vakna timme så jag köper fyra Rodeo Energi. Som sedan blir tio efter att alla sagt att de med behövde nån energi. Hans tror inte detta skulle komma till att räcka så han frågade Das Alban när de stängde. Hasse fick sig genast en ny vän när Albanen formade orden ”Four a clock” varpå Hans svarade ”Fuck Yes” och Albanen blev helt till sig och bjöd på nån mindre folkdans.

Upp på rummet igen där alkoholen flödar och skratten avlöser varandra. Det är en parad av personligaförolämplingar som de fyra ynglingarna bjuder på. Gustaf har kommit på att man,istället för att kalla mig Gay-ling eller Bög-ling, bara kan kasta ihop orden till Gay-bög. Tiden går och Hans tycker att det är dags att pröva duschkabinen. Så han hoppar snabbt in och…kissar. Ut igen för att dricka ännu mer till det att det slår han att det faktiskt är en duschkabin. Han spolar av väggar och golv och hoppar in för att fräscha upp sig. Duschkabinen, som nu fått ett nytt namn i form av Box of dreams (Då möjligheterna är större än fantasins gränser), är en underbar skapelse som står mitt i rummet och bara lyser med sin prakt. Det bästa måste ändå vara det faktum, att trots att den står mitt i rummet och att alla 4 sängar står framför den, är att den är helt genomsynlig. Hans bjuder på en rejäl show som inte lämnar någon besviken.

Alla börjar känna sig smålulliga och man tittar runt i rummet och det goda sällskapet man hamnat i. Så finner man Jesbo sittandes i ett hörn med en öl i handen som verkar väldigt svår att få slut på. Med tunga ögon förklarar han att han inte kommer följa med ut ikväll pga John Blund kommer göra ett tidigare besök än vad Jesbo räknat med. Trist med sant så respekterar samtliga deltagare detta beslut…efter 15 mins häcklande det vill säga. Discodressen åker på och Hans sitter bara och återupprepar samma namn gång på gång; Reeperbahn!

Ut på horgatan för att hooka upp en taxi. Hasse hittar en direkt och kastar in huvudet innanför passagerardörren och frågar vad han ska ha till Reeperbahn. 8,5 € får vi som svar men vi anser att det är lite dyrt och kollar upp nästa taxi. Hans återspelar samma procudur. In-Fråga-ut ”Nio Euro, Perfekt! Han här tar vi”. Vi åker över en flod och Hans sitter och småsnackar lite med chauffören:
 ”So, are there any places that you can recommend?”
”Ehm, Well there is the China club and the Dock”
”And if we like this kind of music?” (House/dance musik spelas ur radion)
”Ehm, Well then there is the China club”

Vi hade alltså kommit med en taxisnubbe som hade steeeeeeeeeeeenkoll på staden…..

De mörka gatorna byts ut mot en gata där neonljuset var det som värmde de hemlösa om nätterna och där klamydian spred sig snabbare än pesten på 1300-talet. Vi hade entrat Reeperbahn! Nu var det bara att hitta ett ställe som serverade alkohol och sen bara mingla med lokal befolkningen. Detta var dock lättare sagt än gjort då Reeperbahn mer eller mindre hade ett begränsat utbud på underhållning. Antingen valde man att gå in i en erotiskaffär och spana in deras utbud av plastvaginor eller så valde man att gå in på en strippklubb och spana in deras utbud av vaginor. Efter att ha vandrat nästan hela gatan upp och blivit fascinerade hur långt sexindustrin nåt och vilken fantasi det besitter så kände Gustaf att vi får chansa in i nån smågata. Nästa gata som dök upp svängde vi ner i för att upptäcka att vi hamnat i gaydistriktet av Reeperbahn. Snabbt svängde vi ut för att fortsätta vår jakt.

Efter att ha nåt slutet av gatan så tog vi första bästa ställe och sicket ställe vi fann! Ungdomar åker Europa runt för att hitta de bästa partyställena. Det snackas om Ibiza, Sunny Beach och Aya Napa. Men inget slår fan en genuin tysk krog där medelåldern är 38, servitriserna går runt i folkdräkter och den 56 åriga DJ:n jobbat där sedan den dagen han skrikit ut ”För vi har tagit studenten” (Fast på tyska då). Jag och Gustaf bestämmer oss för att dra oss mot toaletten och går med bestämda steg dit. Enda problemet är att vi måste gå över dansgolvet och dansa oss förbi alla som är uppe och dansar, alla tre det vill säga. Vi stannar upp precis innan för att diskutera vår färdväg och taktik när plötsligt DJ:n spänner ögonen i oss. Jag får panik och hoppar på den enda dansrörelsen som aldrig kan gå fel. Handen åker upp och roteras samtidigt som orden ”aa vi steker” kastas ur min mun. DJ:n blir helt till sig. Sådana moves hade han inte sett sen knightrider var nytt på Tv och Mr Dont-hassel-the-Hoff var alla tyskars hjälte och uppträde brevid en fallen Berlinmur. In på toan och tömma sin blåsa. Ut igen till verkligheten där Hans beställer in 1 liters öl till oss. Riktigt goda sådana. Gustaf köper in jägershots till oss som enligt honom skulle sättas upp på företaget. Mr.Butiks-assistans-Martin-Östling-utan-några-företagsförmånner tackade och tog imot. Hans och Gustaf kände hur det ryckte i benen och tog varandras händer för att inta dansgolvet till de tyska damernas stora glädje. I en blandning av salsa och bugg attrahera de skånska pågarna den tyska publiken. Das Swedishe party schtimnung skrek Gustaf ut vilket kammade hem en rejäl skrattsalva.

Stället stängde 01.00 och de var dags för de tre snapphanarna att röra sig vidare. Ett litet torg som kunde liknas vid Lilla torg blev nästa anhalt. Dock verkade det som även de krogarna hade samma stängningstider som det förra stället. Efter att ha yrat runt alla som pubar för att hitta ett nytt tillhak så stanna vi tillslut upp på en hörna. Iväg försvinner Hans som ber oss stanna kvar vilket vi gör. Gustaf underhåller sig själv genom att sätta upp klistermärke på allt möjligt såsom övervakningskameror och garageportar. Efter att ha väntat på Hans i ca fem minuter börjar vi bli oroliga och känner att det är dax att leta upp han. Längre bort kan man höra Hasses diskreta röst snacka engelska. Ur mörkret kommer Hans med en punkare som har allt man behöver enligt ”En punkares handbok”. Kepsen är svart och har en vit text med ordet ”Vegan” , läderjackan är fylld med nitar och de stora svarta hörlurarna täcker hans vita hals. Mina damer och herrar, Mads hade vandrat in i våra liv! Först fattar jag och Gustaf ingenting. Detta är idealet av de personer Hans i vanliga fall hyser ett enormt förakt mot. Innan vi hinner fråga något så levererar Mads vars en öl till oss och våra undrande miner förvandlas till glada. Mads visar sig vara en hyffsat reko kille. Eller ja, vi alla var berusade och accepterade alla som kunde visa oss andra ställen som hade öppet efter ett. Efter att ha snackat en Stund med Mads om Tyskland generellt med Hamburg i synnerhet så kommer det fram att Mads har en flickvän i Norge. Då plötsligt slog det vår nya tyska vän att norskan är rätt lik svenskan och ber oss skicka ”Jag älskar dig” till henne. Sött kan man tycka och helt rätt en vacker Mars kväll som denna. Det enda problemet var bara det att han ger telefonen till Gustaf. Gustaf som älskar att skicka missriktade sms till andras flickvänner. ”Jag hatar dig” författar Gessie ner innan han trycker på send.

Mads berättar att han känner till andra ställen som fortfarande har öppet så vi alla kastar in oss i en taxi. Nu börjar mitt minne svikta för jag har säkert druckit 156 öl under dagen. Det jag minns är en Gustaf som försöker kasta in ordet ”Adolf” i varje mening som Mads och taxichauffören använder. Jag sitter och skrattar hysteriskt. Av på en gata och in på en pub. Det jag minns är att vi är på en pub där jag står och dricker flasköl utanför och snackar med Hans och Mads. Jag minns även att jag sitter helt utmattade i en fönsterkarm när Gustaf kallar på mig för att vi ska shota apple sour. Om detta är två olika pubar har jag ingen aning om. Hans tröttnar på de små fjuttiga shotglasen och beställer in ett dricksglas med snaps. Gustaf försöker även övertyga bartendern att Hans är kär i henne men hon kvider fram gång på gång att hon har en pojkvän. Jag måste ha sett nån byggnad som påminner om Huvudbanngården i Köpenhamn för jag är ÖVERTYGAD att jag är i den danska huvudstaden. Och då händer det som ofta händer när jag druckit för mycket. Jag bestämmer mig att jag ska hem. Inte hem till hotellet dock, nejdå hem till min kära säng i Bunkeflostrand. I och med att jag trodde att jag stod brevid Huvudbanngården så skulle det ju bara vara en resa på 40 min sen hade jag varit i Malmö igen. Började känna runt i mina fickor efter mitt tågkort men det hade jag tvingats lämna kvar på hotellet så att jag inte tappa bort det. Gustaf får som tur stop på mig men fick tydligen tjafsa en del med mig då det enda jag sa var ”Jag måste hem jag ska jobba halv nio imorgon”.

Hur det hände det vet jag inte, säkert ingen som vet. Men när klockan närmade sig ungefär 04.00 erbjöd någon hem Mads till att spendera kvällen på vårt hotellrum, och Mads var helt på. Ringer till Svensson och undrar var han är, Svensson som var trött hade spenderat kvällen med att titta på s South park som tyskjävlarna totalförstört genom att dubba det. Svensson svarar att han är på hotellet varpå jag undrar om Linde är där. Jodå, jag hade tappat allt vad tid och rum hette. In på rummet där Svensson blir så rädd när han får syn på Mads att han gömmer sin kamera och alla andra värdesaker under sängen. Av någon jävla anledning erbjuder jag vår tyska vän mitt täcke och min kudde. Många skratt senare somnar vi alla med ett leende på läpparna och en nyfunnen vän på golvet.

Ca 08.00 vaknar jag upp av att jag hör en svag röst i mitt öra. Det visar sig vara min ena hörlur. Ni förstår, när jag har svårt att somna så lyssnar jag på lugn musik som jag känner igen. Känner att jag inte har en kudde och att mina ben sticker ut från mitt ”täcke”. Öppnar ögonen för att finna mig själv sovandes i min egen jacka. Dock i en säng, men ändå. Betalat 30 euro natten för en sängplats och jag sover i min jacka. Tittar upp och får syn på Mads och allt börjar bli klart för mig. Nu minns jag inte vem det var som vakna först om det var Svensson eller Hans men jag minns att jag och Hans, som fortfarande är berusade, bara ligger och asflabbar. Svensson som är den av oss som haft en lugn afton ser ut att vara den som må sämst. Ber oss gång på gång att vara tysta vilket bara leder till att vi skrattar ännu mer. Gustaf vaknar upp och undrar vafan vi ska göra med Mads. Den tyska snubben bara ligger och sover sött trots våra högljuda skratt. Efter ett tag slår det oss att det finns ju en karaktär i Nile City som just heter Mads, MastodontfilmsMads! Citaten ur den kända serien från 94 börjar hagla och vår nyfunna tyska vän som nu bara var en börda hade fått sig ett nytt namn. Hans ställer sig upp i sängen och en brottningskamp mellan undertecknad och Buck utbryter. Efter en längre kamp får jag övertaget men då sjunker Hans ner på en nivå jag trodde försvann på förskolan och lägger en saftig höger på min vänstra pungkula som påbörjar sin färd uppåt. Ungefär mellan lungorna och halsen lokaliserar jag den vilsna vännen och ber han påbörja sin resa ner igen.

Klockan börjar närma sig nio och klockan tio slutar hotellet servera frukost. Ingen vågar dock lämna kvar MSM utan en diskussion väljs jag ut till fångvakt. Lugnt med mig då jag ändå aldrig klarar av att äta frukost efter en hård utekväll. De tre boysen försvinner iväg och kvar ligger jag i min jacka och hoppas på att Mads inte ska vakna upp undertiden jag är ensam. Självklart gör en dumma jäveln och de vanliga vänlighetsfraserna byts ut ”Hey, how are you doing? Etc”. Turligt nog så kommer de andra tre in hyfsat snabbt till min undsättning. Vi diskuterar på svenska hur fan vi ska få ut han och han tycks inte förstå ett skit. Bara när Gustaf knäcker ur sig att vi måste ut och hitta en bierschtube innan matchen och att det är noll tolerans för den danske politin lyser MSM upp och skrattar lite. När vi börjar klä på oss och borsta tänderna inser MFM att det nog är dags för han att röra på sig och reser sig upp för att börja leta efter sina kläder. När jag hittat hans patronbälte och räckt över det till han så fick man en nykter titt på han och undrar hur fan vi kunde hänga med han en helkväll. Återigen ner på horgatan där aktiviteten från das hoes inte var så stor. MFM förklarar att han nog borde dra sig hemmåt och tackar för en trevlig kväll. Vi tackar för oss sen undrar han om vi ska ut ikväll igen. Självklart ska vi det och MFM ber om Gessies nummer. Gustaf tycker det är en bättre idé att vi får hans istället. MFM förklarar då att vi fått hans nummer kvällen innan men att det inte funkat. Gustaf övertygar den vilsna tysken att ikväll kommer det minsann fungera. MFM försvinner iväg och vi kan äntligen pusta ut. In på Hauptbahnhof för att hitta en donken för bakismat. Ställer sig i kön och självklart så dras skämtet ”One Hamburg, please”.

Går runt lite i stan och kollar in deras rådhus och deras flod som har lite Venedig vibbar. Hittar deras Hamburg SV cityshop. Deras kläder och prylar skiljer ju sig enormt gentemot MFF:s. Här fanns det kläder och Halsdukar som faktiskt var snygga och man kunde se en rödlinje igen det hela. Hans passade på att bygga ut sin pin-samling och köpte sig en som var formad som deras klubbmärke. Alla är fortfarande trötta efter gårdagen så vi vänder snabbt tillbaka till hotellet för att hämta matchbiljetterna och sedan börja leta sig till deras uppladdningsställen. När vi går utanför Hauptbahnhof får vi syn på en stor grön buss med en blå siren på taket. En polisbuss! Runt hela parkeringen finns det massivt med polisbilar och vi drar kopplingen att Dortmunds fans måste vara på väg dit med tåg. Vi sätter oss utanför med spända ögon på vad som komma skall. Dock så händer det inget. Vi bestämmer oss för att snabbt hämta biljetter och kartor och sedan återsamlas för att se Dortmunds invasion. Jag och Gustaf springer in på hotellet och hämtar biljetterna medans Hasse och Jesper springer iväg till bilen för att hämta kartorna till arenan. Då törsten var enorm så gick jag och Gustaf in på ett thaihak för att köpa lite läsk. Påvägen dit ser vi en man i 70-års åldern njuta då han har en prostituerad som gnider sig längst hans ben. Sann livsnjutare. Kartor och biljetter hämtas och vi samlas igen vid alla polisbilarna och snacket börjar gå imellan oss om Dortmund är kända för att vara stökiga, om det är nån större rivalitet mellan lagen osv. Vi väntar och väntar men inget händer. Vi snackar säkert 25-30 piké bilar som stor utanför men ingenting händer. Det enda vi ser är hur ett fåtal Dortmund fans med halsdukar på alla kroppsdelar komma ut sjungandes lite tyst. Polisen ingriper bara en gång och det är för att kolla en killes handskar om dem innehåller något knogjärn vilket det självklart inte gör. Framför oss har vi några vänsteraktivister som är helt klädda i svart med glasögon som delar ut flyers om något vi inte riktigt förstår.

Besvikna av dem uteblivna kravallscenerna begav vi oss mot arenan. Dagens kartläsare var Jesper ”Tina Turner” Svenson. City boy Svensson lärde ut det tyska folket att man kunde korsa vägarna trots att det var rött ljus. Ibland blev det en tidssparare ibland blev det en nära-döden-upplevelse. Längst vägen var det helt klart S:t Pauli som ägde gatuscenen. Överallt kunde man finna Pauli relaterat klotter och klistermärken. Gång på gång kastar jag och Gustaf oss ur kommentaren ”aha! Så det är här tyskarna bor” så fort vi fick syn på ett hus. Väldigt meningslöst men ständigt lika roligt. Efter ca 20 mins promenad började Hans och Gustaf gnälla om att de var trötta i benen och krävde vila. En vila blev till på närmsta tunnelbanestation där vi även spanade in om det gick något tåg till arenan vilket det självklart inte gjorde. Hans hittar en bänk som snabbt intas och kända visselvisor från Robin Hood spelas upp samtidigt som vi diskuterar hur vi ska göra. Plötsligt får Gustaf syn på en skylt som säger att vi befinner oss i området ”Schlump” och detta var bara början på en kavalkad av ”schlump” skämt. ”Det är ju inte direkt något schlump att vi hamnat här osv”. Jag och Jesper knallar över gatan för att se om man kan ta den lokala bussen till arenan. Och enligt det vi kunde utläsa så skulle det vara en möjlighet. Bussen kommer och vi hoppar på. Jag väljs ut som vår utrikeskorrespondent och tvingas fram till chauffören för att höra vilken station vi ska av på. Då vi inte fick fram någon info på varken engelska eller tyska (och jag inte talar turkiska) så gav jag han bara tummen upp och förlitade mig helt på det jag och Jesper lärt oss av busskartan.

Rätt som det är så öppnar en av lokalborna sin mun och tittar på oss ”Sprechen sie deutch?”- ”Nein” klämmer vi ur oss och fortsätta att prata vidare med varandra. Då öppnar das local sin mun igen ”Sprechen si spanisch?” Vi alla tittar underligt på varandra, ”Nein”. Direkt efter att vi svarat han kom jag på att det självklara svaret skulle ha varit ”Si, Jalapéneos!”. Smått irriterad över denna miss blickar vi ut på gatorna som svischar förbi fönsterrutorna och vi förstår nu storleken på denna staden. Det är inte direkt så att man hoppat på buss nummer 6 och hoppat av på Davidshall när man ska till Gustav. Vi bestämmer oss snabbt för att hoppa av bussen för att ta en taxi istället. Vid nästa station stormar vi ut samtidigt som busschauffören gorma något längst fram, antagligen att vi hoppat av för tidigt. In i en taxi som direkt kan lukta att vi är turister och kräver ett jävla överpris. Men tiden klickar och avsparken börjar närma sig så vi ger med oss. I utkanten av Hamburg dyker HSH Nordbank arena upp. När jag blickar bakom mig ser jag samma buss som vi åkt tio minuter tidigare svänger in på parkeringen. Do´h! Vi vandrar runt lite på arena området som inte bara erbjuder en fotbollsarenan utan även en hockeyarena, som tilldagen fick agera festlounge. Dock fick vi inte komma in då man inte fick ta med sig medtagen öl. Och detta var inte vakterna du ville lura genom att köra ölen i jackfickan. Vi letar istället upp vårt insläpp och finner att vi sitter på samma sida som VIP-sektionen. Vi måste passera en parkering där lyxbilar står uppradade. Vakterna tittade skeptiskt på oss, men biljetterna visade att vi hade rätt att vara där.

Om matchen finns där inte så mycket att säga. Alla fördomar om tyskar i jeans-västar blev besannade då mer eller mindre var 20: onde tysk hade en jeans-väst på sig. Verkade även försigå en internt tävling om vem som kunde få plats med flest tygmärken. Och man måste ju säga att man var imponerad över deras fantasirikedom. Vi hittar våra platser som var högt uppe på ost-tribunen men med en bra översikt över planen och dem båda klackerna. Då det var 15 min till matchstart så tog vi en liten runda runt arenan för att checka läget och hitta mat. Mat hittade vi i form av schnitzel i bulle. Tre getingar av fem möjliga. Bakom Hamburg klackens sektion så fann man en massa grafitti sprayade väggmålningar som var grymt snygga. Deras Ultras grupp, Poptown, stog mest i ena hörnet och sålde något som vi inte riktigt såg vad det var. Tillbaka till våra platser för att bevittna ett spektakel som hade fått Allsång på skansen att blekna i avundsjuka. Mitt framför HSV:s klack så hissas en man upp med en gitarr i en skylift. Ni tänkte man att han skulle bli utbuad av publiken pga all jippovarning. Men istället så ställde sig alla upp och klämde ifrån tårna samtidigt som trubaduren drog av nån kamp(kampf)visa.

Vid inmarsch kör Dortmund ett stripestifo samtidigt som Hamburg bara har några enstaka flaggor just runt Poptown. I övrigt är det dött. Matchen vinns av Hamburg som har det helt klart bästa laget. Dortmund hade inte så mycket att sätta imot sedan deras ensamma forward sprungit sig helt slut redan i första halvlek. Sett till stämningen lämnade den mycket att önska. Hamburgs sektion rymmer ett antal tusen men jag vågar påstå att vi i Malmö hade sjungit ut dem direkt. Bara ett fåtal gånger vi dem igång bra tryck men då höll det endast i max 30 sek. Sista tio satt man bara och väntade på att domaren skulle sätta pipan i munnen och blåsa av. Samtliga Malmöpågar såg ut som om dem skulle kollapsa av sömnbrist vilken sekund som helst. När matchen väl blåses av känns det hela som en enorm lättnad samtidigt som man följer dem stora skaran mot tågstationen. Påvägen så köper Hans sig någon fiskrätt som såg rätt så god ut. Utmed gatorna står dem lokal husägarna och säljer öl. Här får vi syn på en av dem sötaste tjejerna vi någonsin sett. Att tyskarna var kapabla till att skapa någonting av vackert yttre var något som förvånade oss alla.

In på tåget som skulle ta oss hem till hotellet och vi kom alla överrens om att vi skulle sova nån timme när vi var framme. Sagt och gjort så la vi oss alla i sängarna och somnade ganska omgående. Med en panikkänsla vaknade jag ”Shit vad är klockan? Vi måste ju ut!”. Hans vaknar samtidigt och ser att klockan är 21. Jag skyndar mig genast upp och plockar fram mina kläder och väcker dem andra. Ganska snabbt står det klart att det endast är jag och Hans som ska kriga denna aftonen. In i duschen som finns ute i hallen för att sedan klä på mig dagens discodräkt. Hans skjuter dock upp det hela tiden men när klockan slagit 22 tvingar jag han att följa med ner till das alban för att köpa förfestpaketet. Först vid 23.30 så rör vi oss ner för att hitta en taxi. In på Reeperbahn igen där vi återigen rör oss mot ”Lilla torg” nu äntligen hittar vi Hamburgs svar på ”Redlight distrikt” som min chef tipsat mig om. Här satt det lättklädda damer i vars en fönster ruta och gjorde förförande gester. See but not touch kom vi fram till var bäst…men även billigaste. Vi fortsatte vår vandring när vi äntligen hittar den perfekta bierstuhben. Här häller vi i oss färsköl samtidigt som appel soure shoten keeps on coming. Ett att vi tömt våra sista mynt så känner vi att vi vill dansa. Ut på discogatan men alla uteställena känns…sådär. Vi vandar istället runt när Hans får för sig den underbara idén att vi måste in på en strippklubb. Första inkastaren ger oss erbjudandet 1 öl och en jäger shot för 5 euro. Billigare än nån vanlig pub tänker vi. När han sedan får höra att vi är från Sverige utbrister han ”Petersson, Andersson!” samtidigt som han leder oss ner för trappan. Väl där nere sitter det några avdankade män i ett hörn som man helst inte ska söka ögonkontakt med, en stackars strippa som strippar dock utan publik och strippor som springer runt på golvet och letar lyckosökare. Jag och Hans slår oss ner och in kommer våra öl och jägershots. Genast får vi vars en strippa vid våra sidor. Hans får en tjej som faktiskt ser helt okej ut medans min var ett riktigt träskmonster. Hans börjar samtala med sin dam samtidigt som min ler med sitt icke så fräscha leende mot mig och säger
”Do you speak german?”
”Nope”
“You only speak English?”
“Yepp”
“Hmm, that’s to bad. I´m not so good at English”
“Yes, that is to bad….”
Efter någon minut av pinsamtystnad vänder hon sig imot mig igen
”can you buy me small drink?”
“Nej!”

Min strippa tröttnar nu på mig och går och sätter sig vid en man som liknade Oncle Phil i Fresh Prince. Vi dricker upp vår dricka och tackar för oss. Ut på Reeperbahn igen där jag tror det var dags att vända hemåt. Icke! Hans var inte riktigt nöjd med strippklubben och ville in på en större. Sagt och gjort så in på ett nytt större ställe där stripporna faktiskt hade publik. Samma scener utspelade sig här. Vars en öl och jäger och en strippa som inte kunde engelska. Taxi tillbaka till Hauptbahnhof där vi drar in på donken för lite mat och ett mindre matkrig. Påväg mot vårt hotell så går det två killar i vår ålder brevid oss varpå han ena är riktigt förbannat på något. Hans ser sin chans och går upp brevid han och bara hånler. Detta gör att bägaren totalt rinner över för den lokala sandkrigaren som går till attack mot Hans. Hans fortsätter bara med sitt hånleende samtidigt som tyskens vän får tag i hans och ber oss lämna platsen. Sagt och gjort upp igen på hotellet där man tack och lov fick sova med kudde och täcke den natten.

Vaknar upp seg som fan vid 9-tiden. Ut för att dra i sig lite frulle. När vi väl sitter där och frossar i oss alla (Typ 2) dessa tyska delikatesser så får jag syn på en av TV-apparaterna i hörnan som visar dagens nyheter.
”Skönt att se en tv som visar annat än anal-sex”
Får jag ur mig och syftar på strippklubbarna kvällen innan.
Gustaf får snabbt upplysa mig att ordet ”Analsex” är relativt internationellt och kan uppfattas av alla i rummet. Gustaf berättar att han och Svensson underhållit sig själva kvällen innan genom att namnge alla prostituerade som gick nedanför vårt fönster. Dem satte även betyg på deras förhandlingssätt och hur snabbt dem kom till affär. In kommer gammel farmor som jobbat på hotellet hela sitt liv med nypressad juice och ägg. Såfort man sa ”Danke” svarade hon snabbt ”Bitte”. Detta gjordes snabbt till en lek då man mer eller mindre tackade för allt hon gjorde. Lite som Ace Ventura petdetektiv (Shikaka!). Vi packade snabbt ihop vårt pick och pack och städa undan alla öl burkar. Vi vandrade vidare mot våran gröna pansarvagn för att ta oss ner till Reeperbahn och stadsdelen S:t Pauli. Reeperbahn by day var en helt annan än by night. Plötsligt såg det faktiskt lite civiliserat ut. Vi drog in i en affär som jag hittat kvällen innan där Jesper köpte S:t Pauli tygmärken och pins. Sedan tog vi oss mot S:t Paulis beryktade fotbollsarena där det lokala laget med samma namn som stadsdelen huserar. Då ett par grindar hindrade oss från att komma riktigt nära arenan så fick vi nöja oss med en gruppbild där man såg den nya kortsidan lite smått i bakgrunden.

Sedan in i bilen och där jag somnade så jag kan inte återberätta något. Blir väckt någon gång innan vi närmar oss Puttgarden där vi svänger in snabbt för att köpa med oss lite tax-free varor. Upp på båten där det inte händer något speciellt märkvärdigt sen så kör Gustaf på strongt hela vägen till Malmö. Efter att vi varit hemma i Malmö i ungefär en timme så får jag ett sms av Hans. ”Fan vad detta är trist. Jag vill bara ner till den lokala Albanen köpa förfestpaketet och börja ladda”. Fem minuter senare mottar jag även ”Jag ger mitt liv. Ger mitt liv. Ger mitt liv. Ger mitt liv. Ger mitt liv till Reeperbahn” (Army of lovers – I give my life)

Sett över det hela var det en grymt rolig resa som bjöd på många skratt och minnen som man kommer bära med sig hela livet. Men själva huvuddelen, fotbollen, som gjorde att vi åkte dit gjorde iaf mig väldigt besviken. Vart nästa resa bär av får framtiden utvisa.

Do a little dance, Make a little love – Get down tonight!

/Martin